”Moderaterna gillar inte heller FRA”

Ovanstående ord kommer från den allt för pladdrande munnen som sitter på Niklas Wykman, förbundsordförande i muf. Jag hittade nu mina anteckningar från eu-valdebatten på nolaskolan i Örnsköldsvik i början av juni. Där påstår Wykman att de moderata riksdagsledamöterna aldrig ens ville rösta igenom FRA-lagen, utan att:

* Det rör sig om ett missförstånd. ”Moderaterna gillar inte heller FRA”

* De var tvugna att rösta igenom lagen, eftersom den i princip redan var genomförd.

* Moderaterna kommer att ändra sig.

Hur det här kan kopplas till att Niklas Wykman hotade med att han går ur partiet om (m) inte byter åsikt men fick ett blankt nej från partiet, kan ju diskuteras, men enklast tolkar man det som att hans position som muf-ordförande är honom mer kär än hans egna åsikter.

Istället för att göra som han sagt och helt enkelt lämna tronen, försöker han förneka moderaternas syn på FRA och sprida desinformation som verkar som att han fått igenom sina krav och därmed kan sitta kvar.

Att han sedan över huvud taget tror att han är så viktig för partiet att de byter åsikt i en stor och viktig fråga bara för att han hotar med avgång ger det norrlänska uttrycket ”vara stor på sej” en något bredare dimension.

Det var ett jävla tjat.

Jag orkar inte längre. Folk frågar, folk tittar och folk pratar.

Nej, jag är inte ordförande för Ung Vänster Örnsköldsvik.
Nej, jag är inte medlem ens.
Nej, jag står inte helt för Ung Vänsters skolpolitik.

Ja, jag tycker vänsterpartiet har en vettig politik, men nej inte perfekt skolpolitik.
Ja, jag kanske kommer att bli medlem i Vänsterpartiet någon dag, men i så fall nästa år eller så.
Ja, jag har svarat på debattinlägget, men nej, jag tycker inte illa om Josefin.

Nej, jag orkar inte mer nu.

Vad hände med superpaketet? Vad hände med Övik?

Vi har finanskris och elevrådet får nu sitta och fundera ut på de olika skolorna, hur man kan spara och vad man ska dra in på.
När skolan får mer pengar, då har man inte pengar till elevernas idéer, men när det är kris, då ska vi få bestämma vad man ska dra in på. Det känns lite ”välj vem av dina vänner vi ska döda”.

Men Modo hockey, de får behålla alla sina bidrag. De får reklam av kommunen, de får miljoner i bidrag, de får sin arena till stor del betald och kommunen behåller sin loge som ändå bara står tom.

Sen har vi ju till slut fått lite pengar… som kommer om ett år, när vi redan tvingats till att lägga ner äldrevården.

Vad hände med superpaketet? Vad hände med alla dessa miljarder man hade i beredskap? Vad hände med skratten som lockades fram när vi kritiserade dem för deras budget?

Vad hände med jobben som skulle bildas av de miljarder man lade på pigavdragen, och vad hände med pengarna till vården? Vad hände med löftena om att man inte skulle dra ner på vården?

Vad hände med superpaketet?

Vad hände med muf?

EU-debatt på Brownies!

Ung Vänsters bord var fullt, SSU’s bord var fullt. Muf’s bord… fanns inte. Inga andra dök heller upp, för den delen.

Vi som till och med köpte fika där. Dyrt!

Nu ska vi gå till botten med det här!

Mitt möte med Göran Hägglund

I går var Herr Kristdemokrat, Mr Göran Hägglund, i Örnsköldsvik. Passande nog valde de att hålla sin lilla presentation på ett äldreboende, där man var garanterad fullt hus.

Jag och min mp-vän Markus tog oss dit för att beskåda spektaklet.

Naturligtvis gick han på med lite roliga och märkliga siffror. Bland annat att man givit mer pengar åt sjukvården… till de som redan var bra, och hade nog med resurser alltså.

