Sverigedemokraterna letar politiska poäng i tragedier

Kent Ekeroth, riksdagsledamot för sverigedemokraterna, skriver på sin blogg:

”I vanlig ordning kommer Dilsa Demirbag Sten och babblar om att ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp” bla bla bla. Varför inte? Islammsom (sic) ideologi ger upphov till denna sorts beteende…”

Stefan Lundkvist, ledamot av sdu’s förbundstyrelse och (av hans blogg att döma) partiets egna lilla blondinbella, skriver på facebook:

 

Man tar med andra ord för givet att det var en organiserad terroristattack som utfördes av ”islam som ideologi”, vad nu det är för något. All expertis är överens om att det hela knappast är professionellt gjort. Muslimska organisationer påpekar att attentatet inte alls är förenligt med Islam och att det inte är en muslimsk handling, utan en extrem och onskefull handling. Som vanligt bryr sig inte sverigedemokraterna om detta alls. Varför skulle de behöva experter eller kunskap, när det går så bra att använda sin otroligt livliga fantasi och osmakliga humor?

Frågan vi alla nu ställer oss är hur i hela friden man på ett sådant här osmakligt lustigkurre-sätt kan försöka stjäla politiska poäng av familjen till en uppenbart sjuk man som spränger sig själv. Ska man föreställa företrädare för ett demokratiskt valt parti får man väl visa lite jävla respekt för människor?

Till sist så kopierar jag in en tanke från Christina Höj Larsen, riksdagsledamot för vänsterpartiet, som hon skrev på facebook: ”undrar lite varför en vit man som sköt invandrade i Malmö var en ”ensam galning” medan en svart man som spränger sig själv i Stockholm är ”terrorist”? Båda begår en allvarlig kriminell handling som riskerar drabba andra – och vi accepterar ingetdera. Men vi får inte låta sådanna handlingar splittra oss ännu mer i ”vi” och ”dom”. ”

Word.

Reinfeldt barnslig och osaklig

Visst är det märkligt? Reinfeldt har ökat sitt eget regeringskansli med miljardbelopp under tiden han suttit vid makten, han har fått 700 miljoner över senaste året och utnämnt flera onödiga ministrar och en propagandasekreterare i höst. Men när det ska skäras ner 300 miljoner, då är det varken av överskottet eller de överflödiga ministrarna som det ska skäras ner på, utan på ambassader. Reinfeldt ökar sina egna kostnader och drar ner på ambassaderna i utlandet. Det han inte vill förstå är att om man sänker en höjning så är det fortfarande en höjning, bara inte en lika stor höjning.

Naturligtvis är det hela en fars med Reinfeldt som regissör. För att dra paralleller mellan sd och de rödgröna försöker Reinfeldt överdriva sparförslaget och försöker peka på att de rödgröna är lika odugliga som sd. Smart, må jag säga, men skulle han verkligen genomföra besparningarna på ambassader och säga upp personal blir jag både förvånad och arg. Det skulle innebära att han aktivt väljer att hålla ihop sin egen allians före att ta hand om landet – igen. Det gjorde han när han gjorde en större och klumpigare regering före att omfördela mandaten i den och det skulle han göra igen om han håller sitt ord i den här frågan.

Stolthet – eller snarare barnslighet – ställs i det här fallet mot demokrati och sunt förnuft. En mindre besparing har röstats igenom i demokratisk ordning och det är regeringens ansvar att genomföra den. Skär man ner på ambassader och sparkar 300 personer trots att man har ett överskott på 400 miljoner kvar – då sker det på regeringens eget ansvar. Skyller de på de rödgröna för att sd röstade på vårt förslag eller för att vi ville hålla budgeten på en human nivå, då sänker de sig till sd’s nivå i debatten och det skulle inte båda gott för framtiden.

Därför gjorde Eva Brunne rätt

Plötsligt gillar inte sverigedemokraterna Svenska Kyrkan längre. När Eva Brunne berättade att ”Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet.” så tog sverigedemokraterna illa vid sig och gick ut. De blev så illa berörda av predikan att de – som ju är monarkister, kristna konservatister och har kämpat för att få ta sig till riksdagen – helt sonika lämnade den kyrka där riksdagen och konungen samlats för att lyssna till den predikan som Svenska Kyrkan enbart en gång per år riktar just till riksdagen. Sverigedemokraten tillika aktive kristne Stefan Lundkvist så långt att han ifrågasatte biskopens biskopstitel. (se bild)

De konservativa hånar kyrkan och konungen samtidigt.

 

 

Varför?

