RSS

Jag är nåjdens slag på trumman, jag är djupa andetag.

28 Jan

Sitter åter i sängen och ser på livet med lite perspektiv. Perspektiv är alltför underskattade. Har väl alltid varit, skulle jag tro. Har haft rätt mycket diskussioner med människor i min närhet om detta med längre tidsperspektiv. Vad ska man göra med sitt liv? Utbildning, jobb, boende. Vilka är mina drömmar? Ska jag jobba för dem, eller ska jag jobba för nåt som är mer troligt? Som jag sa till en god vän idag: Jag har full respekt för människor som bott kvar i sin hemort, jobbar med något som inte kräver högskoleutbildning och är nöd och glad med det. På många sätt önskar jag att jag kunde övertyga mig själv att det är vad jag vill. Men istället har jag så många drömmar jag vill uppfylla. Allt möjligt. Allra helst vill jag naturligtvis bo någonstans i Ångermanland, kanske Rössjö, försörja mig på att göra musik som jag skriver, spelar in och producerar själv i min egenbyggda studio. Mer realistiskt kanske är att sikta på att arbeta med ekonomisk politik på något sätt. Det är ju min andra dröm. Bo i kanske Stockholm och jobba på någon tidning, riksdag (regering, hehe) eller nån tankesmedja. Men misslyckas jag med att få jobb efter utbildningen, ja då hamnar jag på coop i Köpmanholmen eller Sidensjögården. Nej, det är inget fel i det. Definitivt inte. Men jag har en sådan oförklarlig och odödlig hunger efter att tågluffa mig till leda, besöka så många länder som möjligt, träffa folk, känna att jag göra stora avtryck i samhället och få vara kreativ. Som sagt oförklarligt, odödligt och kanske främst smått omöjligt.

Som vanligt går jag den gyllene medelvägen och försöker göra allt litegrann. Säkra upp, satsa lite smått. Försöker göra lite låtar, försöker plugga lite ekonomi och försöker tågluffa mig till lite ställen. Men som man säger. Några flygblad gör ingen revolution. Någon gång måste man bestämma sig och bara köra.

På lite närmare tid ska jag dock göra färdigt den där förbannade uppsatsen. Tar mig närmare och närmare. Imorgon blir det dock jobb. Tisdag också, då vi ska uppmärksamma förintelsens minnesdag och jag ska visa mina bilder från Auschwitz. Men uppsatsen ska vara klar i veckan, har jag sagt. Jag måste bara göra det. Sen, efter den är klar, ska jag göra sånt jag inte haft tid eller råd med tidigare.
Ha en riktig utekväll på andra lång och tillåta mig vara sliten hela dagen efter.
Ta en heldag med hörlurar och block. Skriva, rita och bara promenera.
Köpa spring-broddar och springa min runda några gånger i veckan.
Baka bröd och kakor. Göra riktig mat. Grytor och gratänger!
Shoppa gardiner och kläder (presentkort) och en vinylspelare.
Åka till Danmark över dagen.
Plugga på min nya kurs, vilket jag ju knappt hunnit än.
Lära känna lite folk på nya kursen.

Ja, det finns ju en del om man säger så. Nu ligger jag som sagt i sängen. Lyssnar på Magnus Ekelund och funderar lite över detta samearv om vilket han så ofta sjunger. Sápmi och Jokkmokks vintermarknad. Så fint! Hittade den tyvärr inte, men serverar så gärna en annan låt, nämligen en duett med Ekelund och Hellman!

 

Jag är nåjdens slag på trumman
Jag är djupa andetag
Jag är vattnet i källan
Jag är dagg om våren

Jag är handen mot stängslet
Jag är spring i benen
Jag är den siste kvar på jorden
Men kärlek är alltid mitt svar

För jag är ingenting
Utan er
Jag är ingenting
Utan er

 
1 kommentar

Publicerat av på 28 januari 2013 i Uncategorized

 

Ett svar till “Jag är nåjdens slag på trumman, jag är djupa andetag.

  1. stinapigan

    28 januari 2013 at 08:49

    Vilken vacker text, helt fantastiskt, ska lägga den på minnet. Din diskussion är intressant. Precis som du har jag funderat många gånger när jag var yngre, men även på senare år. Man vill en himla massa men vet att det kanske blir hälften om man ha tur. Visst kan man bo kvar och nöja sig med ett ”enkelt” jobb. Då kanske man satsar på sin fritid lite mer än om man har ett krävande jobb. Det är inte alls fel, man kanske har många vänner och släkt som betyder mycket för en. Eller så går man in för att tjäna lite mer pengar och drar iväg till ett spännande ställe med nya vyer på alla sätt. Vad som gör en lyckligare är svårt att svara på innan. Livet är ett lotteri. Om man väljer det ”enkla” jobbet och sin hemort kanske man vill satsa på att var fritidspolitiker, vara aktiv en en förening som satsar på att göra livet gott för andra, kanske har man ork och tid för sådant då. Man ska också tänka på en annan viktig sak. Idag lever folk längre, tiden som pensionär kan bli en tredjedel av ens liv och vad vill man göra då. Många som vigt sitt liv för arbetet blir oerhört ensamma när de blir pensionär. Man har ingenting att göra, ingen behöver en och ofta hamnar sådana människor i depression eller blir sjuka på annat sätt. Så blev det för min pappa. Han tyckte livet blev trist. Han hade älskat sitt jobb och hade sina vänner på jobbet. Han sörjde att inte vara viktig och behövd. Man ska vårda sina vänner, sin fritid och sin hälsa. Så det finns inga rätt eller fel, inget är sämre än det andra. Alla är viktiga.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s