Min följetong börjar med det rödgröna sammarbetet. Är man så oense som man verkar? Hur har samtalen gått? Styr sossarna, som moderaterna gör i alliansen?
Först och främst skrev jag ett inlägg för ett halvår sedan där jag basonerade ut: ”Det blir aldrig en ny allians”. Mycket riktigt, visade det sig. De rödgröna är något helt annat. Ett sammarbete, inte en sammanslagning. Det är viktigt att komma ihåg i den här frågan.
Sedan kan man väl inte säga att man är så himla oense. Man måste betänka att alliansen är väldigt på gränsen till att bli ett och samma parti. Man är inte oense i någon av de nyare frågorna. Dessutom löste man alla knutar bakom stängda dörrar på ett otroligt odemokratiskt sätt. Partimedlemmarna protesterade, men då var det redan för sent.
Istället för att göra samma misstag har De rödgröna tillsatt arbetsgrupper där man diskuterar frågorna man vill sammarbeta i, öppet för alla medlemmar att få insyn i, samt öppet för alla inblandade att komma med förslag till.
Hur har då samtalen gått? Kommer man överens?
Naturligtvis skriver inga borgerliga media om hur bra samtalen går, eftersom de går bra. Från alla som sitter i grupperna har man bara hört positiva tongångar. Man kan ju också titta på namnen på grupperna, så märker man ganska tydligt att man valt de punkter där man redan är ganska överens, vilket jag tycker att är bra. Man ska inte försöka komma överens inom de frågor där man ligger långt ifrån varandra, ty då kör man över sina medlemmar.
Det problem som jag kan se är grupper för miljö och klimat, där v och mp står för en radikal miljöpolitik, där sverige ska titta på Norges 100%, medan s tittar på eu och säger 30-40%. Sossarna, som fått kritik för att vara för mycket marknadsliberala för att kunna föra en vettig miljöpolitik, men som nu verkar mjukna inför arbetsgrupperna.
På tal om sossarna har de varit väldigt veka i sin framtoning. De har verkligen inte gått in med en ledarmössa. Tvärtom har de varit mer en psykolog som lyssnar och tar in än en buffel som Persson eller Reinfeldt.
Jag tror att de mycket väl kan lyssna ett tag till. Ska sanningen fram är sossarna rejält skakade efter Monas nederlag. Hon efterlyste ett delat ledarskap, när det inte fanns någon annan, och det fick hon betala för.
Socialdemokraterna har en historia av att byta åsikt som man fyller på toapapper i en barnfamilj med diarré, så jag kan satsa min gitarr på att de kommer att ta De rödgrönas poitik till deras egna. Vilket jag naturligtvis inte tackar nej till.
På det stora hela ser jag grymt positivt på samarbetet. Jag tror att man har valt rätt punkter att samarbeta kring och rätt väg att samarbeta på.
Nästa gång handlar det nog om Alliansen, men vi får se. Jag känner mig lite som Janne Josefsson. ”Jag har ingen aning om vad det handlar om nästa gång, men det hade nog med en fråga att göra..”
Anyway, vi ses!