Svenska kyrkans präster, inklusive biskopar, har förtroende av kyrkan att predika. Man förväntas i en predikan knyta samman tre saker i sin predikan: den aktuella dagen (söndag eller specifikt tillfälle), evangeliet som Svenska Kyrkan tolkar det och aktuella händelser. Det gör man för att ge råd om hur man som människa ska leva i harmoni med Gud, dvs. man hjälper människor att tolka evangeliet. I Eva Brunnes fall stod hon inför en situation där tusentals människor hade demonstrerat emot rasism i samma stad som hon skulle hålla predikan inför Sveriges ledande politiker. Att inte ta upp den demonstrationen i predikan hade väl därför närmast varit tjänstefel. Att sedan ta in Jesu budskap i det hela måste ju gå ut på att rasism är fel, oavsett om det förekom våldsverkare och extremister bland de demonstrerande eller inte. Rådet till de samlade politikerna måste bli att motverka rasism. Det är ju trots allt det kristna budskapet. Att prata om att folk kritiserade rasism och att utifrån sin tro tycka att det var bra, kan aldrig vara att ”hylla en vänsterextrem demonstration”.

Vilka som låg formellt ansökte om demonstrationstillstånd (septemberalliansen, dvs. en öppen organisation med fackförbund och politiska partier), vad som väckt frågan till liv (sverigedemokraterna själva) och huruvida hon deltog i den (vilket sd inte visste när de satt i kyrkan) spelar ingen roll när det kommer till kritan. Eva Brunne predikade för allas mänskliga rättigheter och sa att det är Jesu budskap.

Detta tog sverigedemokraterna så personligt illa vid, att de beslöt sig för att häda konungen och Gud (allt enligt deras egna värderingar), men tydligen vill de inte tillskriva sig rasism. Nänä.

Förlåt

* alla ni som behöver komma till ett land med fred och alla ni som hoppades att era barn skulle få växa upp i ett välfärdsland istället för, om ni har tur, ett flyktingläger där ni får leva under ständigt hot och om ni har otur inte växa upp alls. Förlåt att jag inte gjorde mitt allra yttersta för att förhindra det som nu hänt: att ett främlingsfientligt parti har vågmästarroll i det land som var ert hopp.

* alla ni som inte får någon sjukersättning och istället förväntas ta ett jobb som städerska hos rika människor när ni inte ens har en fysisk möjlighet att städa i era egna trångbodda lägenheter. Förlåt att jag inte företrädde er så mycket som jag kunnat göra.

* alla ni barn som har det svårt i skolan och alla ni som behöver lärare som har tid och utbildning till att se er och ge er den bästa utbildningen och utvecklingen istället för att se er som ett problem i mängden av barn eftersom klasserna är för stora. Förlåt att jag inte tillräckligt mycket kämpade för er.

* alla ni ensamstående föräldrar som har slut på pengarna innan alla räkningar är betalda, som skulle behöva rätt till heltid, billigare fackavgift, billigare och bättre a-kassa och högre lön. Förlåt att jag inte kampanjade bort den regering som gjort det ännu svårare för era pengar att räcka.

* moder jord, som behöver fler regeringar som tar ansvar för dig. Förlåt att vi inte skaffade oss makten att i alla fall driva Sverige i rätt riktning.

* alla ni utan jobb, alla ni utan bostad, alla ni utan vård, alla ni utan asyl, alla ni utan vad vi ville ge er efter valet. Förlåt alla ni barn till dessa människor som inte får en så pass bra uppväxt som ni är värda. Förlåt att vi misslyckades. Förlåt att vi svek er.

Förlåt alla ni borgerliga politiker och sverigedemokrater, för att vi kommer att vara den jävligaste oppositionen i Sveriges historia. Att förlora nästa val kommer att vara en befrielse för er. Det ska jag personligen se till, för det är vi rödgröna skyldiga Sveriges befolkning.

Alliansen och sverigedemokraterna

Idag läser vi att Göran Hägglund inte kan välja mellan Ohly och Åkesson. När man tänker på det blir man ganska orolig, med tanke på att vi i vänstern samarbetat och skrivit motioner med kristdemokraterna många gånger. Betyder uttalandet att samma bemötande skulle ges till sd? Skulle sd och kd skriva motioner om skolpolitik, sexköpslagar och infrastruktur? Skrämmande tanke.

Egentligen är det inte så konstigt att sådant här kommer nu. Flera gånger har vi hört Reinfeldt förklara att han vill regera i minoritet med indirekt stöd av sd och sett att folkpartiet har en öppen debatt om huruvida de vill regera med sd eller inte.

…och listan fortsätter.

När dessutom uppsatta alliansmedlemmar hoppar över till sverigedemokraterna lite hipp som happ och vice versa börjar man bli riktigt orolig över hur nära samarbete de kan bygga upp under en mandatperiod. Även jag, som funderat på att första på F! tvingas inse att varje röst på ett rödgrönt parti är en röst mot sd medan varje röst på alliansen kan bli en röst på sd. Så illa är det faktiskt.

