Jag kopierar, som vanligt, in delar av ett arbete, eller i detta fall, en hemtena. Idag är ämnet varför man ska motverka rasism i skolan om man nu säger att man inte ska påverka deras politiska uppfattning och vara objektiva.

”Genom att demokrati bygger på att alla människor har samma värde och bör få samma rätt till -och samma värde i- sin egen åsikt, faller demokratins viktigaste pelare om man accepterar rasistiska, fascistiska eller nazistiska åsikter. Man kan säga att demokratin, om den är total och villkorslös, blir självutplånande.”Med andra ord: Är man rasistisk är man inte demokratisk. Alltså är Sverigedemokraterna inte demokrater.

Edit: Nu har jag också lagt till ”könsrollskonservativa värderingar” i min uppräkning av odemokratiska åsikter. Jag har ännu inte bestämt mig för huruvida Kristdemokraterna faller under den eller inte.

Fick idag en uppmaning från Falköpings vänsterledare Inger Lilja att gå och titta/lyssna på kommunfullmäktiges sammanträde, så jag pallrade mig iväg dit.

Till saken hör att två sverigedemokrater tog sig in som vågmästare i det traditionellt alliansstyrda kommunfullmäktige, bytte partiförteckning till Falköpings Framtid, splittrade alliansen och drog sig sedan ur politiken, vilket medförde en ny, något sunken, s+kd+c-majoritet.

Det märktes direkt att denna drygt 20 månader gamla majoritet har försatt hela den politiska arenan i en form av trans.

Vänsterpartiet är fortfarande i opposition, men mer ensamt och bittert för att sossarna bara bryr sig om att ha makten, inte vad de gör med den.
Socialdemokraterna har blivit lite stolliga och gör allt för att få behålla majoriteten (går högerut),
Miljöpartiet verkar trötta och vet varken hit eller dit
Centerpartiet kör på samma gamla ”vi älskar landbygden, småföretagare och välfärden, men vill helst inte prata om konkreta satsningar, för just nu (och 20 år framöver) fokuserar vi på skattesänkningar.”
Folkpartiet vill vara i opposition, men vill inte opponera sig mot syskonen i (c) och är därför varken för eller emot något alls och vill inte föra någon ideologisk politik förrän efter nästa val
Kristdemokraterna är bara glada att vara med och satsar som vanligt mest krut på att prata om äldre- och familjpolitiken.
Moderaterna är mest bara förbannade och skiter i vad majoriteten säger, men har egentligen ingen koll på vad det innebär att vara i opposition, så de röstar för kommunstyrelsens förslag i allt i alla fall. (…eller för att sossarna har blivit socialmoderaterna)

Det var som att kolla på de första träningarna en cirkusföreställning håller för året. Det hände förvisso lite saker, men det var bara spekulationer och känna på ytan, i alla fall i dagens sammanträde. Ni som sett kvarteret skatan känner nog igen scenen där de nyss har flyttat. Fritt från mitt minne: ”Ja, det ska ju egentligen vara röda tapeter också ska det egentligen vara vitt vin också ska jag ju egentligen vara tillsammans med dig istället…” Ja ni fattar, väldigt förvirrat och nervöst på något sätt. Jag vet inte om de som sitter i KF märker det, men de allra flesta var rätt nervösa för att ha någon egentlig åsikt, för man vet inte hur de ”riktiga” bundsförvanterna reagerar på att man har den åsikten.

Tyvärr är det nog vi, Falköpings invånare, som står som de riktiga förlorarna. En rejäl opposition, såsom i rikspolitiken eller i vilken kommun som helst, fungerar som katalysator eftersom majoriteten inte kan få igenom vilket beslut som helst, då oppositionen/oppositionerna kan komma med ett bättre förslag och vinna makten.

Nu blev det väldigt pedagogiskt här, så vi avslutar nu, med en annan nyhet.

Jag fick ett mail, som även var utskickat till några andra unga vänsterpartister med rötter i Övik, där vi blev erbjudna en plats på listan till kommunfullmäktige i Övik. Tyvärr är ju både jag och Anna skrivna i Falköping numera, så det gick ju inte för oss, men en vilja att ha unga människor på listan är ett bevis på en fungerande organisation. Dessutom är jag hedrad. Mycket hedrad.

Ha det bra och kom ihåg att alla rasister ska sägas emot, även din bästa vän eller din mamma!

