Kristdemokraternas öppna sår

I dag presenterade kristdemokraterna sitt förslag till partistyrelse. Den stora snackisen var givetvis att den fd ministern och 2:e vice ordföranden i partiet Mats Odell var petad från styrelsen tillsammans med Stig Claesson. Att Claesson är petad finns det som det verkar god grund för, men att Mats Odell petas är mycket mer uppseendeväckande. Här säger man öppet att det handlar om hans kritik mot partiledningen och kritiken mot Hägglund i synnerhet. Kristdemokraterna verkar ha glömt bort vad det innebär att vara ett parti.

Politik handlar om just politik, inget annat. Ett parti är ett parti, inget annat. Partipolitik bygger på medlemmarnas åsikter, inget annat. Detta har kristdemokraterna inte förstått. Politiken tas fram och formuleras av medlemmarna och partistyrelsen, som ska vara partiet i miniatyr, ska givetvis utgå ifrån detta. Odells modell av hur partiet ska vara har ett mer eller mindre starkt stöd bland medlemmarna. Om det är större än Hägglunds vet jag inte, men en rimlig gissning är att om man plockar bort alla ”follow the leader”-röster inom partiet skulle de nog dra hyfsat jämt skägg. Att valberedningen då väljer att peta Odell i sitt förslag är inget annat än en krigsförklaring mot denna grupp medlemmar.

Statsvetaren Magnus Hagevi säger i SvD att han inte tror striden har några långtgående konsekvenser för partiet. Jag menar annorlunda.

För det första betyder det att en stor grupp medlemmar och lokalpolitiker känner sig förbisedda och trampade på. Det betyder att deras engagemang och förtroende för partiet försvagas och risk för avhopp finns, inte minst då striden kommer att stå vid kongressen och bli jämn. Troligen ännu jämnare då många neutrala i striden kan tänkas gå emot ledningen nu när de beter sig såhär arrogant.

För det andra kommer politiken bli lidande. Man slänger ut kritiker och tar in fina namn i brist på idéer. Som ett fotbollslag som slänger ut målvakten och tar in en nån som kan hjula istället. Hägglund säger att han vill ha en ledning som drar åt samma håll, men drar alla åt samma håll blir risken att ingen ställer sig frågan varför man drar just dit. Dynamiken och självkritiken blir lidande. Politiken blir därefter.

Personligen köper jag varken Hägglunds eller Odells politik, såklart, och när det gäller ledarfrågan skulle jag gissa att på att detta högerspöke från 50-talet skulle tjäna på att ha en ledare som Maria Larsson. Dock inser jag att vårt näst mest konservativa parti hellre är kvar i riksdagen än vårt mest konservativa parti, sverigedemokraterna. Jag inser också att Sverige tjänar på att politiskt intresserade från båda politiska läger är enade mot korrupta partiledningar och personfixeringen i politiken.

Kris(t)demokrater – bråka gärna, men gör det med stil.

Uppdatering: Några kristdemokrater går nu ut och tycker att Odell ska ge upp helt och hållet. Ungefär som att valberedningen bestämmer allt själva och kongressen bara är spel för galleriorna. Är så fallet är kd farligt ute.

Petzälls avhopp väcker frågor om sd

Det är lätt att börja raljera över William Petzäll och turerna kring honom, det har jag inte minst själv gjort, men det är en förenkling av problematiken att fokusera på person istället för sammanhang. Petzäll har visserligen själv legat bakom ett par incidenter, men när han nu hamnar i blåsväder med sitt parti och väljer att sitta kvar men som politisk vilde, så händer det under minst sagt märkliga former.

 

Petzäll menar själv att han blivit ”petad”, vilket inte är konkret möjligt utan vidare, medan partiet menar att han lämnat partiet pga att de uppmanat honom att lämna riksdagsplatsen. Sanningen bör väl ligga någonstans däremellan. Än märkligare blir det dock när han nu i aftonbladet debatts livechat påstår sig vara ”neutral” till partiet och specifikt deras invandringspolitik. Av vilken anledning har han plötsligt blivit det? Hämnd mot sd? För att kunna samarbeta med andra partier? Eller rentav en faktisk insikt om att partiets världsanalys nog inte stämmer?

 

Säkert är i alla fall att sverigedemokraterna har stora interna problem om man inte kan hantera en sådan här fråga utan att man måste ta den i media. Det är inget oväntat eller ovanligt problem, utan ligger i sådana här partiers natur. Ju mer populistiska och/eller extrema partier är, ju mer interna sprickor finns det i regel. Sverigedemokraterna har i stora delar lyckats slippa undan dem, i alla fall utåt, men ju större man växt sig – ju fler sprickor har också uppstått. I flera kommuner har förtroendevalda hoppat av eller bytt parti efter att ha lärt känna partikulturen eller partiprogrammet och att partiledningen inte kan hantera en sådan här fråga tar jag som ett tecken på att fler sprickor mellan partieliten och gemene förtroendevald kan uppstå vilken stund som helst.

