Lite tips till socialdemokraterna

Kära socialdemokrater! För arbetarrörelsen är det viktigt att ni skärper er ordentligt. Här kommer några tips i all välmening:

 

* Snacka politik – internt!

Efter valförlusten 2006 har ledande socialdemokrater slagits och krypskjutit på varandra för att hålla sina positioner och kunna överleva inom politiken. Det har förstört mycket. Politiken är inte längre ett resultat av ideologiskt färgade beslut grundade på analys av samhället, utan av personliga motsättningar mellan människor i ledningen. Det finns mycket för socialdemokraterna att lära av vänsterpartiet när det gäller att snacka politik. I vänsterpartiet har man sedan valet 2010 startat en framtidsdiskussion bland medlemmarna istället för inom riksdagsgruppen. För vänsterpartiets medlemmar har detta varit mycket viktigt för att känna att det är medlemmarna, inte bara riksdagsledamöterna eller partistyrelsen, som är hjärtat av  partiet. Ännu viktigare tror jag att detta är inom socialdemokratiska partiet, där positionshållandet efter valförlusten 2006 har förstört både strukturer och politik.

 

Socialdemokraterna skulle må bra av att ta några månader av lokala och regionala konferenser där medlemmar helt kravlöst får samlas och analysera dagens samhälle i grunden. Vilka problem finns för vanligt folk och vad skulle kunna lösa de problemen? Hur löser ni arbetslösheten? Vad tycker partiets medlemmar om skatterna? Vad tycker medlemmarna om… allt? Sammanställ allt och ställ faktum inför partiledningen, be dessa konferenser i uppdrag att motionera till kongressen eller se till att ha ledande socialdemokrater ute på konferenserna. Så! Nu vet ni vad ni är för parti. Det är ju en bra början. Det är öppet mål just nu, då moderaterna inte har något att komma med alls.

 

* Välj ett framtidsnamn till ordförande!

Varken Östros, Österberg eller Johansson är några som kan föra ett parti till en framtid. De är för det första totalt tomma på idéer, marinerade i en bild av partiet att man fortfarande är statsbärande och har 40% av rösterna. De har dessutom krypskjutit på både Sahlin och Juholt och kommer därför ha fiender i hela partiet. Man kan inte ena partiet om man är samma person som skurit det i småbitar själv. Det finns personer som Palm, Damberg, Nuder och Sommestad som faktiskt har en bild av partiet som stämmer överens med verkligheten och dessutom inte är så maktkåta att de är beredda att avsätta en partiledare för att sätta sig själv där.

 

* Ut med krypskyttarna!

Det går inte att styra ett parti med ett VU som sms’ar ut till journalisterna vad som sägs och som inte kan svara ja på en så enkel fråga som ”har du förtroende för din partiledare”. Ut med Österberg, Johansson och Östros från partiledningen! De som sitter i ledningen för sin egen skulle har inget där att göra. Finns det människor som har en vilja att förbättra: låt dem få chansen. När finns en bättre tid än nu?

S och V på väg framåt

Några veckor efter Juholtdrevet börjar nu socialdemokraterna komma tillbaka i opinionen. I flera olika mätningar i rad har de ökat, från 24,9 via 25,6 och 26,4 till att nu hamna på 27,0. Jag trodde ärligt att det skulle ta en lång tid innan man är tillbaka på 30, men jag tror att det självförtroende som Juholt uppvisar på hans turnéer kan vara en av förklaringarna till att de åter börjar växa i opinionsmätningarna. Samtidigt måste vi också se att Lena Mellin & co faktiskt fått utstå en del kritik för aftonbladets övertramp i drevet och möjligen kan det också förklara en del.

Samtidigt finns det en hel del att hämta för arbetarrörelsen. Både vänsterpartiet och socialdemokraterna har det senaste året genomfört många seminarium och konferenser tillsammans med dagliga diskussioner – allt för att utveckla sin politik. Det handlar givetvis inte om att ändra ideologi, utan om att sätta den i dagens sammanhang. Lättare sagt än gjort, men i vänsterpartiet har man lyckats mycket bra. Där är problemet snarare mediehanteringen, vilket vi kan se i exempelvis äldreomsorgskandalerna. För socialdemokratin ges ofta bilden av att partiet går i stiltje, men så är inte fallet. Partiet jobbar för fullt med att ta fram konkreta förslag i olika sammanhang, exempelvis skatteöversynen och arbetet med utbildningspolitiken. Jag litar på att de kommer att ta fram det i god tid innan valet och jag tror partiet kan nå 35-37 procent 2014.

