Hur kommer Västra Götaland styras?

Omvalet är nu färdigräknat och förvirringen är total.

* De rödgröna nådde inte egen majoritet.

* Alliansen får inte egen majoritet

* Den gamla mittenmajoriteten får inte majoritet.

* Spvg åkte ur och kan därmed inte fungera som stödparti.

* Sd ökade stort.

Det talas nu i media om olika tänkbara konstellationer. S-FP-MP? Kanske  M-KD-C-FP-SD? Eller rent av De rödgröna+random alliansparti? Men inget av dem verkar särskilt troliga. Även om socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med fp så kommer varken vänsterpartiet eller miljöpartiet att gå med på det och även om moderaterna sagt sig tänka samarbete med sd kommer i vart fall någon av de andra allianspartierna säga nej.

Troligast blir då en rödgrön minoritet med flygande stöd. Med tanke på vilka frågor som kan tänkas bli aktuella skulle en sådan minoritet kräva ett ansvarstagande av framförallt de rödgröna, men också kd och c i vissa enskilda frågor. Kollektivtrafik, sociala frågor, sjukvård och kultur är nämligen frågor som fp och m knappast är tänkbara samarbetspartners i, enligt mig.

Hur som helst ska det bli intressant att följa det hela. Det spelar stor roll för rikspolitiken och kommunpolitiken i västsverige vilken majoritet det blir, men naturligtvis spelar det jättestor roll för de boende i regionen.

Lena Mellins sosseförakt

Vad har Lena Mellin emot Socialdemokraterna egentligen?

* Inför valet hyllade hon moderaterna.
* I valrörelsen sågade hon Sahlin flera gånger.
* Efter valet sågade hon socialdemokraternas politik.
* Sedan hyllade hon på nytt alliansens skattepolitik.

 
Efter det kom alla sågningar på socialdemokraterna ifrån Sveriges största kvällstidnings s-märkta expert:

* Skattepolitiken
* Utbildningspolitiken
* Valrörelsen
* Eftervalsanalysen
* Ledningen
* Organisationen
* Förnyelsearbetet
* Partiledarvalsarbetet
* Sättet att avtacka de gamla
* Den gamla partiledaren
* Den nye partiledaren
* Det gamla UV
* Det nya UV
* Den nye skuggfinansministern
* Den gamla gruppledaren
* Den nya gruppledaren
* Alla gamla sossar utom Thomas Östros
* Alla nya sossar

Sen funderar hon på varför folk har fått en så negativ bild av socialdemokraterna.

Hur jämställd är regeringen?

Idag uppmärksammas kvinnors situation världen över. Sverige lyfts ofta fram, inte minst av oss själva, som ett gott exempel när det kommer till jämställdhet. Vi delar tydligen lika på det obetalda arbetet i hemmet och våra politiker är tydligen (bland) de mest jämställda i världen. Regeringar med lika många män som kvinnor  har vi haft i många år, även om statsministern alltid varit man. Frågan kan dock ställas: hur ser egentligen jämställdheten ut i Sveriges regering idag?

Samtliga ministrar: Kvinnor: 11, Män: 13

Departementschefer: Kvinnor: 4*, Män: 8
(*efter att Integrations- och jämställdhetsdepartementet lades ned)

Statsminister: Man

Finansminister: Man

Ministrar underordnade kvinnliga departementschefer: Kvinnor: 2, Män: 2
Ministrar underordnade manliga departementschefer: Kvinnor: 5, Män: 3

Viktiga beslut som rör jämställdhet:
- Avdrag för hushållsnära tjänster
- Avskaffande av värnplikt för män
- Försvagande av rättigheter vid osäkra anställningar
- Vårdnadsbidaget
- Ny diskrimineringslag
- Diverse sänkta skatter*, till 70-80% (beroende på källa) för män.
(*Fastighetskatt, förmögenhetskatt, jobbskatteavdrag)

Media och bloggar att läsa i ämnet: DN – Handfast deminism i Simrishamn, ab – kommuners ansvar, ab – skamligt fiasko, Eva-Britt Svensson – 8 mars, en engångsföreteelse?, Birgitta Axelsson Edström – Lika människovärde NU!, Björn Andersson – Kvinnliga (s)-ledarkandidater, Sebastian Stenholm – Vägrar kalla mig feminist, Eva-Lena Jansson – Kvotera Mera,