 

Mitt förtroende för William Petzäll som politiker har varken växt eller minskat av detta och mina förväntningar på hans politiska gärning är lika med noll, men hans agerande och uttalanden i den här affären ställer partiets trovärdighet på spets.

Hur kommer Västra Götaland styras?

Omvalet är nu färdigräknat och förvirringen är total.

* De rödgröna nådde inte egen majoritet.

* Alliansen får inte egen majoritet

* Den gamla mittenmajoriteten får inte majoritet.

* Spvg åkte ur och kan därmed inte fungera som stödparti.

* Sd ökade stort.

Det talas nu i media om olika tänkbara konstellationer. S-FP-MP? Kanske  M-KD-C-FP-SD? Eller rent av De rödgröna+random alliansparti? Men inget av dem verkar särskilt troliga. Även om socialdemokraterna kan tänka sig att samarbeta med fp så kommer varken vänsterpartiet eller miljöpartiet att gå med på det och även om moderaterna sagt sig tänka samarbete med sd kommer i vart fall någon av de andra allianspartierna säga nej.

Troligast blir då en rödgrön minoritet med flygande stöd. Med tanke på vilka frågor som kan tänkas bli aktuella skulle en sådan minoritet kräva ett ansvarstagande av framförallt de rödgröna, men också kd och c i vissa enskilda frågor. Kollektivtrafik, sociala frågor, sjukvård och kultur är nämligen frågor som fp och m knappast är tänkbara samarbetspartners i, enligt mig.

Hur som helst ska det bli intressant att följa det hela. Det spelar stor roll för rikspolitiken och kommunpolitiken i västsverige vilken majoritet det blir, men naturligtvis spelar det jättestor roll för de boende i regionen.

Sdu och fascismen

Avd: ”Nej, vaddå rötter i fascismen?”

Sdu’s egna bilder från demonstrationen i Göteborg april 2011:

Reinfeldt barnslig och osaklig

Visst är det märkligt? Reinfeldt har ökat sitt eget regeringskansli med miljardbelopp under tiden han suttit vid makten, han har fått 700 miljoner över senaste året och utnämnt flera onödiga ministrar och en propagandasekreterare i höst. Men när det ska skäras ner 300 miljoner, då är det varken av överskottet eller de överflödiga ministrarna som det ska skäras ner på, utan på ambassader. Reinfeldt ökar sina egna kostnader och drar ner på ambassaderna i utlandet. Det han inte vill förstå är att om man sänker en höjning så är det fortfarande en höjning, bara inte en lika stor höjning.

Naturligtvis är det hela en fars med Reinfeldt som regissör. För att dra paralleller mellan sd och de rödgröna försöker Reinfeldt överdriva sparförslaget och försöker peka på att de rödgröna är lika odugliga som sd. Smart, må jag säga, men skulle han verkligen genomföra besparningarna på ambassader och säga upp personal blir jag både förvånad och arg. Det skulle innebära att han aktivt väljer att hålla ihop sin egen allians före att ta hand om landet – igen. Det gjorde han när han gjorde en större och klumpigare regering före att omfördela mandaten i den och det skulle han göra igen om han håller sitt ord i den här frågan.

Stolthet – eller snarare barnslighet – ställs i det här fallet mot demokrati och sunt förnuft. En mindre besparing har röstats igenom i demokratisk ordning och det är regeringens ansvar att genomföra den. Skär man ner på ambassader och sparkar 300 personer trots att man har ett överskott på 400 miljoner kvar – då sker det på regeringens eget ansvar. Skyller de på de rödgröna för att sd röstade på vårt förslag eller för att vi ville hålla budgeten på en human nivå, då sänker de sig till sd’s nivå i debatten och det skulle inte båda gott för framtiden.

Sverigedemokraterna i Falköping har existenskris

I valet 2006 röstades Sverigedemokraterna in till kommunfullmäktige i Falköping. De två männen som blev inröstade och tilldelade varsitt mandat insåg det omöjliga i att försöka bedriva politik utan att ha några åsikter i 99% av frågorna som tas upp, de skrev heller inga motioner och slutligen dök de aldrig upp. De startade ett nytt parti kallat ”Falköpings framtid” och blev alltså politiska vildar, men gav upp även det, sket i allt och har nu inte närvarat på ett möte på åtskilliga månader. Tomma stolar alltså.

