Category Archives: Sverigedemokraterna

…och rasism i allmänhet.

Angående moskéer i sverige

Ikväll rapporterar aftonbladet att det blev en gemytlig start på byggandet av en moské på Hisingen i Göteborg. Inga rasister tog sig dit för att protestera och alla inblandade kunde få fika och be ifred.

Samtidigt var jag själv på vift i Skövde och Lidköping och fick syn på Skaraborgs allehanda. En sd’are från Skövde var fly förbannad på att man tillät folk bygga bönelokaler som inte passade just honom. Exakt varför han var emot det kunde han dock inte svara på. Han svamlade dock något om extremism. I Sverige har vi haft katolska präster som förgripit sig på småbarn, men vill sd förbjuda katolska kyrkor? Nä, tänkte väl det.

Den svenska religionsfriheten och avskillnaden mellan religion och stat har lett till att vi blivit alltmer kritiska mot vår religion och slutat tro blint på bibeln. Detta på grund av att vi fått möjlighet att diskutera med varandra och tänka ut själva vad vi vill tro, istället för att en präst berättar för oss hur vi ska tro. (Jag och min vän Markus skriver just nu en bok i ämnet.) Vi har frikyrkor, tidningar och program på teve, men framför allt har vi kyrkan och kyrkans ungdomsgrupper, där man idag gemensamt kan diskutera sin tro och sätta ord på den.

Något liknande finns inte för den muslimska befolkningen i Sverige. Många muslimska familjer har kvar den religion som de fick lära sig i sitt hemland, ofta kopplad till staten och ofta väldigt ortodox, men idag finns det ingen möjlighet för dem att ta del av den svenska religionsfrihetens kärna, eftersom du inte har en självklar plats att diskutera och utöva sin religion. Genom att komma i kontakt med mer nyanserade synsätt på religionen kan man nyansera sin egen. Det är religionsfrihetens kärna.

Moskén är inte ett sätt att cementera islamism, vilket sd säger, tvärtom! Den är ett verktyg för de svenska muslimerna att ta del av varandras religiösa tankar och synsätt. Man kan väga koranens olika budskap mot varandra och hitta sin egen tro; hitta det som känns rätt för mig, hitta den Gud jag själv tror på, istället för att tro på något som man lärt sig tro på.

Den här möjligheten fick vi kristna under nittonhundratalet genom att vi tillät frikyrkor och jag vill att muslimerna i Sverige ska få samma möjlighet genom att vi inte förbjuder moskéer.

8 kommentarer

Filed under Övrigt, Lokalt och regionalt, Sverigedemokraterna, Valet 2010

Det här med svensk kultur och identitet…

Återigen läser jag folks bloggar och suckar. I detta fall är det Stefan Lundkvists blogg. Ni vet han som lämnade sin post som ordförande för CUF västernorrland för att över en dag på vad som verkar vara väldigt internodemokratiska grunder få en post i sdu’s styrelse. Han skriver med hänvisning till Herman Lindkvist att debatten om vad som är svenskhet har dödat svenskheten. Han skyller detta på ”diverse självutnämnda amatörfilosofer, vänsterextremister och en udda samling av nyliberaler” som har ”sökt att ifrågasätta dessa självklarheter”.

Man kan då fråga sig hur självklara självklarheterna är om de inte klarar av en diskussion om vilka de här. Är det så att identiteten som självklarheterna kretsar kring inte har en självklar identitet?

Det förstår jag i så fall.

För några år sedan hade Roger Pontare, artist och politiker, en idé på hur de norrländska länen i de nordiska länderna skulle bilda en gemensam stat för att de problem man hade i dessa län var så lika, kulturen var så lik och man talade ungefär samma språk. Man har dessutom ofta ingått i samma land i historien. Norrlandspartiet (föregångaren till norrländska samlingspartiet) hade som en av sina vallöften att arbeta för ett självständigt Norrland, fritt från Sverige. Man är i första hand norrlänning, skåning västgöte eller något annat, i andra hand är man svensk, nordisk eller kanske tom. europé. Svenskheten är inte så viktig hos svenskar.

