Hur kommer Västra Götaland styras?

Omvalet är nu färdigräknat och förvirringen är total.

* De rödgröna nådde inte egen majoritet.

* Alliansen får inte egen majoritet

* Den gamla mittenmajoriteten får inte majoritet.

* Spvg åkte ur och kan därmed inte fungera som stödparti.

* Sd ökade stort.

Det talas nu i media om olika tänkbara konstellationer. S-FP-MP? Kanske  M-KD-C-FP-SD? Eller rent av De rödgröna+random alliansparti? Men inget av dem verkar särskilt troliga. Även om socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med fp så kommer varken vänsterpartiet eller miljöpartiet att gå med på det och även om moderaterna sagt sig tänka samarbete med sd kommer i vart fall någon av de andra allianspartierna säga nej.

Troligast blir då en rödgrön minoritet med flygande stöd. Med tanke på vilka frågor som kan tänkas bli aktuella skulle en sådan minoritet kräva ett ansvarstagande av framförallt de rödgröna, men också kd och c i vissa enskilda frågor. Kollektivtrafik, sociala frågor, sjukvård och kultur är nämligen frågor som fp och m knappast är tänkbara samarbetspartners i, enligt mig.

Hur som helst ska det bli intressant att följa det hela. Det spelar stor roll för rikspolitiken och kommunpolitiken i västsverige vilken majoritet det blir, men naturligtvis spelar det jättestor roll för de boende i regionen.

Det här är alliansens politik

Under det decennium som snart är slut har vi sett alliansens politik: Om man är sjuk får man skylla sig själv. Om du som barn har sjuka föräldrar får du skylla dig själv.

Till en början gick det bra för dem. Man menade att den nya våg av utbrändhet som kom, orsakad av nittiotalets nedskärningar efter borgarnas egna lilla finanskris under början av nittiotalet, egentligen var en illusion och alla som blev utbrända var egentligen bara fuskare som medvetet fejkade sin sjukdom för att få sjukersättning.

Folk gick på detta. Eftersom utbrändhet är en sjukdom som är svår för utomstående att se, var det rätt enkelt att övertyga pöbeln om att utbrändhet inte finns, eller att det i alla fall inte hjälper att bli sjukskriven och få koppla av om man vill bli frisk. Om man bara jobbar ännu mer blir det bättre, sa borgarna.

Steg efter steg  av sjukförsäkringen tog man bort. Mindre och mindre pengar skulle den sjukskrivna och dess barn överleva på. Tills nu.

Den borgerligt ägda pressen hade inte förrän nu visat något större intresse av de här frågorna, men när man upptäckte att cancersjuka, som enligt läkarna hade några månader kvar att leva, skulle jobba heltid inom vilket jävla skitjobb som helst, eller om man hellre ville, inte få några pengar, då tog det hus i helvete.

Folk hade alltså, i tre års tid, gått på deras lögner om att sänkt skatt för rika inte skulle göra vården sämre och att det är orättvist att folk som inte kan jobba ska få ha kvar sina lägenheter eller få ge sina barn hela och rena kläder.

Men det är det här som är alliansens politik. Det är det här de gick till val på.

Ett centerparti i kris

Vårt kära bondeförbund, tillika mitt gamla hemparti, går med stormsteg mot partipolitikens avgrund, fyraprocentspärren. Personligen har jag faktiskt inte längre något emot det. Jag är emot att man pekar ut partier och säger att man vill att de ska åka ur riksdagen eller aldrig komma in (gäller inte sd, utan enbart demokratiska partier), eftersom jag menar att en demokratisk parlamentarism förutsätter att man har så många åsikter som möjligt representerade i riksdagen. Här har centern en rad problem. Man är inte längre ett parti med åsikter, utan mest bara en jäkla cirkus. Jag radar upp några saker här:

* Centerpartiet har tappat all mark inom integritet och liberalism iom ipred och fra, man har tappat all mark i miljöfrågorna iom regeringens miljöfiaskon och man har tappat mark i EU-frågor iom sitt fiasko i EU-parlamentsvalet.

