Jag menar att du som person har mer centeråsikter än vad partiet i helhet har idag, just på grund av det du säger: Ni blir överkörda. Problemet är att ni accepterar det. Istället för att säga (som de rödgröna gör) ”okej, i följande frågor kommer vi överens om hur vi ska rösta, men i övriga frågor gör vi hur fan vi vill” ändrar ni er politik i grunden för att göra moderaterna nöjda. Alliansen är inte längre ett samarbete för kompromisser och överenskommelser, utan en långdragen limbodans där Reinfeldt håller i ribban och Maud Olofsson vinner på walk over.

Tyvärr, måste jag tillägga. Centerpartiet har tidigare varit det minst dåliga partiet inom borgerligheten, men nu vet jag inte längre.

Jag tror inte att vi kommer att kunna enas i ideologiska frågor kring statligt ägande och skatter/arbetsgivaravgifter etc.

En fråga där vi dock kan vara överens är kanske integritetsfrågorna. Här riskerar vänsterpartiet att bli överkörda av sossarna på samma sätt som jag upplever att vi blivit överkörda av moderaterna i denna fråga. Det kan därför finnas en anledning att inte göra blockpolitik av integritetsfrågorna utan istället bygga upp ett samarbete mellan ledamöter oberoende av partitillhörighet. Det finns tydliga integritetsvänner inom samtliga partier och tillsammans kan detta bli en avgörande kraft under kommande mandatperiod.

Jag och många med mig har under flera år – och inte minst inför valet 2006 drivit integitetsfrågorna mycket starkt inom Centerpartiet. Även efter de beslut som fattas finns en stark opinion inom partiet i dessa frågor och min riksdagskandidatuer är ett sätt att kanalisera detta engagemang.

Men som svar på fråga ett är jag nog ganska mitt i partiet på en höger-vänsterskala. Någon viss kommunistisk eller liberal falang tycker jag mig ärligt talat inte se, så där måste jag nog göra dig besviken.

Vad jag själv gjort? Jo, INNAN omröstningarna (FRA, IPRED och lissabonfördraget) i riksdagen förde jag dialog med enskilda socialdemokratiska ledamöter för att få de att inse vad det var de skulle rösta om och inse att en nejröst var det rätta. Vissa valde att efter dialogen med oss vänstersyskon att lägga ner sina röster för att marginalisera något.

Sen är faktiskt debatten som vi politiskt intresserade, både du och jag, för med våra vänner och bekanta och random människor vi stöter på, kanske den viktigaste. Det är trots allt så man når ut med sitt budskap till de som verkligen spelar någon roll i samhället – de som inte har rösträtt i plenisalen.

Vad gjorde du själv?

som replik kan jag kanske få ställa frågan om du anser dig vara kommunist eller tillhör den mer liberala vänsterfalangen inom vänsterpartiet?

Sedan undrar jag vad du själv gjort för att hindra FRA-lagen etc.

Bästa hälsningar
/Oscar