Järnvägskaoset tar fram det värsta i svensk media

Med expressens MosaMona-kampanj i minnet, ser vi idag hur Sydsvenskan lyfter fram det ironiska i att ledamöter, däribland den moderate vice ordföranden, i trafikutskottet inte lyckades ta sig fram för att diskutera borgarnas förslag till att ta bort 700 miljoner från järnvägsunderhållet eftersom tågen inte kom fram på spåret. Ironiskt och sådär otroligt genompuckat att man inte kan göra annat än att skaka på huvudet och le åt hela skiten, men varför är det först nu man väljer att rapportera om det hela?

Låt oss se vad media åstadkommit:

1. Regeringen lovar innan valet att satsa på järnvägen – rapporteras i media

2. Regeringen ångrar sig efter valet och skär ner på järnvägsunderhållet med 700 miljoner – notis i några tidningar

3. Järnvägskaos till följ av kallt väder och dåligt underhåll – rapporteras utan att nämna punkt 2, utom när Gudrun Schyman citeras

4. Ledamöter fastnar i tågen, så de kan inte komma fram och besluta om att skära ner på underhållet av den järnväg de själva inte kommer fram på – rapporteras i viss media

Efterfrågan på ”roligare” nyheter är nog inte alls så stor som media själva tror att den är. Folk vill veta när politiker gör dåliga beslut också. Speciellt när det är av den sorten att det är ett direkt svek mot väljarkåren, miljön och den starkt ökande gruppen som reser med tåg hellre än flyg.

Regeringen höjer körkortsavgifterna

Att ha körkort är en nödvändighet för många, och framför allt som bor i glesbefolkade kommuner i norrland, där avstånden är långa och kollektivtrafiken lika gles som bebyggelsen. Att köra bil är ofta enda sättet att kunna ta sig fram och tillbaka till jobbet, affären eller var man nu kan tänkas vilja färdas.

Idag är det dock många som inte alls har råd att ta körkortet. Kommer man från en mindre välbärgad familj eller bara helt enkelt inte har en sådan familjesituation att föräldrarna betalar för ens körkort så är det riktigt, riktigt svårt att ha råd med körkortet. Som grädden på moset är dessa ungdomar ofta samma ungdomar som inte har möjlighet att övningsköra privat, eller en väldigt begränsad möjlighet till detta.

Regeringen gör som man alltid brukar göra och passar på att sparka på de som redan ligger. Man säger åt trafikverket att undersöka ”hur mycket man kan höja avgifterna” och väntas nu klubba igenom vad trafikverket nu säger, troligtvis runt 2000 kronor styck för moped, lätt motorcykel och vanligt bilkörkort B. Att man så aktivt blandar in trafikverket i det hela är givetvis ett sätt att smyga bort fokus från regeringen själva. För hur skulle det se ut om de som hela tiden utpekar oppositionen som de som gör det dyrare för folk att bo på landsbygden om man själva gör det svårare för många att överhuvudtaget kunna bo på landsbygden?

Länk till TV4Nyheterna:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/tv4nyheterna?title=tv4nyheterna_19:00&videoid=1137290

Länk till aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article8156663.ab

Därför gjorde Eva Brunne rätt

Plötsligt gillar inte sverigedemokraterna Svenska Kyrkan längre. När Eva Brunne berättade att ”Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet.” så tog sverigedemokraterna illa vid sig och gick ut. De blev så illa berörda av predikan att de – som ju är monarkister, kristna konservatister och har kämpat för att få ta sig till riksdagen – helt sonika lämnade den kyrka där riksdagen och konungen samlats för att lyssna till den predikan som Svenska Kyrkan enbart en gång per år riktar just till riksdagen. Sverigedemokraten tillika aktive kristne Stefan Lundkvist så långt att han ifrågasatte biskopens biskopstitel. (se bild)

De konservativa hånar kyrkan och konungen samtidigt.

 

 

Varför?