Han påpekade sedan att hans hjärta klappade extra för de som har det sämst ställt. Hur det kommer sig att de som har kortast kö får ännu mer resurser, för att förkorta sina väntetider ytterligare, och att de som då har längst väntetid inte får några fler resurser för att korta dem, det sa han inget om.

Efter hans fina tal om detta fick man ställa frågor. Pensionärsföreningen i Nätra och Arnäs frågade Hägglund hur det kom sig att alla fick jättesänktskatt, utom de som redan har jobbat längst, och itne står i skuld till samhället alls. Hans svar var att alla tjänar på att fler jobb skapas. Exakt på vilket sätt en pensionär tjänar på detta ville han inte säga, och han trodde inte att de skulle få sänkt skatt i framtiden heller.

Efter frågestunden fick man stå i kö för att få tala med pensionärernas Amnesty-gud Göran. Vi var sist, och vi möttes av en ytterst less Hägglund med en otäck andedräkt. Vi ställde följande fråga:

”Kulturutredningen föreslår att kulturen ska hitta nya vägar till försörjning än offentliga bidrag. Det här krockar ju med ert partiprogram, medan andra borgerliga partier låter positiva. Hur ställer ni er i den frågan?”

Han erkände att han inte hade en blekaste aning, och gav mig numret till en typ som satt i utredningen, på en lapp med andra mystiska anteckningar.

Jag tänkte ge honom en stor portion manlig kärlek, i form av en ordentlig kram, men jag kände att det inte var läge (vilken hemsk andedräkt!), så det blev ett fast handslag.

Märklig man, det där. Började på amnesty international, slutade i kd.

Guds vägar är outgrunderliga.

Rådhuset tillhör folket!

I förrgår publicerades en insändare från mig och min miljöpartistiske vän Markus, samt vår vän Linnea Vestin från SSU.
Ämnet var Rådhuset i Örnsköldsvik. En svår fråga.

För er som vill läsa den finns den på:

http://allehanda.se/opinion/ordetfritt/1.457855

Israel lägger in en till växel (Inkl. rapport från Örnsköldsvik)

Jag läste i Aftonbladet att Israel varnar palestinierna för ytterligare attacker mot Gaza. Man pratar om mer intensiva attacker och att ”eskalera offensiven”.
Man tyckte sig vara jättesnälla när man lät flygbladen regna över Gaza. Oj, så snällt att varna folk innan man dödar dem. Ja, det uppskattas säkert.
-   -    -       -           -                -                 -                   -                             -                                 -                                         -                                   -

 

Idag var det i alla fall dags för lite flygbladsutdelning  i Övik. Då de flesta aktiva åkte till större städer vlade vi att inte ha någon demonstration (torget var dessutom uppbokat upptäckte vi), så vi nöjde oss med att dela ut Ung Vänsters gamla ”Riv muren”-flygblad, i vilka vi hade stoppat in ett nytt flygblad, där titeln ”Stoppa Israels folkmord” eller nåt liknande (jag minns tyvärr inte, jag var ju nyvaken för tusan) stack upp. Det var alltså inget tvivel om vad budskapet var.

Och man märkte att det var ett tydligt budskap, för invånarna i pingstvänsparadisets Örnsköldsvik var ovanligt motsträviga gällande flygblad. Kommentarer som ”haha, nejdu, jag stödjer Israel” och ”Nääe!” var lika vanliga som stenplattor på stan idag.

Men vi är nöjda i alla fall. I alla fall jag.
För min del räcker det med att visa att motståndet finns, för visst tänker även den mest inbitne pro-israelen en gång extra när man ser bilder på bombningar och raketattacker. ”Är det verkligen rätt?”
Jag önskar bara att folk kunde tänka sig att läsa vad vi har att säga. Jag läser ju för guds skull sd-kuriren, då kan väl de läsa ett litet flygblad?

Liberalismen utplånas av egna krafter.