* Partiledare Maud Olofsson har gjort bort sig big time de senaste dagarna genom att ljuga, mörka och svamla gällande Vattenfall.

* Flera medlemmar har aktivt drivit sd’s frågor inom sitt eget parti genom bloggar och motioner.

* Centerpartiets tidigare favoritfrågor behandlas idag med mycket mer seriöst inom andra partier, landsbygdsfrågor inom (v), miljöfrågor naturligtvis inom (mp) och allmänborgerligheten inom (fp)

* Flera medlemmar (inkl. ungdomsförbundet) har också ifrågasatt sexköpslagen med argumentet att en flerdubbling av sexköp gör att färre kvinnor utnyttjas.

* Man har tagit flera steg bort från sin självständighet inom bla. kärnkraften, skatterna och EU/EMU.

* Man har till sist själva upptäckt det onödiga i att finnas till när man ändå inte längre tycker någonting (alternativt tycker allt) och föreslagit en sammanslagning med ett annat allmänborgerligt parti.

Centerpartiet är numera ett totalt värdelöst parti och får stå som en symbol för faran med blockpolitiken. Man suktar efter väljare lika desperat som muf suktar efter medlemmar, dvs att inte ha någon åsikt alls, så när någon kommer med en konkret åsikt kan man säga att man håller med.

Tyvärr (för deras skull) håller det inte. Ingen vill rösta på ett parti utan åsikter.

Ingrid Carlgren – Björklunds värsta fiende?

På skolan läser vi bland annat ur en bok som heter ”Boken om pedagogerna” och här ska vi läsa en text av Ingrid Carlgren. Eftersom vi också ska reflektera över alla texter vi läser, så kopierar jag helt enkelt bara in mina reflektioner:

Carlgren pratar om att lärarens auktoritet idag inte längre är självklar. Hon menar att samhällets förändrade syn på åldersskillnad och den allt mer ökande tillgängligheten av samma kunskap som läraren erbjuder har gjort att barnen inte längre ser det som självklart att man måste lyssna på läraren. Eleverna måste själva få vara med och bestämma och läraren måste kunna erbjuda mer än bara ren kunskap. (Forsell s. 260-262)

Det här är kanske det som jag tycker är mest intressant. Dagens skoldebatt skulle nog må bra av att alla deltagare i debatten, såväl politiker, ledarskribenter och kulturjournalister som tjänstemän, lärare och rektorer, läste Carlgrens text och tog en halvtimme åt att fundera över innehållet. Carlgren sätter fingret på en viktig punkt i hela skoldebatten. Kanske är det inte eleverna som ligger till skuld för det förfall av den svenska skolan vissa ser, kanske är det i själva verket den konservativa skolan som måste börja röra på sig och forma sig efter samhället? Kanske borde skolans aktörer och lärarkåren ändra inriktning på sina problemlösande tankegångar från ”hur ska vi få eleverna att bli intresserade?” till den mer intressanta, roligare och mer aktuella ”hur ska vi få lektionerna att bli mer intressanta?” eller varför inte en riktigt utmaning: ”hur ska vi få skolan att bli mer intressant?” Nu säger inte jag att Carlgren har rätt i varenda stavelse hon skriver, men jag tycker att hon ger hela debatten om skolans problem en väldigt intressant vinkel och att hon ger en kontur av en lösning på dessa problem. Om vi har riktigt mycket tur och om Carlgren driver sina teorier vidare kan det kanske hända att vi slipper det samhälle där partier går till val på att dagens ungdom är sju resor värre än gårdagens ungdom och att man istället går till val på att förbättra skolans kvalitet och utbud ytterligare.

Regeringen snurrar bort sig i tågfrågan

Som många av er vet är vår regering väldigt duktiga på att säga en sak och göra en annan, men nu har man slagit rekord!

Tidigare har Infrastrukturminister Åsa Torstensson klagat mycket på järnvägen i Sverige.