Sd dödar sina egna argument

Här klagar de på att alla riksdagspartier ser likadana ut och tycker att man ska rösta på dem just för att avskaffa ”den blå-röda röran”.

http://www.dn.se/debatt/annu-ett-steg-mot-enpartistyre-1.1083851
http://markusketolainen.wordpress.com/2010/05/03/oppositionen-och-alliansen-gar-hand-i-hand/
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1967099/jimmie-akesson-riktar-hard-kritik-mot-m-och-s

Här klagar de på att vänsterpartiet har slutat kalla sig kommunistiska och tycker att man ska rösta på dem just därför.

http://www.kristianstadsbladet.se/asikter/insandare/article865842/Ett-haringn-mot-demokratin.html

Sen att många sverigedemokrater själva har en brun bakgrund, medan vänsterpartiet vill ha mer direkt demokrati låtsas man såklart inte om.

Sd som vågmästare – vad skulle det innebära?

Sverigedemokraterna har som bekant som mål att bli vågmästare, och just nu ser det ut som att det är möjligt, även fast det inte är troligt. Men vad skulle det innebära för de kommande fyra åren och vad skulle det innebära för de fyra åren efter det?

Rent generellt skulle det betyda att sd har makten att bestämma vilka förslag som går igenom, borgarnas eller de rödgrönas. Personligen ser jag det som att sd blåser upp sin egen makt här. Alla politiska partier har idag den makten och skulle behålla den ifall sd blir vågmästare. Vill något parti stödja det andra blocket i en speciell fråga kan man göra det och därmed få förslaget att gå igenom.

Det intressanta är att sd ser sig själva som ”ett alternativ till den röd-blå röran”, utan att för den sakens skull säga vad det betyder. Faktum är att sd, om de blir vågmästare, skulle skapa just en röd-blå röra i riksdagen. För att undvika att ge sd makt måste nämligen ett blått parti samarbeta med de rödgröna, eller tvärtom, vilket skulle innebära att båda blocken skulle föra en utpräglad mittenpolitik. Om sd skulle vilja vara en garant för att göra svensk politik mer nyansrik skulle de alltså behöva upplösa sitt parti, eftersom det skulle göra att de andra politiska partierna kan fortsätta föra olika politik. Sedan kan jag hålla med om att blockpolitiken är en dålig konstruktion som på sikt bör avskaffas, men det tror jag till viss del kommer att ske inom ett par mandatperioder. Det handlar om en ren överlevnadsåtgärd för de små partierna.

Men för sd handlar det om att bli rumsrena. Man har redan säkrat rasisternas röster, just nu säkrar man de kristna fundamentalisternas röster och nu handlar det alltså bara om att locka röster av de som varken var nöjda med sossarna eller borgarna och letar alternativ. Det finns de som går över till mp eller v för att ge dem en chans och det finns de som går till sd. Dessa röster försöker de säkra och det är deras utmaning, men det blir inte lätt. Vi ska inte göra det lätt för dem.

Det finns alltså många anledningar att rösta på sverigedemokraterna, men det finns inga bra anledningar. De kommer inte lyckas få igenom sin vilja i riksdagen, för de har ingen och historien har inte gett vågmästare någon större makt. Det finns inga ursäkter för att lägga sin röst på en främlingsfientlig parentes, oavsett hur mycket man avskyr blockpolitiken.

Efter nästa mandatperiod kommer folk att ha sett igenom bluffen och ge upp hoppet om Sverigedemokraterna som något nytt och fräscht. Om ytterligare några mandatperioder kommer ett nytt främlingsfientligt parti försöka bli rumsrena, precis som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Historien upprepar sig själv, det är det den är bäst på. Vår uppgift blir att komma ihåg det och se till att de inte får någon verklig makt. Vi måste se skillnad på vad som är nytt och fräscht och vad som bär gammalt och brunt. Sverigedemokraterna är gamla och bruna, och därför ska vi inte ge dem mer makt i riksdagen, även om de kommer in där. Vi ska utmana dem i den position de får och klä av dem nakna. Dödsstöten får dem av väljarna, det är jag övertygad om.

Angående moskéer i sverige

Ikväll rapporterar aftonbladet att det blev en gemytlig start på byggandet av en moské på Hisingen i Göteborg. Inga rasister tog sig dit för att protestera och alla inblandade kunde få fika och be ifred.

Samtidigt var jag själv på vift i Skövde och Lidköping och fick syn på Skaraborgs allehanda. En sd’are från Skövde var fly förbannad på att man tillät folk bygga bönelokaler som inte passade just honom. Exakt varför han var emot det kunde han dock inte svara på. Han svamlade dock något om extremism. I Sverige har vi haft katolska präster som förgripit sig på småbarn, men vill sd förbjuda katolska kyrkor? Nä, tänkte väl det.

