Moderaternas historieförfalskning – Katastrof för demokratin

I helgen höll moderaterna sin partistämma och röstade igenom ett nytt idéprogram. Bortsett från diverse tomma floskler om hur privata substitut till välfärd skulle kunna göra människor friare innehåller det nya idéprogrammet också följande mening

”Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa
har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt,
mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering
och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet
ständigt närvarande.” - Ansvar för hela Sverige, moderaternas idéprogram, kapitel 4

Märker ni problemet här? Moderaterna påstår i och med denna text att de kämpat ”för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättstat. Med undantag från rättsstaten är det fel, fel, fel, fel. Moderaterna var emot rösträtt för låginkomsttagare, emot rösträtt för kvinnor, emot all form av sanktioner mot apartheidregimen och röstar idag, främst på EU-nivå, ofta emot rättigheter för exempelvis hbtq-personer, kvinnor och etniska minoriteter.

Det här är sådant som jag som historiker verkligen, verkligen blir upprörd över. Denna formulering kan absolut inte vara omedveten. Så slarviga är de inte. Ett regeringsbärande parti försöker alltså ändra historien till sin fördel. De enda gånger jag kan dra mig till minnes att något liknande förekommit är diktaturer såsom Sovjet, Nazityskland och Kina.

Sofia Arkelsten gjorde ett misstag som stod fast vid versionen istället för att dra något om tendenser och ljudet av historien. Dock är det ett misstag av media att som vanligt hänga upp sig på den personfixerade skandaljournalistiken. Problemet ligger i att moderaterna tog fram ett idéprogram som försöker förändra historien i så viktiga punkter som hur vår demokrati kom till.

Trots allt är det här inte något som påverkar politiken dagligen, men om det börjar här och om de inte tvingas backa mer än från ett speciellt uttalande, var kommer de då ljuga om nästa gång?

Tips: Duroj, Roligt quiz, Aftonbladet, DN, Jinge, Olsson, SvD

Kdu – Sveriges teapartyrörelse

De borgerliga ungdomsförbunden är numera mest kända för att motverka fairtrade, ragga medlemmar (eller snarare medlemsbidrag) genom populism och uppträda i gröna näsor, men den desperata ihopklappning man sett och fortfarande ser i kristdemokraterna har nu även sett sitt ljus i deras ungdomsförbund, vilket faktiskt är ännu mer tragiskt.

Jag har haft mycket respekt för kd, det ska jag erkänna. Kd har i många kommuner tagit ansvar i de fall de sd blivit vågmästare eller alliansen helt enkelt fört en politik de inte gillar och bildat majoritet med andra partier. När jag bodde i Falköping upptäckte jag den politiska viljan i partiet. De stod för en socialkonservativ politik och drev igenom den på de sätt de kunde. Människan i första rummet, så att säga. Att de sedan har en syn på vissa människor jag knappast skulle stödja i något fall är en annan sak och det är just det som gör att jag inte själv skulle vilja samarbeta med dem i någon större utsträckning.

Denna politiska vilja och dynamik är som bortblåst på riksplanet. Igår såg vi Göran Hägglund stå och försvara att deras hjärtefråga inte gick igenom i den här budgeten heller. Istället för att säga ”nej, tyvärr fick vi inte igenom det” eller ”vi ska försöka vinna majoritet med andra samarbetspartners” säger han att det kanske kommer senare och försöker ändra historien genom att säga att de aldrig lovade något. Det gjorde de. Han vill bara inte svika alliansen. Många medlemmar ute i landet har inget att säga i försvar till deras kärnväljare och vill se ett lösare samarbete med alliansen.

Det vill också kdu. Men inte av samma anledning som de andra. I en debattartikel skriver Aron Modig att kdu vill se en ny tea party-rörelse för att hjälpa till att stoppa ”alliansregeringens alltför ofta vänsterinriktade politik och retorik.” i en situation ”då Reinfeldts och Borgs fokus istället (för att driva borgerlig politik, min anm.) ligger på att förvalta välfärdsstaten.”

Alltså. Va? För det första så är tea party-rörelsen en otroligt populistiskt rörelse som inte bygger på politik. För det andra har Sverige aldrig så snabbt sänkt skatter, sålt ut bolag och privatiserat välfärden. Vad mer kan han möjligen begära? För det tredje så vill kdu ha mindre klasser i skolan, utbyggd ungdomspsykiatri, dubbelt så många poliser och fler anställda inom äldreomsorgen. Ursäkta mig, men hur ska det finansieras om ingen förvaltar välfärdsstaten? Hur ska det finansieras om en tea party-rörelse går ut och kräver att alliansen överlåter finansieringen av allt detta til privata intressen, likt man gör i USA?