Men socialdemokraternas problem är faktiskt mest mediehanteringen. Juholt är ingen stjärna på det, men partiet i övrigt behöver tydliga policys för hur man agerar vid kontakt med media och den eller de som sitter i partistyrelsen och läcker till media och den som under tiden i VU smsade journalister under sammanträdena ska bort. Samtidigt måste man sluta skriva en debattartikel varje gång man har någon kritik mot någon annan  partiet. Det gick kanske för sig när halva Sverige var sossar, men inte nu när man halverat den siffran. Hela Sverige har visserligen ett intresse av diskussionerna, men alla är inte längre själv involverad i dem då man inte längre röstar på partiet. Ta diskussionerna internt! Finns det inte sådana kanaler att man kan göra det – ta fram sådana kanaler.

Mitt eget vänsterparti då? Vi har utvecklat en politik å en mycket effektiv och demokratisk väg som ska behandlas på kongressen. De stora mönstrena är dock ganska självklara. Vi ska vara ett tydligt alternativ – inte ett stödparti till sossarna. Klimat/miljö, ekonomi/sysselsättning och välfärd/skola är och förblir våra viktigaste frågor. Organisationen förändras till att bli mer effektiv och vi har fyra riktigt bra partiledarkandidater. Dock har vi också problem med mediehanteringen. Vi lever i en tid då bara de utspel som är nyheter premieras i media, då en partiledares matvanor premieras framför politik och då politiska kommentatorer marginaliseras till förmån för retorikexperter och Lena Mellin.

Min gissning är att vänsterpartiets organisation inte är beredd på hur man ska hantera dagens media för att nå ut med sitt budskap. Vi ska snacka politik och inte person, det måste vi stå fast vid, men samtidigt måste vi förstå att vi inte kommer få några stora rubriker av att skicka ut ett 300 tecken långt pressmeddelanden med saker redaktionerna redan vet att vi tycker. Istället måste vi lära företrädare att använda de sociala medierna, för det är där redaktionerna letar. Twitter i kombination med bloggar är en mycket viktig faktor som mycket väl kan ta dig in i en morgonsoffa eller kvällsöppet, ställen där vi knappast är överrepresenterade. Sedan kan man faktiskt sminka sin gris för att få den såld. Det handlar absolut inte om att ljuga eller byta åsikt för att få komma ut, men man kan presentera adekvata lösningar för varje enskilt problem.

Skandalerna inom äldreomsorgen visar på just det här. Säger vi i ett pressmeddelande att ”vi har länge sagt att man ska stoppa riskkapitalbolagen inom välfärden” så är det ingen nyhet, det blir ingen snackis. Säger tre ledande företrädare på twitter att ”vi måste stoppa de här riskkapitalbolagen genom lagstiftning” uppfattas det som en direkt reaktion på den aktuella frågan och därmed anses vi vara en del av debatten. Får vi den positionen i debatten får vi också inbjudningar till morgonsoffor, debattprogram och samhällsprogram, och intervjuer i tidningar. Debattartiklar med tydliga budskap knutna till aktuella frågor måste dessutom komma ut oftare än idag.

Jag är säker på att både socialdemokraterna och vänsterpartiet har framtiden för sig. Att det ena partiet växer behöver inte heller betyda att man snor väljare av det andra. Vi behöver varandra, men vi tar inte nödvändigtvis röster från varanda, det är nämligen inte så dagens väljare ser på partipolitiken. Sakfrågorna överskuggar ideologierna, vilket ligger alla tre rödgröna partier i handen: vi har en bredd av sakfrågor, medan alliansen vägrar tala om just sakfrågor som inte rör restaurangmoms eller… Nä, just det. Det var bara restaurangmomsen, ja.

Media: AB1, AB2, SvD, Ex

Aftonbladet förstår inte själva

Läs gärna mitt förra inlägg för att till fullo förstå denna text.