Idag var det julavslutning. Min mentor Åke hade på klassens begäran en kostym med slips passande för ändamålet. (Jul, alltså)

Efter en avslutning i kyrkan, vilken jag är tveksamt inställd till, gick jag och Anna ner på stan för att köpa julklappar.

Det var då det slog mig. Alla små butiker har stängts i galleriorna.

Om jag har några från utanför Örnsköldsvik som läser (vilket jag hoppas) kan jag berätta att vi har tre gallerior, varav två är ägda av ett stort företag från england (eller om det var usa?), vilka nu är ute efter den tredje gallerian också. Det man har gjort med galleriorna man köpt upp/byggt är att man höjt hyrorna till den nivå att små företag blir tvugna att flytta ut.

Men man gjord edet smart. Man började med att höja hyran för McDonalds med 150%. Eftersom dessa inte hade någon stor marknad i Övik (i norrland äter man på Max) blev man tvugna att lämna staden. Folk brydde sig väl inte nämvärt, man var väl mest lite skadeglada att de försvann. Men sedan började de små företagen bomma igen, och då visste man ju redan om hyreshöjningen. Man hade inte råd med löner, marknadförning, komma igång-avgifter och hyra. De stora företagen som redan har ett utbrett varumärke, och vars kunder redan varit intresserade (pga att man sett affären som exotisk när man varit i andra städer), har lätt att få en kundkrets utan att lägga ner pengar på lokal marknadsföring då man redan har nationell reklam och kan göra en förlust det första året för att sedan bli etablerade. De små butikerna slår igen och ägarna hamnar hos kronofogden, medan de stora företagen etablerar sig överallt.

Alltså: De liberala förespråkar öppenhet och tycker att kommunen ska hålla sina händer borta från marknaden, men nu ser vi vad som händer. Ö-viksborna ville hålla kvar ägarskapet i stan, men den hamnade i händerna på liberalerismen.

En jävla massa kultur. (Skolkultur, musikstöd, fula hotell och hamnkranar)

En misslyckad skolkulturkampanj, en skum musiksatsning från sossarna och en intressant diskussion kring hamnkranarna i Öviks hamn.

* Ja, borgarnas kampanj för skapande skola inom högstadiet har blivit misslyckad. Folk söker inte pengarna, eftersom lärarna själva ska söka, och man vet inte hur man gör, för ingen har berättat.

* Sossarna vill stödja musikindustrin. Visst, bara pengarna hamnar rätt. Inte till EMI, inte till Sony, men kanske till mindre skivbolag?

* I Övik har man snackat hamnkranar. Ska de vara kvar? Ska de Bort? Ska man göra något coolt av dem?
Nä, som Anna (min flickvän) sammanfattade det hela:
”Hellre kranarna än nåt jävla hotell.”

(*Peter Forsberg vill bygga ett gigantiskt hotell på hamnplan, vilket bryter mot alla former av god smak. I en stad som Övik, där man bygger låga hus, skulle ett hotell högt som åsberget och gjort av enbart betong vara det värsta som kunde hända.)

Örnsköldsvik satsar, och sossarna gör rätt! (plus musiktips)

Nu har Öviks politiker bestämt sig för att lägga ut 60 miljoner kronor på att sprida optimism i staden.

Det man satsar på är följande:

* Bygga fler hissar och annat för funktionshindrade

* Bygga cykelbanor för 7 miljoner

* Bygga mer i hamnen

* Installera bättre belysning i parker

* Bygga streetbasketplan

Som sagt var det motionerat för att sprida optimism. Men som vanligt är norrlänningarna pessimistiska, och man drar upp gammalt groll. Visst förtjänar sossarna en del ris, men i detta fall bör de få sin ros.

-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_

Dagens musiktips:
* Band: Mats och Morgan (På fredag på sliperiet by musikhuset @ Övik)
* Album: Jazzen by Nina Ramsby och Martin Hederos
* Låt: Brothers in arms by Dire Straits