Svenska kyrkans präster, inklusive biskopar, har förtroende av kyrkan att predika. Man förväntas i en predikan knyta samman tre saker i sin predikan: den aktuella dagen (söndag eller specifikt tillfälle), evangeliet som Svenska Kyrkan tolkar det och aktuella händelser. Det gör man för att ge råd om hur man som människa ska leva i harmoni med Gud, dvs. man hjälper människor att tolka evangeliet. I Eva Brunnes fall stod hon inför en situation där tusentals människor hade demonstrerat emot rasism i samma stad som hon skulle hålla predikan inför Sveriges ledande politiker. Att inte ta upp den demonstrationen i predikan hade väl därför närmast varit tjänstefel. Att sedan ta in Jesu budskap i det hela måste ju gå ut på att rasism är fel, oavsett om det förekom våldsverkare och extremister bland de demonstrerande eller inte. Rådet till de samlade politikerna måste bli att motverka rasism. Det är ju trots allt det kristna budskapet. Att prata om att folk kritiserade rasism och att utifrån sin tro tycka att det var bra, kan aldrig vara att ”hylla en vänsterextrem demonstration”.

Vilka som låg formellt ansökte om demonstrationstillstånd (septemberalliansen, dvs. en öppen organisation med fackförbund och politiska partier), vad som väckt frågan till liv (sverigedemokraterna själva) och huruvida hon deltog i den (vilket sd inte visste när de satt i kyrkan) spelar ingen roll när det kommer till kritan. Eva Brunne predikade för allas mänskliga rättigheter och sa att det är Jesu budskap.

Detta tog sverigedemokraterna så personligt illa vid, att de beslöt sig för att häda konungen och Gud (allt enligt deras egna värderingar), men tydligen vill de inte tillskriva sig rasism. Nänä.

Vad skoldebatten egentligen borde handla om

Såhär efter valet börjar man som pedagog och politiskt aktiv i allmänhet fundera på hur debatten om skolan egentligen gick till. Jag har tittat på lärarnas tidning, debatter i teve och debatter i dags- och kvällstidningar.

Fyra saker låg i centrum:

* Det faktum att skolresultaten blir sämre. Frågan blev: är det borgarnas, sossarnas/de rödgrönas eller lärarnas fel?

* Det faktum att man aldrig kan komma överens om betygen. Frågan blev: när ska de sättas?

* Det faktum att lärarnas arbetsmiljö och löner är för dåliga. Frågan blev åter: vems fel är det?

* Det faktum att många hoppar av gymnasiet. Frågan blev: Ska vi plocka bort teoretiska ämnen från de praktiska programmen?

Alla frågorna var katastrofalt felställda!

Jag menar att man måste gå till en grundligare analys än vem som styr Sverige, om betygen sätts i sexan eller sjuan, eller vad 3% av ett gymnasieprogram består av.

Problemet, tror jag, ligger nämligen i själva utlärningstillfället och att läraren inte får möjlighet att utöva sin professionalitet: att se eleven. I en klass med 32 elever är det nämligen omöjligt att vara pedagog för alla elever samtidigt. Klasserna måste till varje pris bli mindre. Visst kan man lägga pengar på att fortbilda lärare och rektorer, att köpa in bättre programvaror till datorerna, nya läromedel och att ha en bra inomhusmiljö, men som det ser ut idag spelar allt detta mindre roll om man som elev sedan måste klara sig själv i själva läroprocessen.

All skolpolitik fram till att Jan Björklund tog över, inklusive den som fördes av både den borgerliga regeringen 91-94, sosseregeringen därefter och de läroplaner som klubbades igenom över blockgränserna under nittiotalet, var byggd mycket på ett sociokulturellt synsätt på pedagogik, det vill säga att se varje unik elev för sig. Det är mycket bra och det råder en ganska stor enighet inom pedagogisk forskning om att det är helt rätt sätt att bedriva pedagogik. Problemet är bara att knappt någon lärare verkligen kan förverkliga det som skrivs i läroplanen, just eftersom klasserna är så stora.

Slutsatsen jag drar är då att man bör göra det möjligt för lärarna att bedriva denna pedagogik genom att minska klasserna, inte att dra tillbaka skolan till den vi hade innan det sociokulturella perspektivet började användas. Många av de problem politiker på båda sidor av blockgränsen tog upp skulle nämligen lösas genom detta:

* Eleverna skulle få mer hjälp i klassrummet och därmed skulle fler kunna nå upp till sin fulla potential.