”Det är en enorm lättnad för Socialdemokraterna att den juridiska aspekten nu är ur vägen. Och reglerna var inte som Aftonbladet (och Håkan Juholt) först hävdade, glasklara. Men för vanligt folk handlar det inte om det. Det handlar om moral som Eva skrev.”

Så skriver Katrine Kielos i Aftonbladets ledarblogg. Jag tycker att Kielos är en utmärkt samhällsdebattör, till och med en av Sveriges absolut bästa, och den text jag citerar ur är en av få läsvärda gammelmediatexter som behandlar turerna kring Juholts lägenhetsersättning. Anledningen till att jag drar upp citatet är dock att det är ett typexempel på den moderna journalistikens problem. Juholtdrevet är ett så klockrent exempel på det. Media förstår inte sin egen makt.

Låt mig förklara. Anette Holmqvist hittade en oegentlighet i Juholts ersättningsuppgifter. Man slår på stora trumman och huvudnyheten är att Håkan Juholt fuskat till sig flera hundratusen kronor. Klart att allmänhetens intresse är väckt och klart att folk blir förbannade. Det är det som är tanken, för i den moderna journalistiken är det rubrikerna som spelar roll. Den med mest uppseendeväckande rubriken för läsare. Det är det allt handlar om och det är den idén som driver Jan Helin, Lena Mellin och Karin Pettersson. Men man förstår inte att man ansvarar för demokratin. Media kan avsätta och tillsätta statsministrar, byta eller behålla regeringar och starta eller avsluta krig, men man väljer den sanning som genererar flest läsare, av ren okunskap om den makt man har. Som jag skrev i mitt förra inlägg skapar media sina egna nyheter och skapar därmed också de åsikter som deras läsare har. Jag vet inte hur många jag pratat med som faktiskt förstått att Juholt verkligen inte brutit mot några regler. Det ligger varken i aftonbladets eller någon annan medias intresse att erkänna att de spridit felaktiga uppgifter.

Istället skapade de en modifierad version av sin sanning. De flyttade fokus från den tekniska frågan om juridik till den moraliska aspekten. Eftersom den moderna journalistiken handlar om att hitta ännu fetare nyheter än sin konkurrent blev dock inte drevet mindre omfattande. Tvärtom. Det är väldigt lätt att skylla på att folk ”vill läsa”, när man själv skapat intresset hos dem. Skapar man skandalrubriker och säger att någon som folk litar på gjort fel och breder på med skapade avgångskrav är det klart att folk blir besvikna och arga. Man tror ju att en hemsk sak hänt. Många tror fortfarande att han begått brott och dem har jag förståelse för att de är förbannade. Vissa tror att det moraliska snedsteget var så stort att denna cirkus drog ingång av bara moraliska motsättningar och det förstår jag också. Säger media att det handlar om moral blir det sanningen för folk.

En av anledningarna till att det blev en sådan sanning var också att alla tidningar var överens om att nyheten var sann. Det finns nämligen också en partipolitisk sida av det här med medierapporteringen. Sedan rapporteringen av potatiskravallerna 1917 och Ådalen -31 har det visserligen hänt en hel del i rapporteringen gällande objektiviteten. Men till skillnad till vad de allra flesta andra säger, tror jag inte att dessa skillnader är som bortblåsta. Jag tror att det spelar roll för en tidning om ägarna och ledarskribenterna är röda eller blå. Jag har inga solklara bevis och heller inga solklara argument, utan enbart erfarenheten från verkligheten. Expressen ledde drevet mot Mona Sahlin, både när hon gjort orätt och när hon kandiderade till statsminister. När Littorins sexskandal uppdagades höll sig både Expressen och DN väldigt skeptiska och nyheten sjönk i trovärdighet. När så Juholt hamnade i skottfånget, med mycket lösare källor än i Littorinskandalen, bredde Expressen på för fulla muggar och det var plötsligt en mediesanning att Juholt brutit mot regler trots att han inte hade gjort det. Redaktionerna väljer, medvetet eller omedvetet, vilka nyheter de hoppar på.