MVH
Mats

På skolan läser vi bland annat ur en bok som heter ”Boken om pedagogerna” och här ska vi läsa en text av Ingrid Carlgren. Eftersom vi också ska reflektera över alla texter vi läser, så kopierar jag helt enkelt bara in mina reflektioner:

Carlgren pratar om att lärarens auktoritet idag inte längre är självklar. Hon menar att samhällets förändrade syn på åldersskillnad och den allt mer ökande tillgängligheten av samma kunskap som läraren erbjuder har gjort att barnen inte längre ser det som självklart att man måste lyssna på läraren. Eleverna måste själva få vara med och bestämma och läraren måste kunna erbjuda mer än bara ren kunskap. (Forsell s. 260-262)

Det här är kanske det som jag tycker är mest intressant. Dagens skoldebatt skulle nog må bra av att alla deltagare i debatten, såväl politiker, ledarskribenter och kulturjournalister som tjänstemän, lärare och rektorer, läste Carlgrens text och tog en halvtimme åt att fundera över innehållet. Carlgren sätter fingret på en viktig punkt i hela skoldebatten. Kanske är det inte eleverna som ligger till skuld för det förfall av den svenska skolan vissa ser, kanske är det i själva verket den konservativa skolan som måste börja röra på sig och forma sig efter samhället? Kanske borde skolans aktörer och lärarkåren ändra inriktning på sina problemlösande tankegångar från ”hur ska vi få eleverna att bli intresserade?” till den mer intressanta, roligare och mer aktuella ”hur ska vi få lektionerna att bli mer intressanta?” eller varför inte en riktigt utmaning: ”hur ska vi få skolan att bli mer intressant?” Nu säger inte jag att Carlgren har rätt i varenda stavelse hon skriver, men jag tycker att hon ger hela debatten om skolans problem en väldigt intressant vinkel och att hon ger en kontur av en lösning på dessa problem. Om vi har riktigt mycket tur och om Carlgren driver sina teorier vidare kan det kanske hända att vi slipper det samhälle där partier går till val på att dagens ungdom är sju resor värre än gårdagens ungdom och att man istället går till val på att förbättra skolans kvalitet och utbud ytterligare.

Idag berättar aftonbladet att regeringen åter ska införa sekretess kring tillsättandet av tjänster i den statliga förvaltningen. De ångrar sig alltså och vill inte alls längre genomföra sitt vallöfte om att alla tjänster ska annonseras ut och tillsättas offentligt.

Hur ska det gå till? Man har ju från första början inte ens genomfört vallöftet!

Aftonbladet:
”Samtidigt konstaterar han att det nya systemet har haft många fördelar. Bland annat har fler kvinnor fått de bästa jobben och den etniska mångfalden har ökat.

– Det kan finnas en målkonflikt mellan strävan av öppenhet och att hitta de bästa cheferna. Men vi tror att vi har starkt stöd hos medborgarna för att hitta bra chefer, sa Odell.”Odell utvärderar alltså ett system man själv inte ens har använt sig av. Varför har man i så många fall använt sig av det system man lovade att avskaffa om man nu tycker att det ”nya” systemet är så bra?

Alliansen har ofta, med självgodhet, pratat om att valet kommer att avgöras genom frågan om regeringsduglighet. Frågan är ju om en regering är så duglig när man inte följer sina egna regler, skiter i vallöften och gör av med alla pengar redan innan finanskrisen, trots varningar om vad som komma skall.

Expressen skriver om Ohly och Björklund i agenda igår.

Ohly förstärkte kravet på en folkomröstning om lissabonfördraget, medan Björklund tyckte att de hade mandat att bestämma själva.

Själva debatten/diskussionen var trevlig och med ett sakligt och vänligt klimat, men det jag blir lite upprörd över är kommentarerna på expressen.se:

”Lissabon fördraget lämpar sig inte för folkomröstning helt
enkelt därför att det är för stort, för många sidor. 90 % av
folket skulle slänga den tjocka boken utan att läsa den.
Det är inte frågan om demokrati utan snarare missbruk av
demokrati när folket röstar med hjärtat istället för med
hjärnan. Det är folkvalda, välbetalda politiker och diverse
experter som är mycket lämpligare för att sköta om det.”

Förutom den otroligt irriterande och självidiotförklarande särskrivningen i början av meningen håller inte argumentet. Jag menar; om vi inte ska låta folket bestämma för att man inte tror att folk skulle orka läsa igenom fördraget, då kan de ju inte heller bestämma vilka som ska sitta i riksdagen.

Säg nu inte att det inte är samma sak, för det är det!

Vem orkar då läsa igenom:
* Alla partiprogram
* Alla partivalplattformer
* Båda koalitionsvalplattformer

Sen vill kanske vissa leva ut sin demokratiska rättighet att kryssa.
Då ska man dessutom läsa på om alla som står på listorna, åtminstone till det parti man vill rösta på.

Totalt antal sidor är nog mer i dessa fall.

En fråga som också kan tyckas vara aktuell igen är då EU-omröstningen.
Som Ohly sa: ”Den folkomröstningen fick vi inte göra om, för där är regeringen nöjd med resultatet”.

Men borde vi egentligen ha fått rösta, tycker högerfolket på expressens kommentarsfält?
Då var ju alla röstberättigade tydligen tvugna att läsa igenom varenda fördrag och liknande innan man röstade, om man nu ska tro expressens kommentatorsfälts otroligt proffessionella debattörer.

Nä.
Naturligtvis skämtar jag bara. Inför riksdagsvalet arbetar alla partier och medier för att göra skillnaderna mellan partierna synbara för alla, inför eu-valet var informationen lätt att hitta och förstå. Självklart skulle informationen om lissabonfördaget bli lätt att hitta och förstå också.

Jag ser ingen anledning till att inte folkomrösta, speciellt när opinionen enligt alla mätningar (de jag tagit del av) säger att svenska folket VILL folkomrösta.