Det är inget konstigt i att kdu gör såhär, dock. I desperation över sin överlevnad har man bland annat:

* Börjat använda samma retorik som sd, nd och Anders Behring-Breivik

* Hävdat att inget barn mår illa av att leva i en kärnfamilj – oavsett hur destruktiv den är.

* Krävt att man ska införa sambeskattning igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur kommer Västra Götaland styras?

Omvalet är nu färdigräknat och förvirringen är total.

* De rödgröna nådde inte egen majoritet.

* Alliansen får inte egen majoritet

* Den gamla mittenmajoriteten får inte majoritet.

* Spvg åkte ur och kan därmed inte fungera som stödparti.

* Sd ökade stort.

Det talas nu i media om olika tänkbara konstellationer. S-FP-MP? Kanske  M-KD-C-FP-SD? Eller rent av De rödgröna+random alliansparti? Men inget av dem verkar särskilt troliga. Även om socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med fp så kommer varken vänsterpartiet eller miljöpartiet att gå med på det och även om moderaterna sagt sig tänka samarbete med sd kommer i vart fall någon av de andra allianspartierna säga nej.

Troligast blir då en rödgrön minoritet med flygande stöd. Med tanke på vilka frågor som kan tänkas bli aktuella skulle en sådan minoritet kräva ett ansvarstagande av framförallt de rödgröna, men också kd och c i vissa enskilda frågor. Kollektivtrafik, sociala frågor, sjukvård och kultur är nämligen frågor som fp och m knappast är tänkbara samarbetspartners i, enligt mig.

Hur som helst ska det bli intressant att följa det hela. Det spelar stor roll för rikspolitiken och kommunpolitiken i västsverige vilken majoritet det blir, men naturligtvis spelar det jättestor roll för de boende i regionen.

Lena Mellins sosseförakt

Vad har Lena Mellin emot Socialdemokraterna egentligen?

* Inför valet hyllade hon moderaterna.
* I valrörelsen sågade hon Sahlin flera gånger.
* Efter valet sågade hon socialdemokraternas politik.
* Sedan hyllade hon på nytt alliansens skattepolitik.

 
Efter det kom alla sågningar på socialdemokraterna ifrån Sveriges största kvällstidnings s-märkta expert:

* Skattepolitiken
* Utbildningspolitiken
* Valrörelsen
* Eftervalsanalysen
* Ledningen
* Organisationen
* Förnyelsearbetet
* Partiledarvalsarbetet
* Sättet att avtacka de gamla
* Den gamla partiledaren
* Den nye partiledaren
* Det gamla UV
* Det nya UV
* Den nye skuggfinansministern
* Den gamla gruppledaren
* Den nya gruppledaren
* Alla gamla sossar utom Thomas Östros
* Alla nya sossar

Sen funderar hon på varför folk har fått en så negativ bild av socialdemokraterna.

Men allvarligt?

Infrastrukturminister (tillika ridvägsminister) Catharina Elmsäter-Svärd (M) skulle åka tåg, men det blev inställt och sedan fastnade hon i trafiken. Katastrof tydligen, då hon skulle hålla ett tal.

Det innebär att hon nu har förstått att det är ett problem för folk att tågen inte går, så nu ska hon ta krafttag. Det blir en utredning.

Vilken tur.

Exakt vad som ska utredas nämns inte, utan det handlar om att ”öka kapaciteten utan att fastna vid tekniken”. Det här väcker en hel del ilska och frågor hos oss tågvänner.

1. Varför är det först nu infrastrukturministern inser att någon måste göras och att problemet inte ligger hos oss resenärer?

2. Varför utreds hur man kan öka kapaciteten istället för hur man kan göra att de tåg som redan går verkligen går och går i tid?

3. Varför har man råd med en utredning om en omöjlig uppgift, medan man inte har råd med underhåll?

Järnvägskaoset tar fram det värsta i svensk media

Med expressens MosaMona-kampanj i minnet, ser vi idag hur Sydsvenskan lyfter fram det ironiska i att ledamöter, däribland den moderate vice ordföranden, i trafikutskottet inte lyckades ta sig fram för att diskutera borgarnas förslag till att ta bort 700 miljoner från järnvägsunderhållet eftersom tågen inte kom fram på spåret. Ironiskt och sådär otroligt genompuckat att man inte kan göra annat än att skaka på huvudet och le åt hela skiten, men varför är det först nu man väljer att rapportera om det hela?