Nu vill Sverigedemokraterna ha partistöd från kommunen, skriver Falköpings tidning (som tyvärr inte har något nätupplaga). Trots att de inte har några ledamöter, aktiva medlemmar i kommunen eller ens någon partiförening som kan ta emot stödet vill man ha pengar för ”sin politiska aktivitet”, dvs. ingenting.

Här ser man ganska tydligt vad Sverigedemokraterna är ute efter. Deras inröstade ledamöter har inte lyft ett finger och till slut hoppat av och ändå vill man ha pengar ”för sin politiska gärning”. Pengar som med största sannolikhet skulle gå rakt in i propagandamaskinen och försöka ta sd över fyraprocentsspärren. På ett amatörmässigt sätt försöker man bluffa till sig pengar genom att leka dumma och låtsas som att det regnar. Den gubben går man inte på.

Naturligtvis ska man inte få partistöd när partiföreningen inte ens existerar, anser jag.

Sverigedemokraterna är inte mer än rasism

Ett centerparti i kris

Vårt kära bondeförbund, tillika mitt gamla hemparti, går med stormsteg mot partipolitikens avgrund, fyraprocentspärren. Personligen har jag faktiskt inte längre något emot det. Jag är emot att man pekar ut partier och säger att man vill att de ska åka ur riksdagen eller aldrig komma in (gäller inte sd, utan enbart demokratiska partier), eftersom jag menar att en demokratisk parlamentarism förutsätter att man har så många åsikter som möjligt representerade i riksdagen. Här har centern en rad problem. Man är inte längre ett parti med åsikter, utan mest bara en jäkla cirkus. Jag radar upp några saker här:

* Centerpartiet har tappat all mark inom integritet och liberalism iom ipred och fra, man har tappat all mark i miljöfrågorna iom regeringens miljöfiaskon och man har tappat mark i EU-frågor iom sitt fiasko i EU-parlamentsvalet.

* Partiledare Maud Olofsson har gjort bort sig big time de senaste dagarna genom att ljuga, mörka och svamla gällande Vattenfall.

* Flera medlemmar har aktivt drivit sd’s frågor inom sitt eget parti genom bloggar och motioner.

* Centerpartiets tidigare favoritfrågor behandlas idag med mycket mer seriöst inom andra partier, landsbygdsfrågor inom (v), miljöfrågor naturligtvis inom (mp) och allmänborgerligheten inom (fp)

* Flera medlemmar (inkl. ungdomsförbundet) har också ifrågasatt sexköpslagen med argumentet att en flerdubbling av sexköp gör att färre kvinnor utnyttjas.

* Man har tagit flera steg bort från sin självständighet inom bla. kärnkraften, skatterna och EU/EMU.

* Man har till sist själva upptäckt det onödiga i att finnas till när man ändå inte längre tycker någonting (alternativt tycker allt) och föreslagit en sammanslagning med ett annat allmänborgerligt parti.

Centerpartiet är numera ett totalt värdelöst parti och får stå som en symbol för faran med blockpolitiken. Man suktar efter väljare lika desperat som muf suktar efter medlemmar, dvs att inte ha någon åsikt alls, så när någon kommer med en konkret åsikt kan man säga att man håller med.

Tyvärr (för deras skull) håller det inte. Ingen vill rösta på ett parti utan åsikter.

Sverigedemokraterna är rasister och odemokratiska.

Jag kopierar, som vanligt, in delar av ett arbete, eller i detta fall, en hemtena. Idag är ämnet varför man ska motverka rasism i skolan om man nu säger att man inte ska påverka deras politiska uppfattning och vara objektiva.

Sverigedemokraterna anser ju, som bekant, att människor som inte kommer ifrån Sverige/norden inte har rätt att ta skydd i Sverige i syfte att överleva. Det kan handla om att man är förföljd pga. politisk åsikt, religion, sexuell läggning eller bara för att man råkar födas i fel familj eller ha hälsat på fel person på gatan, så kan man bli dödad, men detta är inte skäl nog att få komma till Sverige, anser Sverigedemokraterna. Om man väl har hamnat i Sverige tycker de att man ska skicka tillbaka dem på en gång, trots att de troligen kommer att dö.

Man tycker alltså att människoliv inte är värt lika mycket om man är född någon annanstans än i Sverige. Här kommer också demokratin in. De dödshotade människorna tycker ju att de borde ha rätt till skydd undan en säker död, men det tycker inte Sverigedemokraterna.