Mönstret går igen. Alla tidningar har politiska intressen, men Aftonbladet har trots en överlägsen kompetens i journalistik gått in för sin skandaljournalistik och struntar i vem som hamnar i skottgluggen. Så får då ledarredaktionen på Aftonbladet den reaktion Kielos beskriver: ”…får vi massvis med mail och blir uppringda av gräsrötter. Den senaste veckan har det svämmat över med människor som är ledsna och besvikna på Håkan Juholt. De kan inte förstå hur han tänkte när han flyttade in i sin sambos lägenhet och utgick från att staten skulle stå för hela kostnaden.”

Som största kvällstidning kan man inte skylla på att människor är arga om man själv skapat ilskan med orättfärdiga medel. Aftonbladet är min favorittidning pga att de helt enkelt är bäst gällande ledarsidor, sport och nyhetsbevakning, och Katrine Kielos är bästa ledarskribent, men i det här fallet handlar det nog mer om att försvara sin tidning än om att vara klarsynt.

När jag ikväll (18/10) besökte Aftonbladets nätupplaga fanns inte en enda nyhet om Juholt. Om det moraliska snedsteget var så stort att juridiken inte spelade någon roll, varför slutade det skrivas om det när åtalet lades ned?

”Smuggelsprit och svartjobb”

Maria Abrahamsson, moderat riksdagsledamot tillika fd ledarskribent, skriver idag en debattartikel på svd brännpunkt där hon gör ett minst sagt förhastat försök att utmåla den socialdemokratiska skuggbudgeten som en katastrof i stil med pesten. Visserligen anser även jag att vissa delar av en sund återställare för Sverige saknas (se v-budgeten), men likväl är hennes kritik i tunnaste laget.

Hennes resonemang bygger på att de förändrade formerna för rut-avdraget skulle innebära en stor ökning av svartjobben och att ”Det stinker av diskriminering att utestänga småbarnslösa människor som ännu inte har fyllt 65 från möjligheten att köpa billigare avlastning hemmet.” First thing first: Om de rika, barnlösa människorna i arbetsför ålder använder svart arbetskraft är det ett problem som inte ska lösas genom att de får köpa ännu billigare arbetskraft för skattepengar. Att det sedan är just den gruppen hon anser vara diskriminerad är rätt tunt det med. Anser hon sig vara diskriminerad då hon inte får hemtjänst eller gratis tandvård också? Naturligtvis är det efter behov rut ska användas, om det nu överhuvudtaget skall vara kvar. Hon menar att 11 000 jobb skapats av denna reform. Rätt siffra är i runda slängar 3-4000. För hur många miljarder nu igen..?

Resonemang nummer två går ut på att ”I Håkan Juholts första skuggbudget höjs alkoholskatten med 1,4 miljarder” och att ”högre alkoholskatt är bingo för kriminella nätverk i deras ständiga jakt efter nya sätt att finansiera ännu grövre brottslighet.” Hon försöker alltså påvisa något form av samband mellan att Juholt och Waidelich vill öka en skatt och grov brottslighet. När oppositionen vill höja alkoholskatten med ett par kronor per flaska för att finansiera den ökande kostnaden för alkoholism stödjer de organiserad brottslighet. När regeringen höjde tobaksskatten med liknande summor var det däremot en folkhälsoreform. Där ser man.

Artikeln i fråga finns här.

Hur kommer Västra Götaland styras?

Omvalet är nu färdigräknat och förvirringen är total.

* De rödgröna nådde inte egen majoritet.

* Alliansen får inte egen majoritet

* Den gamla mittenmajoriteten får inte majoritet.

* Spvg åkte ur och kan därmed inte fungera som stödparti.

* Sd ökade stort.

Det talas nu i media om olika tänkbara konstellationer. S-FP-MP? Kanske  M-KD-C-FP-SD? Eller rent av De rödgröna+random alliansparti? Men inget av dem verkar särskilt troliga. Även om socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med fp så kommer varken vänsterpartiet eller miljöpartiet att gå med på det och även om moderaterna sagt sig tänka samarbete med sd kommer i vart fall någon av de andra allianspartierna säga nej.