Man kan dra tillbaka sitt ”ja”. Även om det bara skulle bli tillsvidare.

PS. Läs gärna kommentarer här på bloggen. DS.

Anders Borg har inte mycket att komma med i höstens budget. Inte Tomas Östros heller, för den delen, men han har i alla fall ett par omedvetna ess i ärmen.

– Hade jag varit finansminister hade jag nog avstått från att sänka skatten permanent och i stället gjort något mer tillfälligt, som en tillfällig skatterabatt för att öka efterfrågan,
sa Lars Calmfors, ordförande i Finanspolitiska rådet till aftonbladet.

– Skattesänkning är inte ett så effektivt sätt att bekämpa krisen, eftersom hushållen väntas spara en del av pengarna. Men det rör sig egentligen inte om någon konjunkturåtgärd, eftersom det lägre jobbskatteavdraget ska gälla permanent och bidra till att fler aktivt söker jobb. Så sa DN:s samhällsekonomiske skribent Johan Schück.

Dagens bästa kom såklart från Ulla Andersson (v) som förklarade precis samma sak som jag hade tänkt skriva här.
– Varje arbete som skapas genom jobbskatteavdraget kostar en miljon kronor. I stället för att sänka skatten hade man kunnat anställa 20 000 personer i välfärden, Ulla Andersson.

Citaten snodda från:
Aftonbladet
DN

Göran Hägglund är ute på hal is i dagens DN.

Jag tänker inte gå in i detalj vad han skrivit, utan tänker bara beklaga mig över att han överger Kristdemokraternas kulturpolitik till förmån för de populistiska partierna (läs sd).

Det han säger är samma sak som man hör vid många köksbord, nämligen att kultur är svåråtkomligt. Men istället för att göra det lättare för folk att ta till sig kultur vill man begränsa kulturutbudet. Smart? Nej, givetvis inte. Kulturen finns till för att ifrågasätta, hårddra och överdriva. Kulturkonsulent Bettan Edberg behandlar på sidan sju här. (Mitt och Markus Östlunds projektarbete)

Vidare pratar han om genusperspektivet på ett sällan skådat sätt. Han menar kanske att det inte är samhället som bör förändras, utan att det är vår strävan efter jämlikhet som bör slopas.

En fundering är hur jag som lärare ska kunna arbeta med genusperspektivet i skolan. Eller ska jag göra det? Om jag ser uppenbara könsroller i min klass, ofrivilliga eller frivilliga, ska jag kunna åtgärda det i Hägglunds värld, eller ska jag låta orättvisorna fortskrida bara för att Hägglund vill ”respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är.”?

I dagarna är det valspurt för kyrkovalet.

Det har talats en del om att valet inte är så viktigt och speciellt då det blev klart att sittande kyrkomöte skulle ta hand om frågan om samkönade äktenskap.

Det är såklart sant att frågan lätt tas ur fokus. Vi kan inte direkt påverka hur den frågan kommer att behandlas. Men precis som med många andra frågor mår verkligheten ofta bäst av att inte förändras stup i kvarten och just därför är det viktigt att låta beslutet (vilket lär bli ett ja) vara kvar. Därför är det i sin tur viktigt att man röstar fram grupper och folk som sätter frågan om samkönade äktenskap högt!

En grupp som är en liten slamkrypare, det är Frimodig Kyrka.
De går starkt ut med att de är mot partipolitik i kyrkan, något som många håller med om, men det visar sig också att de tycker:

…att samkönade äktenskap är fel. De kommer att motarbeta detta ”i all framtid”.
…att andra religioner inte ska accepteras i Svenska kyrkans regi.
…att kvinnlig prästvigning inte är något att fira eller vara stolt över.

Hur man kan vara så obota dum att rösta på dessa är för mig oklart. Att man tycker att partipolitik inte hör hemma i kyrkan kan man väl till viss del hålla med om, men hur ska annars väljarna veta vad man kan rösta på? Jag tror inte att många har orken att läsa igenom alla gruppers valplattformar. I valet mellan att acceptera politiska partier på kyrkomötet eller att ha ett ännu lägre valdeltagande är valet relativt lätt, tror jag.

Nä, för mig blir det helt klart Vänstern i Svenska Kyrkan. De vet jag var jag har och jag vet att jag håller med om det allra mesta.

Eftersom det hela är som ett deprimerande skämt låter jag sammanställa en fin länklista som tar upp det mesta.

Jacob Lundgren, klok miljöpartist, sammanfattar regeringens felprioritering

Alliansfritt sverige undrar hur mycket dyrare det kan tänkas bli

Anna Kinberg Batra, oklok moderat, verkar inte förstå att det finns en miljöaspekt

Alliansen är överens om att sänka skatten ytterligare, men pensionärerna får fortfarande skatta lika mycket som tidigare, dvs mycket mer.

Intressant att Kristdemokraterna tidigare stoltserat med att vägra sänka skatten, om det inte innefattar pensionärer.

Detta stärker teorin om att Reinfeldt styr sina små travhästar med allt hårdare hand.