RSS

Alla som skriver titlar till sina blogginlägg är Björn Ranelid

28 Jul

Det kändes nyss lite som första kapitlet av Liftarens guide. Några mil innan Skövde satt jag och talade med Julija i telefon och plötsligt blev allt mörkgrått och liksom dovt ute. Så sjukt. Upptäckte dock då, när jag såg mig om lite utanför fönstret, att jag har sådan sten koll på just denna sträckan. Du vet den här vägen man åker väldigt ofta. Till en kompis, till stan eller kanske till och med hem. Så är det med mig och västra stambanan. Vem hade kunnat tro det? Ovädret har i alla fall övergivit Göteborg för nu, vilket är skönt. Egentligen skulle jag ju kommit fram redan, mitt under ovädret, men jag var tvungen att stanna kvar lite längre för att invänta ybussen som hade lagt beslag på min väska. Intet ont som inte i sitt sköte gömmer något gott!

Men hur gick detta till då? Jo, jag var ju på kalas i Gottne, sov på tok för lite och var därför otroligt trött (dock synnerligen nykter) när jag lämnade bilen i Docksta och gick ner till bussen. Bussen kom, jag lade in min väska och steg av i Sundsvall. Nyvaken. Bytte några ord med Markus mamma som jag träffade där, gick 20 meter med henne, kom på att min väska ju var kvar. Ybussen hade dock kört iväg. Vi snackar om kanske en eller två minuter. Inte för att skylla ifrån mig, men ändå.

Väl på tåget informerar jag tågvärden om det hela och han säger att det ska han fixa. Sedan ringer Lullen och frågar var bilnyckeln är, eftersom hon tänkte använda den. Jag känner utanpå byxfickan och suckar. Just det. Bilnyckeln. Tågvärden återkommer till mig flera gånger och säger att han inte får tag i Ybuss kontor alls, men att han fortsätter försöka. TIll sist, fem minuter innan Stockholm, försöker vi ringa till deras växel och får höra att de inte har någon telefontid alls förrän på tisdag eftermiddag. Jaha! Kul. Jag får tillbaka min väska tidigast på torsdag i så fall.

När vi anländer till Stockholm springer jag upp till cityterminalen, men där har Ybuss inte längre någon kur. Springer i panik (hade ju bara typ 20 minuter bytestid) till SJs kur och berättar mitt problem. Receptionisten sa att eftersom bussen ju kommer till Stockholm så bokar vi helt enkelt om min resa så jag får invänta bussen. Gött, tänker jag, och vi avbokar min resa så återkommer jag när jag fått tillbaka min väska och vi bokar en ny.

Problemet visade sig sedan att bussen kommer ner 17.55 och det sista tåget med platser går 18.10. Ybuss är ju inte direkt kända för att vara i tid och hinner jag, om de nu är i tid, boka min nya resa och springa emellan alla dessa ställen? Panik. Ensam. Rädd. Vad gör man? Man ringer Hazar. Lugn igen, postar ett rekbrev med bilnycklar till Lullen. Hazar kommer dit och lugnar ner mig, vi bokar min nya resa (fick ju tillgodoräkna min gamla biljett, så det var bara typ ombokningskostnad) och hon visar mig vägen till stället där ybussarna kommer. Bussen var tidig. Vi hämtar min väska och går ner till tåget. Plötsligt kände jag mig något töntig som oroat mig. Frågan som kvarstår är hur i hela friden jag lyckas försätta mig i dessa situationer hela tiden.

Nu är jag i alla fall på tåget. Jag är trött efter all panik och allt festande i Gottne. När jag kommer hem ska jag duscha och bara titta på något hjärndött. Sexan, typ. Vad som än går. Lika skönt som det känns att komma hem känns det också vakuumtomt att åka hemifrån. Ångermanland är ju hemma, men mitt hem som i min borg finns ju i en liten lägenhet på Hisingen. Den är saknad. Men äventyren är också saknade, att uppleva nytt och lära mig nytt. Göteborg är inget äventyr längre, det är en vardag där det fortfarande finns saker att upptäcka. Luff stundar och med den nya äventyr. Hösten är fortfarande rätt oviss och jag har fortfarande att upptäcka hur den och jag ska forma varandra.

Det känns kul det här! Men just nu? Nu längtar jag mest efter min egen säng. Tack, älskade Ångermanland, för denna sommar av roligt och givande arbete, det själsliga lugn jag så mycket behövde och inte minst för ny och förbättrad vänskap.

Frid!❤

 
4 kommentarer

Publicerat av på 28 juli 2012 i Uncategorized

 

4 svar till “Alla som skriver titlar till sina blogginlägg är Björn Ranelid

  1. Linda

    29 juli 2012 at 01:37

    Haha ungen! Strulet nummer ett😉 men jag förstår din panik. Jag hade nog haft ännu värre panik! Fördelen är ju dock att du kan handla mitt i paniken, det löste sig ju!🙂

     
  2. Marie

    29 juli 2012 at 07:13

    Ja du, det är så typiskt dig att råka ut för sånt :p

     
  3. Linda

    30 juli 2012 at 15:33

    Vad skönt att det löste sig med väskan och att du är helskinnad tillbaka på sveriges framsida. Kram från oroliga mamman

     
  4. Anna

    01 augusti 2012 at 03:52

    Ångermanland saknar dig med!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s