Troligast blir då en rödgrön minoritet med flygande stöd. Med tanke på vilka frågor som kan tänkas bli aktuella skulle en sådan minoritet kräva ett ansvarstagande av framförallt de rödgröna, men också kd och c i vissa enskilda frågor. Kollektivtrafik, sociala frågor, sjukvård och kultur är nämligen frågor som fp och m knappast är tänkbara samarbetspartners i, enligt mig.

Hur som helst ska det bli intressant att följa det hela. Det spelar stor roll för rikspolitiken och kommunpolitiken i västsverige vilken majoritet det blir, men naturligtvis spelar det jättestor roll för de boende i regionen.

Lena Mellins sosseförakt

Vad har Lena Mellin emot Socialdemokraterna egentligen?

* Inför valet hyllade hon moderaterna.
* I valrörelsen sågade hon Sahlin flera gånger.
* Efter valet sågade hon socialdemokraternas politik.
* Sedan hyllade hon på nytt alliansens skattepolitik.

 
Efter det kom alla sågningar på socialdemokraterna ifrån Sveriges största kvällstidnings s-märkta expert:

* Skattepolitiken
* Utbildningspolitiken
* Valrörelsen
* Eftervalsanalysen
* Ledningen
* Organisationen
* Förnyelsearbetet
* Partiledarvalsarbetet
* Sättet att avtacka de gamla
* Den gamla partiledaren
* Den nye partiledaren
* Det gamla UV
* Det nya UV
* Den nye skuggfinansministern
* Den gamla gruppledaren
* Den nya gruppledaren
* Alla gamla sossar utom Thomas Östros
* Alla nya sossar

Sen funderar hon på varför folk har fått en så negativ bild av socialdemokraterna.

(S) behöver kunskapen och förändringsviljan hos Sommestad

Om man tittar i ett historiskt perspektiv på vad det är som gjort att Socialdemokraterna genom åren fått behålla makten är det framför två saker som dominerar.

Det första är att man varit väldigt duktiga på att styra landet genom olika skeenden. Man har alltid haft kunskapen för hur ett land ska byggas upp utan att låta sig blindas av sin egen ideologi. Inga skattehöjningar i onödan, inga skattesänkningar i onödan. Varje beslut har varit underbyggt av kunskap och ideologi.

Det andra handlar om en ständig vilja att förändra och förändras. Inte utifrån vad någon annan vill, utan utifrån vad Sverige behöver. Alltid självkritiska men försiktiga. Misslyckas man så förklarar man vad som gick fel och vad man ska göra för att åtgärda problemet, och man har förklarat så människor förstår.

Hela Socialdemokratin har alltså handlat om att förtjäna sitt förtroende, inte att köpa det till sig genom kampanjer och smutskastning mot motståndarna. Det har de glömt bort hur man gjorde.

Lena Sommestad är professor i ekonomisk historia och var en uppskattad miljöminister under den förra socialdemokratiska regeringen. Hennes blogg andas kunskap och ideologi tillsammans med nytänkande och traditionell ideologi. Sådan är hon också och enligt mig är det vad som behövs. Med henne i ledningen för de nya Socialdemokraterna kommer val att vinnas. Inte genom reklamkampanjer, utan genom en bra politik, eftersom att hon kan peka ut vägen för det vilsna partiet.

Som stark anhängare av arbetarrörelsen är hon min nya självklara favoritkandidat till partiledarposten för Socialdemokraterna.

Norrländsk landsbygd – rättighet eller möjlighet?

”Det är ingen rättighet att få bo på landsbygden.”

Citatet kommer från centerpartiets representant på trästocksfestivalen 2010 i Skellefteå. Att en representant från centerpartiet nu kan komma undan med sådana kommentarer säger rätt mycket om vilken identitetskris centerpartiet gått igenom och fortfarande går igenom. Det är ett stort problem för Sverige att det parti som representerat och skyddat landsbygden ger efter för varje skattesänkning före ett rejält norrlandslyft. För Norrlands del är lite extra allvarligt, då alliansens uppenbara ointresse för att främja nya kommunikationer slår hål på alla möjligheter att bo kvar här.

Några exempel på hur alliansen med centern i spetsen har konsekvent motarbetat Norrland:

* Förslag om dyrare att ta körkort för alla, vilket naturligtvis slår mot fattigare familjer på landsbygden. Dessutom ställer sig alliansen konsekvent negativa mot att på något sätt kompensera landsbygden och Norrland för dyrare bensinpriser.