Skillnaden mellan Frankrike (som man använde som exempel) och Sverige, kan man alltså slå fast, är att Sverige i första hand är ett geografiskt område vars gränser blivit bestämda genom krig som förts i ekonomiska intressen och fred som förhandlats fram i ekonomiska intressen. Frankrike är i första hand ett kulturellt område vars gränser blivit bestämda genom krig och fred som gått i personliga och kulturella intressens namn. I Frankrike kan man använda landet som ett argument, medan det inte funkar lika bra här i Sverige. Inte för att vi inte gillar Sverige, utan för att vår kultur inte är något utmärkande för Sverige utan för norden, vilket säkert Herman Lindkvist vet med sin finska bakgrund och uppväxt.

Summan av kardemumman är att svensk kultur som politiskt argument inte håller och speciellt inte när man försöker skylla på ”diverse självutnämnda amatörfilosofer, vänsterextremister och en udda samling av nyliberaler” för att dessa har ifrågasatt den och därigenom dödat den. Min gamle uppmärksamhetsökande vän debatterar emot sig genom det argumentet.

Nu ska jag äta soppa.

2 kommentarer

Filed under Övrigt, Sverigedemokraterna

Äntligen!

Min gamle trätkvast Stefan Lundkvist lämnar äntligen centerpartiet. Frågan är bara om det blir sd nästa?

Dessutom fick han en ruta i Aftonbladet på köpet!

Om du läser detta; grattis!

Lämna en kommentar

Filed under Lokalt och regionalt, Sverigedemokraterna

Om nationalisternas förkärlek till stormaktstiden

Läser man på det nationalsocialistiska partiet Svenskarnas Partis (SvP, fd. Folkfronten) hemsida har de en stolthet gentemot Sveriges stormaktstid. Samma sak inom sdu och till viss del Sverigedemokraternas partiföreningar. De besöker slott, museer och hedrar minnet av Gustav II Adolf och Karl XII, men verkar inte alls förstå vad det är de hedrar.

Att Sverige var en stormakt under stormaktstiden förstår de nog, men varför man var det verkar de ha svårare att förstå. Sverige som land var nämligen knappt uppfunnet och när man började ta över områden i norra Danmark (nuvarande Skåne, Blekinge och Halland) var riket avlångt åt sidan, alltså Svealand, delar av Götaland och södra Finland. Att man sedan tog över land runt östersjön hade att göra med rena ekonomiska skäl, inte för Sveriges skull, utan för kungen och hovets ekonomis skull. När ett område väl hade blivit övertaget var det fritt fram för dem att tala sitt gamla språk, man var välkommen in i det Svenska territoriumet. Även fast man talade polska och var katolik skulle man inte förändras och bli med ”svensk”, för det fanns inget som var särskilt ”svenskt”. Staten tog in en massa invandrare för att vi behövde dem, precis som vi behöver dem idag, och ingen klagade över det. Det var polska soldater som skulle pensioneras, estniska bönder som behövde ny jord eller bara en nordtysk ung pojke som ville stå på egna ben.

Själva nationen Sverige, som Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti och alla andra nationalistiska partier försöker se ut att vurma om, har varit ett ganska dödfött projekt än så länge. Rent historiskt har nämligen Sverige bara funnits som ett område och ett begrepp för de överordnade krafter som för tillfället funnits i Norden och Europa. De som bott i Sverige har sällan fram till 1900-talet sett sig som i första hand svenskar, utan snarare Västgötar eller Östgötar eller vilket landskap man nu bott i. För bara några år sedan fick Norrlandspartiet fler röster i valet än alla främlingsfientliga krafter tillsammans i de kommuner partiet var uppmärksammat. Tittar man längre tillbaka märker man också att kommunsammanslagningarna under 1900-talet väckte ont blod på många ställen i Sverige, eftersom man inte ansåg sig ha något gemensamt med socknar så långt bort ifrån sin egen by. Till och med på den nivån såg man andra landsmän, tom. sockengrannar som fiender snarare än vänner.