Låt oss se vad media åstadkommit:

1. Regeringen lovar innan valet att satsa på järnvägen – rapporteras i media

2. Regeringen ångrar sig efter valet och skär ner på järnvägsunderhållet med 700 miljoner – notis i några tidningar

3. Järnvägskaos till följ av kallt väder och dåligt underhåll – rapporteras utan att nämna punkt 2, utom när Gudrun Schyman citeras

4. Ledamöter fastnar i tågen, så de kan inte komma fram och besluta om att skära ner på underhållet av den järnväg de själva inte kommer fram på – rapporteras i viss media

Efterfrågan på ”roligare” nyheter är nog inte alls så stor som media själva tror att den är. Folk vill veta när politiker gör dåliga beslut också. Speciellt när det är av den sorten att det är ett direkt svek mot väljarkåren, miljön och den starkt ökande gruppen som reser med tåg hellre än flyg.

Norrländsk landsbygd – rättighet eller möjlighet?

”Det är ingen rättighet att få bo på landsbygden.”

Citatet kommer från centerpartiets representant på trästocksfestivalen 2010 i Skellefteå. Att en representant från centerpartiet nu kan komma undan med sådana kommentarer säger rätt mycket om vilken identitetskris centerpartiet gått igenom och fortfarande går igenom. Det är ett stort problem för Sverige att det parti som representerat och skyddat landsbygden ger efter för varje skattesänkning före ett rejält norrlandslyft. För Norrlands del är lite extra allvarligt, då alliansens uppenbara ointresse för att främja nya kommunikationer slår hål på alla möjligheter att bo kvar här.

Några exempel på hur alliansen med centern i spetsen har konsekvent motarbetat Norrland:

* Förslag om dyrare att ta körkort för alla, vilket naturligtvis slår mot fattigare familjer på landsbygden. Dessutom ställer sig alliansen konsekvent negativa mot att på något sätt kompensera landsbygden och Norrland för dyrare bensinpriser.

* Nej till start på bygget av norrbotniabanan före 2021, vilket är ett stort problem för företagen. Färre jobb kommer att skapas i norr med den linjen, då företagen anser det vara för dyrt och omiljövänligt att transportera med enbart lastbil.

* Ta bort ett av två nattåg till följd av kraftigt minskade anslag till järnvägen.

* Vårdval, som liksom på övriga ställen i landet ökar antalet vårdcentraler i städerna och minskar dem utanför städerna och dessutom för skattepengar ut ur de norrlänska länen. Detsamma gäller privata skolor, apotek osv.

Anledningen till att regeringen gör såhär är inte alls att man har något emot landsbygd eller Norrland i allmänhet, utan att man konsekvent väljer ideologi framför vallöften. (Så gör alla regeringar, med skillnaden att de rödgröna uppenbart har större stöd för sin ideologi och därför kan inte alliansen tala så högt om sin.)

Helt enkelt ska den offentliga välfärden, om den absolut måste finnas, gå efter marknadens hårda regler, enligt de borgerliga. Mindre efterfrågan på vård ger mindre möjlighet till vård i landsbygden. Samma sak med skolor, vägunderhåll, kollektivtrafik, tandvård osv. ”Är det tillräckligt få som bor på ett ställe kan man helt enkelt sätta spiken i kistan och bomma igen allt offentligt i bygden så slipper vi hålla på och bekosta vägarna dit ut också. Efterfrågan styr!” tycks alliansen tänka.

Problemet med dessa tankegångar är att man redan från början bestämt sig för att Norrlands landsbygd KOMMER att tömmas på folk och att välfärden på småorterna KOMMER att stänga igen. Det behöver inte vara hyperoptimistiskt att tänka motsatsen; tvärtom! Istället för att skära ned på utgifterna till dessa verksamheter kan man göra dem till en investering. Man kan göra välavvägda investeringar, gärna i de gamla huvudorterna i varje socken och göra taktiska och välplanerade översiktsplaner för dessa småorter. Den levande landsbygd som funnits har aldrig haft sina centrum i byar, utan i små orter. Liv som spridits därifrån till byarna.

