RSS

Ordet hen – viktigt och befriande

08 Mar

I ett par veckor nu har en debatt blossat upp kring det könsneutrala pronomenet ”hen”. Debatten är både osaklig, märklig och totalt missriktad. Den utlösande faktorn för denna debatt var en upplaga av programmet kvällsöppet på tv4, där man diskuterade genuspedagogik i skolan, att uppfostra barn utan att tala om för barnet vilken kön det har och just ordet hen. Tre otroligt spännande diskussioner, men otroligt vitt skilda sådana. De har nämligen inte så mycket med varandra att göra alls.

Många som deltar i debatten har fått för sig att hen är tänkt att ersätta både han och hon i språket och att man således ska kalla alla för hen. Jämt. Så behöver det inte alls vara, utan hen kan användas som ett komplement till han och hon i situationer där ingen av dessa två traditionella fungerar. Låt oss ta två exempel.

1. Jag talar i förbifarten om en person jag aldrig träffat och vet inte vilket kön denna person har.

”Du kan ju be din lärare berätta om franska revolutionen. Det borde hen ju ha bra koll på.”

2. Jag talar om en vän som varken identifierar sig som man eller kvinna.

”Alex undrade om vi ville ta en fika i eftermiddag, då hen hade en timme ledigt vid tvåtiden.”

Ordet fungerar alltså som en lösning då man inte vet huruvida en person är man eller kvinna, men också (och det är här vissa blir upprörda) i de fall en person varken identifierar sig som man eller kvinna. Jag har svårt att förstå den upprördheten som kommer av detta. Låt oss därför ta en titt på hur kritiken sett ut.

– Jag tycker egentligen inte att det tillhör politikers uppgifter att varken introducera eller stoppa nya ord. Men jag kan konstatera att det här är ett begrepp som kommer uppifrån, från en kulturell politisk elit, från kultursidor och genusvetare. Normalt sett kommer ju språkförändringar underifrån. Det finns ett syfte med att introducera det. Det handlar om en del i en större politisk vision, om att på sikt göra samhället mer könsneutralt och avskaffa det manliga respektive kvinnliga.

säger Mattias Karlsson, kulturpolitisk (!) talesperson för sverigedemokraterna, som därmed bekräftar sin okunskap i ämnet. Hen är ett ord som funnits länge och växt fram ur ett behov. Jag hörde det första gången för några år sedan och föll direkt för det. Vi gymnasieungdomar i en norrländsk småstad kan väl knappast räknas som kulturell politisk elit. Syftet med att vi började använda ordet var just ett behov av ett könsneutralt pronomen, inte att avskaffa det kvinnliga och manliga. Jag utmanar gärna och ofta könsroller. Men jag skulle aldrig förvägra Mattias Karlsson sin identitet som man. Jag respekterar nämligen hans identitet. Av precis samma anledning använder jag pronomenet hen när en person så önskar eller när jag är osäker på om jag ska använda han eller hon. För att jag respekterar personens identitet.

Jag kan förstå om Mattias Karlsson eller någon annan känner sig osäker inför detta nya pronomen, då det mycket väl kan vara svårt att lära sig använda det rätt till en början. Men om man nu, som denne sverigedemokrat, inte tycker att politiker ska lägga sig i språket, då kanske man kan låta människor få använda de ord de behöver för att kunna möta varandra med respekt.

Vill ni prata genuspedagogik – gör det. Vill i prata könlös uppfostran – gör det. Båda ämnena är intressanta. Men medan ordet hen kan vara en liten pusselbit i dessa företeelser bör ni komma ihåg att ordet hen är en så mycket större pusselbit i många människors tillvaro – det skapar en möjlighet för dessa människor att få identifiera sig själva och sina vänner utan att tvinga in dem i ett genusfack där de inte vill vara. Det skapar – tvärt emot var exempelvis Maud Olofsson tror – trygga, fria och självsäkra människor.

Länge leve vårt könsneutrala pronomen!

 
5 kommentarer

Publicerat av på 08 mars 2012 i Övrigt, Krönikor

 

5 svar till “Ordet hen – viktigt och befriande

  1. Maija

    08 mars 2012 at 13:12

    Tack för ett sakligt och bra inlägg! Varför läser jag inte din blogg oftare?🙂

     
    • Mats

      08 mars 2012 at 13:55

      Tack själv för feedback! Att du inte läser oftare kan ha ett samband med att jag inte skriver så ofta.😉 Men nu har jag ju fått länk till din blogg, så då vi läsa varandras bloggar.🙂

       
  2. Bondbönan

    08 mars 2012 at 15:10

    Jag fattar fortfarande inte denna hen-iver! Ok, visst, om man av någon anledning inte vill säga han eller hon så är hen ett bra komplement. Jaha? Är det något viktigt att debattera? Heneriet går ju tyvärr djupare än så. Det har med jämställdhet att göra. Om könsneutral uppfostran. Med mera.
    ”Och i finskan o ungerskan säger de hen! Och titta så bra det funkar för dem”, läser jag på Sydsvenskans kultursida.
    Man skulle ju önska att Mona Masri gjort liite research innan hon skriver av sig sin genusneutrala önskan på en större tidnings kultursida! Visserligen säger man hen på ungerska ”ö”. När det av sammanhanget redan framgår VEM man pratar om! Språk är till för kommunikation! Språk är berättande o beskrivande. Vad beskriver jag med hen? Hen
    är ju inget. Hen finns inte. Vi är ju män o kvinnor innanför byxorna. Lika fint både och!

     
    • Mats

      08 mars 2012 at 18:17

      Hen finns om en person identifierar sig så. Uppenbarligen gör folk det.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s