”Genom att demokrati bygger på att alla människor har samma värde och bör få samma rätt till -och samma värde i- sin egen åsikt, faller demokratins viktigaste pelare om man accepterar rasistiska, fascistiska eller nazistiska åsikter. Man kan säga att demokratin, om den är total och villkorslös, blir självutplånande.”Med andra ord: Är man rasistisk är man inte demokratisk. Alltså är Sverigedemokraterna inte ett demokratiskt parti.

Folkfronten – sveriges smartaste parti?

Jag gör ett psykologiarbete om propaganda och kom därför förbi ett av deras flygblad. Jag kopierar in mina slutsatser här:

Hur ser det då ut idag? I dagens Sverige, där vi inte har krigat på 200 år och har ett blomstrande samhälle, kan vi verkligen ha propaganda i vårt samhälle? Svaret är ja. På partiet Folkfrontens hemsida läser man om hur de nästan dagligen delar ut flygblad i stora delar av Sverige. Det finns också att ladda hem. Budskapet lyder: ”Vem ska ta fighten mot mångkulturen? Du eller dina barn?” De klassiska stilgreppen som utmärker propagandan finns där. Genom att mellan raderna berätta att det kommer att bli motsättningar, och man kommer att få kämpa emot det mångkulturella hotet, och att det bara är en tidsfråga när det kommer att ske, så får man människor att börja fundera över sina barns framtid. Man säger ju aldrig rakt ut att det kommer att hända, utan man tar det för givet, som att det redan var en sanning, och som kanske blivande förälder, eller kanske till och med redan nu förälder, vill man ju sina barn väl. De ska inte behöva leva i ett samhälle fyllt av motsättningar, tänker man, så de kanske har rätt ändå. Invandringsfrågan är ju jättesvår, men i det här flygbladet verkar det så lätt.

Man säger aldrig att invandring skulle vara dåligt för Sverige, men genom formuleringar som ”…Bergsjön, Rinkeby eller Rosengård. Gör ett besök på en av skolorna i området och se hur dina barn kommer att få växa upp. Var finns svenskarna i den framtiden och på vilket sätt är den utvecklingen bra för svenskarna?” får man läsaren att tro att invandrarna håller på att ta över Sverige, och genom att prata om läsarens egna barn som svensk, och de boende i de kända migrationsområdena som farliga, får man lätt bilden av att invandrare är farliga. Att migrationsområdenas problem skulle bero på något annat än att de är födda våldsamma, det sägs det inget om. Medan man, i en seriös debattartikel, skulle lyfta fram motargument för att sedan negligera svagheterna i dem, väljer man inte alls att ta upp dem, utan att enbart förlöjliga alla andra partier genom raden ”dagens politiker har fullt upp med att diskutera viktigare frågor, sådana som ifall ”Herr Gårman” ska bära kjol eller inte”. Detta är också ganska typiskt propaganda, eftersom man är lite populistisk i sin dager. Att klaga på de styrande politikerna, och att framhålla sitt egna alternativ som något nytt och helt annorlunda. Detta förstärks genom sista raden ”Folkfronten är ett politiskt parti för alla etniska svenskar, höger och vänster, hela folkets intresse måste tillvaratas och vi kommer börja med det viktigaste: …att avveckla mångkulturen”, vilket har tre stilgrepp som stinker propaganda. Det första är att man bjuder in alla ”etniska svenskar” till partiet. Mellan raderna betyder det att invandrare inte är fina nog att vara med, men du som är svensk är ju mycket bättre och därför får du vara med. Det andra är att man visar att man står utanför höger-vänsterskalan. Man är inte som alla andra partier. Nytt, fräscht! Det tredje är att man säger att man tar vara på hela folkets intresse, att avveckla mångkulturen. Det man sänder till läsaren är att alla andra vill ju avveckla mångkulturen, så varför skulle inte du vilja det? Sedan har man åter igen stilgreppet där man genom orden ”hela folkets intresse”, visar mellan raderna att invandrare inte ingår i ”hela folket”, att de inte är värdiga, men det är däremot läsaren. Genom att ständigt visa på allt detta, utan att säga det rakt ut, får man det att verka som allmänna sanningar, och man tror att man har fått bilden från något annat ställe. Det viktiga med deras flygblad är inte att vi ska gå med i partiet, utan att vi ska komma ihåg de värderingarna som vi omedvetet får med oss. Lagom till valet kommer värderingarna vara kvar, så när deras röster hårdnas lite, så har vi kvar en liten del av deras värdering, vare sig vi vill det eller inte, och om vi inte har något som säger emot dem, kan det vara den enda värderingen. Deras åsikt blir en allmän sanning.

Flygbladet finns att hämta hem här:
http://www.folkfronten.nu/pdf/folkfronten_flygblad.pdf