RSS

Lider Sverige av religionsfobi?

20 Sep

Rubriken är hämtad från tidningen Dagens nätupplaga.

Från dagen.se

De ställer frågan till sina läsare och ca 87% menar att så är fallet.

Det är ingen slump att frågan kommer nu. Nya arbetsmarknadsministern har fått stor kritik för sitt engagemang i Livets ord, Kristet center och Ja till livet. Tidningen Dagen har med all önskvärd tydlighet tagit ställning för ministerns engagemang och åsikter och hela borgerligheten börjar nu anklaga ministerns kritiker för religionsfobi. ”Får man inte vara kristen som politiker längre eller!?” har det låtit från många håll. Jo, naturligtvis får man det. Jag vill dock börja i en annan ände. Nämligen för två veckor sedan.

Jag hade precis börjat ett nytt jobb som personlig assistent och skulle jobba med en kille jag aldrig träffat förr, inte mycket äldre än mig. Han berättade att han egentligen är religionslärare, men pga dåliga arbetsförhållanden och dålig lön hade han blivit personlig assistent. Bara en sån sak. Han märkte att jag hade en Svenska kyrkan-tröja på mig och frågade om jag är aktiv i kyrkan. Jag svarade ja. Vi påbörjade en diskussion om tro. Han brann för sitt ämne och ville veta mer. Hur ser jag på Gud, vad tror jag händer när vi dör osv. Han hade längtat efter någon ung kristen människa och tyckte att det var svårt att hitta någon. Det fanns ju inga i kyrkan, var ska en då hitta dem?

Låt oss backa bandet 16 månader till.

En vanlig fredagkväll på andra lång i Göteborg. Vi sitter ca 5-6 pers och snackar om det mesta och jag nämner att min rumskamrat pluggar till präst. Nyfikenheten är stor och jag nämner att även jag är kristen. Även här är nyfikenheten stor. En av dem tror att hon är kristen, men hon är osäker. ”Jag tror på någonting, men vet inte vad.” Någon annan blir imponerad. ”Det är så häftigt när folk faktiskt tror på någonting. Det är så starkt.”

Tillbaka till nya jobbet.

Frun i familjen där jag jobbar hade fått höra att jag är vänsterpartist. ”Men om du är kommunist, då kan du inte vara religiös då?” Jag svarade att jag är inte kommunist, men däremot kristen. Hon förstod ingenting. Hur kan man vara vänster och tillhöra kyrkan? Det funkar ju inte. ”Ni är ju motsatser!” Jag berättade lite kort om Svenska kyrkans internationella arbete, vårt sociala arbete och att vi faktiskt ville viga samkönade par redan innan det var lagligt. Hon blev väldigt förvånad och tyckte att kyrkan nog missuppfattat sina traditioner.

Dessa tre händelser sammanfattar ganska bra den attityd jag möter som kristen idag. Väldigt generellt:

– De äldre är kvar i kyrkan. De går på gudstjänster, samtalar med prästen och vill bli välsignad. De vill bli förlåtna av Gud genom en präst, men tar bara nattvarden om de förtjänar det. De vill känna att de tillhör en kristen församling och välkomnar unga såväl som gamla med öppna armar, oavsett vilka vi är.

– De i övre medelåldern gillar inte religion alls. De tillhör den generation som tror på vetenskap och det som funkar. De tycker sig förstå allt och om de inte förstår något är det för att det är påhitt. Gud är en påhittad gubbe med skägg och kyrkan är konservativ och omodern.

– De som är under 35 är nyfikna. Vissa hittar till kyrkan, vissa hittar till Gud och vissa är nyfikna. Men de respekterar allas tro. Min såväl som muslimens eller ateisten. De har inte alltid en bild av kyrkan som stämmer och kan vara fördomsfulla, men de frågar och respekterar.

Tyvärr är det den gruppen däremellan som har makten i samhället. Folk som tror på Gud, oavsett vilken religion eller kyrka vi tillhör, ses som suspekta. Muslimer är onda, kristna är bakom flötet och judar är självömkande. Så ser den typiska bilden ut. Men den yngre generationen är öppna för det andliga på ett annat sätt. De är nyfikna och har ingenting emot religiösa. De som är religiösa själva är dock också individualister och går inte i kyrkan i samma utsträckning. Min tro är min och den behåller jag för mig själv, såvida jag inte VILL gå i kyrkan. Därav min kollegas förvirring.

Viktigt är dock att se att denna generation inte ställer upp på de gamla religiösa idealen. Vi ställer inte upp på den gamla generationens religiösa politik. Abortmotståndet, homofobin, patriarkatets försvar. Allt det där ingår helt enkelt inte i den nya kyrkan. De icke religiösa i denna generation vet om detta. För hela generationen är detta självklart och just därför har också kyrkan bytt spår.

Kvar blir vissa övervintrare. Sådana som klamrar sig fast vid sin stenålders-barnatro, som om Gud skulle lämna dem om de accepterade vad hans son verkligen sade. De som gömmer sig i Livets ord och Kristet center med sina värderingar och åsikter. Försöker bota folk som sticker ut.

Makten i samhället ligger i riksdagen. Finns det religiösa människor där är detta inget problem, snarare tvärtom. Finns det konservativt religiösa i riksdagen är det inte heller ett problem. Riksdagen ska spegla befolkningen.

Men regeringen har den verkställande makten, och när en av regeringens viktigaste poster tillträds av en person med dessa hemska värderingar, då ska kritik komma. Speciellt från en regering som kallar sig liberal. Det har inte att göra med att hon är religiös. Det har att göra med hennes värderingar. Hennes värderingar är inte kristna, de är osmakliga.

Jag tänker igen på min kollega som undrade var de unga kristna var då de inte var i kyrkan. De är i samhället och bedriver verksamhet i Kristi anda. De gräver brunnar i fattiga byar. De kritiserar homofober på twitter. De tjänar Kristi ord, inte bara i kyrkan utan även i resten av samhället.

De sätter ner foten när en minister ursäktar sina åsikter med att det är hennes privata tro. Tron må vara privat om hon så vill, men åsikterna som en minister har kan aldrig vara en privat angelägenhet.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 20 september 2013 i Okategoriserade

 

4 svar till “Lider Sverige av religionsfobi?

  1. Jan Wiklund

    20 september 2013 at 16:32

    Det kan nog också bero på vilken religion. Det kanske inte är så bra att arbetsmarknadsministern bekänner sig till en religion som säger att dålig materiell standard är ett tecken på att man inte är älskad av gud och att man är syndig. Det så att säga predestinerar att ha en nedlåtande syn på de människor man påstås arbeta för.

     
  2. Hannu Komulainen

    21 september 2013 at 00:46

    Att ha varit med i Livets ord är inte ok, men att sätta sig i en regering som gör allt för att riva ner det som finns kvar av välfärdsreformerna, är acceptabelt?? Vilket hyckleri!

    Jag är själv ateist, men denna jag tycker att den här konformismen I Sverige är förkvävande. Mittenextremisterna styr…

     
    • Mats

      21 september 2013 at 09:34

      Naturligtvis är det inte okej det som regeringen gör heller, men det är de som vunnit valet och fått bilda regering. De vann dock inte valet för att vara emot abort, hbt-personers rättigheter och jämställdheten.

       
    • Mats

      28 september 2013 at 20:10

      När har jag sagt att regeringens politik är acceptabel? Chilla, för tusan.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s