Såhär sa hon på DN-debatt:
”Men hur ska vi kunna få in fler operatörer och tåg på redan överfulla spår? Det är en vanlig fråga som jag får. Påståendet är inte helt korrekt. Delar av vårt spårnät är fullt utnyttjade, framför allt i och kring våra storstadsområden under vissa tider på vardagsdygnen. På andra delar av nätet, på andra tider och dagar är inte spåren fulla.

Medan hon sa i riksdagen 17 januari 2008:
”Intresset för att frakta gods och resa med tåg är stort – det är trångt på våra tåg och det är oerhört trångt på våra spår.”

Men det är klart, privatiseringar finns det alltid plats för, även om det innebär att vissa får nöja sig med att åka tåg på natten för att ha råd.

Men har infrastrukturministern ens lyssnat på vad vi vanliga tågåkare tycker? Jovisst! Här gör hon nämligen bort sig igen!

Åter DN-debatt:
”Den vanligaste vädjan jag får som infrastrukturminister är att sänka biljettpriserna för tågresorna och att tidtabellerna ska gå att lita på.”

Men hur, infrastrukturministern, hur?
Hon förtsätter:

”I dag har Sverige Europas lägsta banavgifter och det kostar lika mycket för tågoperatörerna att köra på våra spår oavsett var och när man kör. Det är ett omodernt sätt att fördela avgifter. Jag har därför gett Banverket i uppdrag att utreda införande av mer marknadsmässiga banavgifter.

Min ambition är att det ska bli billigare att köra på de tider då det är glest med tåg på spåren och på de sträckor där det är mindre trafik. Vi vill skapa ett differentierat avgiftssystem som kommer att fylla spåren bättre än vad som är fallet i dag. Med marknadsmässiga banavgifter skapar vi fler tåglägen och får dessutom mer pengar till att underhålla järnvägsnätet”

Jamen, vad smart? Har jag förstått saken rätt går konkurrenssättningen ut på att vi som konsumenter önskar när och var vi vill åka och alla försöker ge mig det mest prisvärda alternativet. Det innebär att när/där de flesta vill åka, blir det flest tåg som vill använda banan, vilket ger ett dyrare pris för tågföretagen att använda banan, alltså höjer ALLA priserna för den tur jag vill åka.

Mycket riktigt, läser vi också på sr.se, det blir dyrare att åka tåg.

Jag väljer till sist att åter citera infrastrukturministern:

”Jag och regeringen vill skapa ett miljövänligt transportsystem som underlättar vardagen för människor och företag. Som levererar både gods och människor i tid och på det sättet skapar bra förutsättningar för ökad tillväxt och välfärd utan bekostnad på vår miljö.”

Ja, att dubblera kostnaden för att köra tåg är ju verkligen att underlätta vardagen utan bekostnad på vår miljö…

Maud Olofsson och Jan Björklund tror på valvinst genom sämre villkor och lägre lön för unga

Almedalen är onekligen politikernas mecka. Man glassar med vänner och ovänner, man visar upp sig leende i pikétröja. Men kanske framförallt presenterar man nya revolutionerande förslag.
Några favoriter från i år:

Märkligaste: Slå ihop centerpartiet och folkpartiet. (Från cuf)
Kommentar: Varför vill man lägga ner sitt eget parti? Snacka om att misslyckas.

Smartaste: Ny fastighetspolitik (Rödgröna)
Kommentar: Den nya fastighetsskatten blev en flopp, men nu vill oppositionen fixa till de vassa kanterna. Dyrt att ha stort hus, men samtidigt kan man aldrig betala mer än 4% av sin inkomst i fastighetsskatt. Bra!!