Den svenska religionsfriheten och avskillnaden mellan religion och stat har lett till att vi blivit alltmer kritiska mot vår religion och slutat tro blint på bibeln. Detta på grund av att vi fått möjlighet att diskutera med varandra och tänka ut själva vad vi vill tro, istället för att en präst berättar för oss hur vi ska tro. (Jag och min vän Markus skriver just nu en bok i ämnet.) Vi har frikyrkor, tidningar och program på teve, men framför allt har vi kyrkan och kyrkans ungdomsgrupper, där man idag gemensamt kan diskutera sin tro och sätta ord på den.

Något liknande finns inte för den muslimska befolkningen i Sverige. Många muslimska familjer har kvar den religion som de fick lära sig i sitt hemland, ofta kopplad till staten och ofta väldigt ortodox, men idag finns det ingen möjlighet för dem att ta del av den svenska religionsfrihetens kärna, eftersom du inte har en självklar plats att diskutera och utöva sin religion. Genom att komma i kontakt med mer nyanserade synsätt på religionen kan man nyansera sin egen. Det är religionsfrihetens kärna.

Moskén är inte ett sätt att cementera islamism, vilket sd säger, tvärtom! Den är ett verktyg för de svenska muslimerna att ta del av varandras religiösa tankar och synsätt. Man kan väga koranens olika budskap mot varandra och hitta sin egen tro; hitta det som känns rätt för mig, hitta den Gud jag själv tror på, istället för att tro på något som man lärt sig tro på.

Den här möjligheten fick vi kristna under nittonhundratalet genom att vi tillät frikyrkor och jag vill att muslimerna i Sverige ska få samma möjlighet genom att vi inte förbjuder moskéer.

Det här med svensk kultur och identitet…

Återigen läser jag folks bloggar och suckar. I detta fall är det Stefan Lundkvists blogg. Ni vet han som lämnade sin post som ordförande för CUF västernorrland för att över en dag på vad som verkar vara väldigt internodemokratiska grunder få en post i sdu’s styrelse. Han skriver med hänvisning till Herman Lindkvist att debatten om vad som är svenskhet har dödat svenskheten. Han skyller detta på ”diverse självutnämnda amatörfilosofer, vänsterextremister och en udda samling av nyliberaler” som har ”sökt att ifrågasätta dessa självklarheter”.

Man kan då fråga sig hur självklara självklarheterna är om de inte klarar av en diskussion om vilka de här. Är det så att identiteten som självklarheterna kretsar kring inte har en självklar identitet?

Det förstår jag i så fall.

För några år sedan hade Roger Pontare, artist och politiker, en idé på hur de norrländska länen i de nordiska länderna skulle bilda en gemensam stat för att de problem man hade i dessa län var så lika, kulturen var så lik och man talade ungefär samma språk. Man har dessutom ofta ingått i samma land i historien. Norrlandspartiet (föregångaren till norrländska samlingspartiet) hade som en av sina vallöften att arbeta för ett självständigt Norrland, fritt från Sverige. Man är i första hand norrlänning, skåning västgöte eller något annat, i andra hand är man svensk, nordisk eller kanske tom. europé. Svenskheten är inte så viktig hos svenskar.

Skillnaden mellan Frankrike (som man använde som exempel) och Sverige, kan man alltså slå fast, är att Sverige i första hand är ett geografiskt område vars gränser blivit bestämda genom krig som förts i ekonomiska intressen och fred som förhandlats fram i ekonomiska intressen. Frankrike är i första hand ett kulturellt område vars gränser blivit bestämda genom krig och fred som gått i personliga och kulturella intressens namn. I Frankrike kan man använda landet som ett argument, medan det inte funkar lika bra här i Sverige. Inte för att vi inte gillar Sverige, utan för att vår kultur inte är något utmärkande för Sverige utan för norden, vilket säkert Herman Lindkvist vet med sin finska bakgrund och uppväxt.

Summan av kardemumman är att svensk kultur som politiskt argument inte håller och speciellt inte när man försöker skylla på ”diverse självutnämnda amatörfilosofer, vänsterextremister och en udda samling av nyliberaler” för att dessa har ifrågasatt den och därigenom dödat den. Min gamle uppmärksamhetsökande vän debatterar emot sig genom det argumentet.

Nu ska jag äta soppa.

Äntligen!

Min gamle trätkvast Stefan Lundkvist lämnar äntligen centerpartiet. Frågan är bara om det blir sd nästa?

Dessutom fick han en ruta i Aftonbladet på köpet!

Om du läser detta; grattis!