* Frågan om betygen spelar mindre roll, eftersom det blir pedagogiken som står i centrum igen.

* Då fler kurser hålls blir det lättare för elever som vill välja bort ämnen att ersätta dem med andra. På så sätt kan det fåtal som inte vill läsa vissa teoretiska ämnen välja något annat istället och dessa ämnen kan även i fortsättningen i regel ingå i utbildningen.

* Lärarnas arbetsmiljö blir lättare då det blir enklare att hålla ordning i klassrummet och lönerna skulle troligen öka, då det blir lättare att bevisa sin professionalitet. Efterfrågan på lärare ökar också då fler lärartjänster måste tillsättas, vilket gör att lärare kan kräva mer i lön.

…det gäller det bara att ha råd med fler lärare. Det vet jag att vi har om vi bara vågar prioritera.

Fler intressant bloggar om skolpolitik: Eva-Lis Sirén och Ylva Johansson

Förlåt

* alla ni som behöver komma till ett land med fred och alla ni som hoppades att era barn skulle få växa upp i ett välfärdsland istället för, om ni har tur, ett flyktingläger där ni får leva under ständigt hot och om ni har otur inte växa upp alls. Förlåt att jag inte gjorde mitt allra yttersta för att förhindra det som nu hänt: att ett främlingsfientligt parti har vågmästarroll i det land som var ert hopp.

* alla ni som inte får någon sjukersättning och istället förväntas ta ett jobb som städerska hos rika människor när ni inte ens har en fysisk möjlighet att städa i era egna trångbodda lägenheter. Förlåt att jag inte företrädde er så mycket som jag kunnat göra.

* alla ni barn som har det svårt i skolan och alla ni som behöver lärare som har tid och utbildning till att se er och ge er den bästa utbildningen och utvecklingen istället för att se er som ett problem i mängden av barn eftersom klasserna är för stora. Förlåt att jag inte tillräckligt mycket kämpade för er.

* alla ni ensamstående föräldrar som har slut på pengarna innan alla räkningar är betalda, som skulle behöva rätt till heltid, billigare fackavgift, billigare och bättre a-kassa och högre lön. Förlåt att jag inte kampanjade bort den regering som gjort det ännu svårare för era pengar att räcka.

* moder jord, som behöver fler regeringar som tar ansvar för dig. Förlåt att vi inte skaffade oss makten att i alla fall driva Sverige i rätt riktning.

* alla ni utan jobb, alla ni utan bostad, alla ni utan vård, alla ni utan asyl, alla ni utan vad vi ville ge er efter valet. Förlåt alla ni barn till dessa människor som inte får en så pass bra uppväxt som ni är värda. Förlåt att vi misslyckades. Förlåt att vi svek er.

Förlåt alla ni borgerliga politiker och sverigedemokrater, för att vi kommer att vara den jävligaste oppositionen i Sveriges historia. Att förlora nästa val kommer att vara en befrielse för er. Det ska jag personligen se till, för det är vi rödgröna skyldiga Sveriges befolkning.

Vad ska man rösta på?

Idag är det val och många funderar fortfarande kring hur de ska rösta. Här en liten hjälp på traven:

Rödgröna:

* De rödgröna satsar på oss studenter

* De rödgröna vill satsa på miljö och järnväg

* De rödgröna vill ha fler, billigare och mer miljövänliga bostäder

Alliansen:

* Alliansens politik ger färre fasta jobb

* Alliansen vill satsa på flyg

* Alliansen satsar på ”arbetslinjen” (!?)

Svårt val? Nä.

Rödgrön resning

Nu, i de sista dagarna innan valdagen, reser sig de rödgröna och försvarar Sverige mot alliansen.

Enligt undersökningar omvände Mona Sahlin fler vändare än Reinfeldt i debatten.

Kristna debattörer uppmanar kristna att rösta rödgrönt.

Svenska kända kulturarbetare går ut och uppmanar folk att rösta rödgrönt.

Samtidigt har alliansens valarbete verkat stanna av. Som jag skrev igår: Vi kan fortfarande vinna det här. Men då måste vi hjälpas åt.