Grunden till att få företag och människor att slå rot i småorterna och se dess stora möjligheter ligger inte bara, vilket alliansen tycks tro, i småorternas egna uppfinningsrikedom, utan också i kommunens tillit på att de har något att ge till eventuella inflyttande människor och företag. Inte heller ligger det bara i småorternas egna intresse att få en levande landsbygd, utan i hela kommunen och hela landet, då landsbygden, genom att befolkas, blir självförsörjande sett till ekonomi och folkhälsan är dokumenterat bättre i länder med sådana strukturer.

Norrland är ur regeringens perspektiv dödsdömt. Vilken tur då att Norrland ännu är övervägande rödgrönt.

Jonas Sjöstedt har ett par riktigt bra inlägg i ämnet: Umeå som järnvägsknut och Nästa privatisering – skogsindustrierna

Svenselius skjuter skarpt i glashus

Wilhelm Svenselius skriver i sitt blogginlägg ”Tragedi får vänsterbloggare att stänga av hjärnan” att det tragiska dödsfallet, där en sjuk kvinna inte skulle få ersättning till sig och sin familj och valde att ta sitt liv, hade använts som politiskt slagträ och detta var fel. Så långt är vi överens. Naturligtvis ska man ha respekt för de döda, säger jag.

Men nu kommer det vidriga.

Han förklarar henne ”psykiskt sjuk” och ”svårartat rubbad” för att hon insåg det omöjliga i att kunna försörja sin familj när hon varken kan jobba eller få hjälp av samhället. Han påstår senare att hela situationen med hennes dödsfall har ”ingen egentlig koppling till sjukförsäkringsreglerna” och att man inte kan skylla allt på regeringen.

Alltså: När en tonåring vittnar om att hennes mamma tog livet av sig i ren panik över att inte ha nog med pengar för att få mat på bordet åt sin familj till följd av regeringens beslut, då är det fel att kritisera regeringen, men det är rätt att kalla den avlidne för ”psykiskt sjuk” och ”svårartat rubbad”.

Såhär långt går man inte i att försvara ett uppenbart felaktigt politiskt beslut. Såhär gör man bara inte.

Jag tror jag vill spy.

Alliansens katastrofdag

En snabb genomgång av de större dags/kvällstidningarnas hemsidor visar ganska effektivt vilken fin regering vi har.

Aftonbladet skriver om effekterna av alliansens sjukförsäkringspolitik och publicerar också alliansens applåder.

Expressen/GT skriver om Maud Olofssons flykt från saab-krisen, Kristdemokraternas dåliga ledare och Husmark-Perssons eventuella förberedelser för en valförlust.
DN å andra sidan hyllar i sedvanlig ordning regeringen och dess mördande sjukförsäkringspolitik.

Se även sossarnas och vänsterns kommentarer på aftonbladet.

Det här är alliansens politik

Under det decennium som snart är slut har vi sett alliansens politik: Om man är sjuk får man skylla sig själv. Om du som barn har sjuka föräldrar får du skylla dig själv.

Till en början gick det bra för dem. Man menade att den nya våg av utbrändhet som kom, orsakad av nittiotalets nedskärningar efter borgarnas egna lilla finanskris under början av nittiotalet, egentligen var en illusion och alla som blev utbrända var egentligen bara fuskare som medvetet fejkade sin sjukdom för att få sjukersättning.

Folk gick på detta. Eftersom utbrändhet är en sjukdom som är svår för utomstående att se, var det rätt enkelt att övertyga pöbeln om att utbrändhet inte finns, eller att det i alla fall inte hjälper att bli sjukskriven och få koppla av om man vill bli frisk. Om man bara jobbar ännu mer blir det bättre, sa borgarna.

Steg efter steg  av sjukförsäkringen tog man bort. Mindre och mindre pengar skulle den sjukskrivna och dess barn överleva på. Tills nu.

Den borgerligt ägda pressen hade inte förrän nu visat något större intresse av de här frågorna, men när man upptäckte att cancersjuka, som enligt läkarna hade några månader kvar att leva, skulle jobba heltid inom vilket jävla skitjobb som helst, eller om man hellre ville, inte få några pengar, då tog det hus i helvete.

Folk hade alltså, i tre års tid, gått på deras lögner om att sänkt skatt för rika inte skulle göra vården sämre och att det är orättvist att folk som inte kan jobba ska få ha kvar sina lägenheter eller få ge sina barn hela och rena kläder.

Men det är det här som är alliansens politik. Det är det här de gick till val på.