Dummaste: Sämre villkor och lägre löner för unga under 20. (Centerpartiet och Folkpartiet)
Kommentar: Okej, jag går inte gymnasiet för att blir erbjuden ett jobb till en, som jag då tycker, hyfsad lön när jag slutar nian. Jag skaffar lägenhet, internet, tidningsprenumerationer, anmäler tv-innehav osv, får sparken när jag fyller 20 (eftersom de vill anställa en ny som är under 20) och står plötsligt arbetslös med räkningar upp till halsen och utan utbildning. Vem får jobb utan gymnasieutbildning, Maud och Janne?

Sveriges sämsta partiledare på länge

Igår gick Jan Björklund ut med sina idéer om att rusta upp sveriges försvar, trots att alliansen i slutet av förra veckan var rörane eniga om att dra ner något på försvarets kostnader.

Vår statistiklögnande f.d major till skolminister har väl aldrig varit någon som gör sig bra i direktsända debatter, men i aktuellt ikväll var han katastrofal!
Han klargjorde för oss att han inte alls var oense med resten av regeringen, att Ryssland både var på väg att starta krig och dyrkade stalin samt att man inte kan vinna ett val på försvarspolitik.

Att han och regeringen är oense har Sten Tolgfors redan förklarat.
-” Jag konstaterar att folkpartiet ingår i regeringen och har samma budget. Tillsammans har vi fattat beslutet och det är det som gäller”, säger Tolgfors

Gällande Ryssland har de mycket riktigt rustat upp, men att man dyrkar Stalin och tänker anfalla Sverige var för mig nyheter.

Men det sista har han rätt i. Man kan inte vinna ett val på försvarspolitik. Major Björklund verkar heller inte vilja vinna något val. Han vill hellre vinna krig. Hehu.

Verklighetsförankring hos fp är min största önskan.

Fredrik Malms klumpiga uttalande skakar om mig något. Jag trodde debatten låg på en annan nivå. En verklighetsgrundad sådan.

”Israels mål är inte civila palestinier utan Hamas militära anläggningar. Men också annat än militära mål har träffats, men detta är inte syftet med de israeliska attackerna. Om frågan om skadestånd ska ställas får man dra det inför Internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Målet för den israeliska offensiven är att stoppa vapensmugglingen till Gaza. Om detta inte sker kan Hamas i framtiden förfoga över vapen som kan ödelägga israeliska städer. Det är inte särskilt långt från Gaza till Tel Aviv och Jerusalem.”
-Fredrik Malm (fp)

Att sedan hävda i samma mening att Jerusalem tillhör Israel är ju lite av ett snedsteg i sig.

Detta måste in på citatlistan på alliansfritt sverige!

Major Björklund måste vara mytoman!!

Min sambo/flickvän Anna prenumererar på sitt favorithatobjekt Jan Björklunds nyhetsbrev.

Hans kommentar till Det rödgröna samarbetet hette: ”En kommunist ska utforma utrikespolitiken”

Han ljuger och hittar på som jag inte sett någon göra tidigare. Han är desperat!

Hans lögner:
* Lars Ohly är kommunist och stödjer mördare.
- Nej, han säger sig inte vara kommunist, och han har aldrig stött varken sovjet, Kina eller något annat kommunistland.

* De rödgröna ska skriva gemensamt valmanifest.
- Det har man aldrig sagt, och lär man inte heller göra. Däremot har man några stora gemensamma frågor.

* Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson höll sig långt borta från kommunister.
- Onödig lögn. Olof Palme reste ju till Cuba och ville skapa ett vänskapsband. Är inte Castro kommunist?

Men jag förstår ändå Janne B. Det är inte lätt att rädda ett skadeskjutet skepp. Eller ens en eka. Har man byggt sin framgång på en lögn (skolfrågorna) är det svårt att sluta vara mytoman när det väl gäller. SÅ säger forskarna. Men varför skulla han lyssna på dem, i och för sig? Det har han ju aldrig gjort.

Sen har Aftonbladet sammanställt en trolig regering med ministerposter.
En välgjord lista, med hyfsat troliga ministrar.
Personligen skulle jag vilja ha en vänsterpartist på skolministerposten, men kompromisser hör väl till?

Hur som helst, här är länken:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3951769.ab