RSS

Friskolor, lärarbrist och finska skolan

05 Maj

I dagarna har det i media varit diskussioner om skolan på flera olika håll. Dels har det diskuterats om det fria skolvalet förstärker segregationen eller inte, dels om hur lärarbristen i vissa ämnen kan lösas. Mitt i detta diskuterades även (i svt, inte online) finska skolan som en förebild. Som lärare blir jag lite smått frustrerad, så jag tänkte kommentera lite om dessa diskussioner.

Förstärker friskolesystemet segregationen?
Ja. Om detta råder ingen tvekan. Föräldrar från den vita överklassen har möjlighet att hjälpa sina barn med läxor i en helt annan omfattning, att beställa läxhjälp (skattesubventionerat!) och att höra sig för och kolla upp vilka skolor som är bra. När det sedan är dags att välja gymnasieskola förstärks skillnaderna ännu mer. De med bra betyg, dvs den vita överklassen, hamnar på de fina skolorna och arbetarklassungarna på en sämre. Många klarar sig inte ens så långt. När alla dessa får barn är de i samma position som sina föräldrar.

Detta är oacceptabelt i ett välfärdssamhälle. Friskolesystemet, som det ser ut idag, bygger på att dåliga skolor väljs bort. Men hur vet vi att en skola är dålig? Jo, att de elever som gått där fått en dålig utbildning. Ett system som bygger på att vissa får dålig utbildning för att andra ska få bra utbildning är inte ett bra system.

Hur löser vi lärarbristen?
Idag saknas det lärare i många ämnen. NO-ämnen och matematik är extra utsatta och regeringens svar på detta är Teach for Sweden, ett projekt för att få yrkesverksamma (främst forskare) att vilja bli lärare genom att få prova på att arbeta som lärare ett tag. Jag tror att detta är fel väg att gå. Initiativet är egentligen inte dumt, men som rektorn vid Umeå Universitet, Maria Löfgren, säger så stannar dessa kandidater ofta en kort tid och tar egentligen bara ekonomiska resurser som skulle kunna läggas på bättre saker. Det är dessutom inte alls säkert att de som väljer att delta i detta har någon minsta läggning för undervisning, pedagogik och didaktik, till skillnad från de som väljer yrket från första början och nu blir behandlade som mindre ”fina” och får lägre lön.

Nej, jag tror att rätt väg här är att vända synsätt och istället göra yrket mer attraktivt.
* Fler lärare, vilket innebär mindre elevgrupper och därmed bättre yrkesförhållanden och bättre lärande för eleven.
* Högre lön, vilket gör att fler vill bli lärare. Väldigt effektivt och har fungerat förr.
* Låt lärare vara forskare på deltid (om de vill) istället för forskare vara lärare på deltid. Det skulle ta in mer dagsaktuell kunskap i skolan, mer yrkesglädje hos lärarna och mer attraktivitet för yrket.

Är finska skolan en förebild?
I viss mån är den absolut det. Man satsar på bra läromedel, bra lärare och framförallt satsar man på specialpedagoger. Vi har idag en otrolig brist på specialpedagogik i Sverige, och när man kommer efter får man sällan mer hjälp än möjligen ett hot om att bli av med studiebidraget om man går på gymnasiet. Där är Finland i framkant och Sverige har mycket kvar att lära. Skolan i Finland är till för att lära, inte för att sitta av tiden i ett hörn eftersom det inte finns någon lärare som kan hjälpa dig.

Jan Björklund har däremot missuppfattat vad som är bra med finska skolan. Han har fått för sig att det är katederundervisning som gör finska skolan bättre. Detta är inte nödvändigtvis sant. Björklund pratar mycket om att lärare ska få vara lärare, men förstår nog inte vad det betyder. Att vara lärare är att vara pedagogisk ledare i klassrummet, att se vad varje elev behöver för kunskap, hur den på bästa sätt kan ta emot den och sedan se till att den får denna kunskap. Att då ha en minister som talar om för dig hur detta ska gå till är en kränkning av den enskilda lärarens yrkesidentitet. Alla elever har olika behov i sitt lärande och det som den finska skolan upptäckt är att det är när man tillgodoser dessa som lärandet kan äga rum.

Vi ska heller inte skönmåla den finska skolan. Det som går att mäta är bra, men hur är det med det som inte går att mäta? Det finns mycket i den vi kan, och bör, kritisera. Det är en hård miljö som inte öppnar upp för det livslånga lärandet. Den svenska skolans värdegrund med kritiskt tänkande, personligt växande och kunskapsinhämtande bör inte bytas ut mot den finska skolans brist på detsamma, men mycket har vi nog att lära av varandra här. Svenska politiker bör inse värdet av att satsa och tro på pedagogerna. Det gör de tyvärr inte idag.

 
2 kommentarer

Publicerat av på 05 maj 2013 i Övrigt, Krönikor, Skolpolitik

 

2 svar till “Friskolor, lärarbrist och finska skolan

  1. Jan Wiklund

    05 maj 2013 at 21:53

    Varför är då lärarkollektivet så förbannat fegt att det inte kan tala om för Björklund att han inget begriper?

    Vilken annan yrkesgrupp skulle tåla att amatörer går in och talar om för dom hur dom ska lösa problem? Skulle en elektriker göra det? En bilreparatör? En bonde? En datatekniker?

    Kanske dom inte skulle bry sig. Men här har nu politiker i decennier ansett sig förstå precis hur man ska göra. Antagligen har lärarna också struntat i saken för att det inte har haft nån betydelse. Men sedan New Public Management började härja i de offentliga verksamheterna duger inte den attityden. Nu tycker inte politikerna bara, nu kan de detaljstyra.

    Det är dags att ni går i strejk.

     
  2. Ma/fy lärare på gymnasiet

    20 september 2013 at 12:41

    Jan svarar nästan på sin egen fråga. ”Lärarkollektivet” borde väl representeras av facket (som också adminsterar strejker) men lärarfacket är otroligt tafatt trots stor uppslutning bland lärarna. Lärarfacken ignorerar fullständigt frågor om arbetsbelastning (i alla fall i tydlig form som USK:en), att lärarlegetimationen är verkningslös (finns för många undantag till den) och avgiften för den är orättvis (bara nyutexaminerade ska finnansiera reformen men inte de som började sin lärarkarriär när reformen drevs igenom utan också de som redan valt yrket flera år tidigare). Lärarfacken är så lama så till och med regeringen som borde ses som arbetsgivarna (i en vettig värld där inte privaterisering till absurdum styr) stödjer lärarnas sak mer än facken.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s