* Nej till start på bygget av norrbotniabanan före 2021, vilket är ett stort problem för företagen. Färre jobb kommer att skapas i norr med den linjen, då företagen anser det vara för dyrt och omiljövänligt att transportera med enbart lastbil.

* Ta bort ett av två nattåg till följd av kraftigt minskade anslag till järnvägen.

* Vårdval, som liksom på övriga ställen i landet ökar antalet vårdcentraler i städerna och minskar dem utanför städerna och dessutom för skattepengar ut ur de norrlänska länen. Detsamma gäller privata skolor, apotek osv.

Anledningen till att regeringen gör såhär är inte alls att man har något emot landsbygd eller Norrland i allmänhet, utan att man konsekvent väljer ideologi framför vallöften. (Så gör alla regeringar, med skillnaden att de rödgröna uppenbart har större stöd för sin ideologi och därför kan inte alliansen tala så högt om sin.)

Helt enkelt ska den offentliga välfärden, om den absolut måste finnas, gå efter marknadens hårda regler, enligt de borgerliga. Mindre efterfrågan på vård ger mindre möjlighet till vård i landsbygden. Samma sak med skolor, vägunderhåll, kollektivtrafik, tandvård osv. ”Är det tillräckligt få som bor på ett ställe kan man helt enkelt sätta spiken i kistan och bomma igen allt offentligt i bygden så slipper vi hålla på och bekosta vägarna dit ut också. Efterfrågan styr!” tycks alliansen tänka.

Problemet med dessa tankegångar är att man redan från början bestämt sig för att Norrlands landsbygd KOMMER att tömmas på folk och att välfärden på småorterna KOMMER att stänga igen. Det behöver inte vara hyperoptimistiskt att tänka motsatsen; tvärtom! Istället för att skära ned på utgifterna till dessa verksamheter kan man göra dem till en investering. Man kan göra välavvägda investeringar, gärna i de gamla huvudorterna i varje socken och göra taktiska och välplanerade översiktsplaner för dessa småorter. Den levande landsbygd som funnits har aldrig haft sina centrum i byar, utan i små orter. Liv som spridits därifrån till byarna.

Grunden till att få företag och människor att slå rot i småorterna och se dess stora möjligheter ligger inte bara, vilket alliansen tycks tro, i småorternas egna uppfinningsrikedom, utan också i kommunens tillit på att de har något att ge till eventuella inflyttande människor och företag. Inte heller ligger det bara i småorternas egna intresse att få en levande landsbygd, utan i hela kommunen och hela landet, då landsbygden, genom att befolkas, blir självförsörjande sett till ekonomi och folkhälsan är dokumenterat bättre i länder med sådana strukturer.

Norrland är ur regeringens perspektiv dödsdömt. Vilken tur då att Norrland ännu är övervägande rödgrönt.

Jonas Sjöstedt har ett par riktigt bra inlägg i ämnet: Umeå som järnvägsknut och Nästa privatisering – skogsindustrierna

Rödgrönt krav: Bygg miljövänliga bostäder med rimlig hyra!

De rödgröna presenterar idag en ny, bättre bostadspolitik. Medan alliansen gör det olönsamt att bygga hyresrätter och vill istället att den första egna bostaden är hos en annan familj än sin egen, vill vi bygga nya bostäder som både är miljövänliga (fossila bränslen ska vara förbjudna i nybyggen) och billiga. Rimliga priser så att studenter och äldre ska kunna bo i dem utan att behöva leva på luft.

Läs gärna hela förslaget i pdf!

Kristen och rödgrön

Hej alla!

Lagom till helg och fredagsmys med På spåret kan jag stolt meddela att jag har en ny blogg på gång. Det blir inte mycket kommenterande av nyheter som den här bloggen är till för, utan för att argumentera för den rödgröna politiken ur ett kristet perspektiv.

Länge, länge har man som kristen blivit automatiskt tilldelad en plats i den kristna högerns sköte. Jag kände att det behövdes en motvikt.

Kristen och rödgrön – en blogg för den kristna vänstern

Håll till godo och trevlig helg!