Ovanstående ord kommer från den allt för pladdrande munnen som sitter på Niklas Wykman, förbundsordförande i muf. Jag hittade nu mina anteckningar från eu-valdebatten på nolaskolan i Örnsköldsvik i början av juni. Där påstår Wykman att de moderata riksdagsledamöterna aldrig ens ville rösta igenom FRA-lagen, utan att:
* Det rör sig om ett missförstånd. ”Moderaterna gillar inte heller FRA”
* De var tvugna att rösta igenom lagen, eftersom den i princip redan var genomförd.
* Moderaterna kommer att ändra sig.
Hur det här kan kopplas till att Niklas Wykman hotade med att han går ur partiet om (m) inte byter åsikt men fick ett blankt nej från partiet, kan ju diskuteras, men enklast tolkar man det som att hans position som muf-ordförande är honom mer kär än hans egna åsikter.
Istället för att göra som han sagt och helt enkelt lämna tronen, försöker han förneka moderaternas syn på FRA och sprida desinformation som verkar som att han fått igenom sina krav och därmed kan sitta kvar.
Att han sedan över huvud taget tror att han är så viktig för partiet att de byter åsikt i en stor och viktig fråga bara för att han hotar med avgång ger det norrlänska uttrycket ”vara stor på sej” en något bredare dimension.