Om vi ska se tillbaka på stormaktstiden igen så var den armé man hade under stora delar av tiden mer välfungerande än vad Sverige någonsin haft förut. En stor anledning var att man märkt bristen på gemenskap inom armén. Man hade ingenting gemensamt i kultur, samtalsämnen eller historia. Man förstod knappt varandra; vissa talade finska, vissa  talade hälsingemål och vissa talade nästan skånska. När man slogs hade man bara Gud som anledning att slåss. Gud var med dem, sades det, men mer då? Hembyn och landskapet bryr sig väl inte om huruvida kungen vinner eller förlorar mark, makt och pengar. Man lär ju ändå dö på fältet, med bara Gud som vittne. Det överheten gjorde var att dela in armén så att ju närmare varandra man bodde, ju närmare var man varandra på fältet, när man vandrade och när man slog läger. Plötsligt hade man en gemenskap, vilket gjorde att man som soldat kände att man slogs för sin hembyggd och för att ens grannar och sockengrannar skulle överleva.

Själva nationalromantiken kan man säga uppstod i och med franska revolutionen och nationalismen uppstod under 1800-talet för att eskalera vid de två världskrigeen. I Sverige har nationalismen aldrig egentligen funnits, utan det vi känner som en nationell gemenskap är en effekt av det informationssamhälle som skapats de senaste hundra åren, då dialekter och traditioner blandats och vi har inom landet fått stora gemensamma problem och lösningar på dessa. Skulle vi aldrig förlorat Finland till Ryssland 1809, krävt att få hela Danmark i freden med danskarna i början av 1800-talet, eller om vi skulle ha närmat oss Norge istället för att acceptera att de blev självständiga, då skulle vår bild av nationen se annorlunda ut och dessa nationalister, Åkesson, Höglund och Almqvist stå och hedra minnet av när Sverige tog tillbaka de självklara delarna av landet såsom Jylland, Baltikum eller varför inte Pommern?

Det finns alltså ett problem för dessa företrädare. Dels att Sverige som begrepp inte är så självklart och dels att svenskarna inte i första hand ser sig som svenskar och aldrig har sett sig som i första hand svenskar. De flesta vet att invandring är en naturlig del av vår historia och att Sverige inte tillhör någon mer än någon annan.

Lämna en kommentar

Filed under Krönikor, Lokalt och regionalt, Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna i Falköping har existenskris

I valet 2006 röstades Sverigedemokraterna in till kommunfullmäktige i Falköping. De två männen som blev inröstade och tilldelade varsitt mandat insåg det omöjliga i att försöka bedriva politik utan att ha några åsikter i 99% av frågorna som tas upp, de skrev heller inga motioner och slutligen dök de aldrig upp. De startade ett nytt parti kallat ”Falköpings framtid” och blev alltså politiska vildar, men gav upp även det, sket i allt och har nu inte närvarat på ett möte på åtskilliga månader. Tomma stolar alltså.

Nu vill Sverigedemokraterna ha partistöd från kommunen, skriver Falköpings tidning (som tyvärr inte har något nätupplaga). Trots att de inte har några ledamöter, aktiva medlemmar i kommunen eller ens någon partiförening som kan ta emot stödet vill man ha pengar för ”sin politiska aktivitet”, dvs. ingenting.

Här ser man ganska tydligt vad Sverigedemokraterna är ute efter. Deras inröstade ledamöter har inte lyft ett finger och till slut hoppat av och ändå vill man ha pengar ”för sin politiska gärning”. Pengar som med största sannolikhet skulle gå rakt in i propagandamaskinen och försöka ta sd över fyraprocentsspärren. På ett amatörmässigt sätt försöker man bluffa till sig pengar genom att leka dumma och låtsas som att det regnar. Den gubben går man inte på.

Naturligtvis ska man inte få partistöd när partiföreningen inte ens existerar, anser jag.

18 kommentarer

Filed under Lokalt och regionalt, Sverigedemokraterna, Valet 2010

Har du facebook?

Klicka på bilden för att komma till sidan

Lämna en kommentar

Filed under Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna är inte mer än rasism

3 kommentarer

Filed under Sverigedemokraterna