RSS

Rikta inte satsningarna på mig, skolpolitiker

03 Dec

Idag kom så rapporten som många hade fruktat. Inte minst Björklund själv. PISA visar att Sveriges skolresultat sjunker mest i hela PISA-området och förstärker så den långa trend som skolan har haft. Genast kommer flera förslag på förändringar inom skolans värld. Fridolin vill ge mer tid och befogenheter till lärare, lärarförbundet vill ha högre löner för lärarna, borgfred och nån idé om att stoppa skolvalet utan att stoppa det. Slutligen väntar vi nog alla på vad Björklund själv säger, men vi kan nog redan i förhand gissa att det handlar om att Göran Persson var trött, Ibrahim Baylan idélös och Ylva Johansson flummig. Ni vet, det tar tid att vända en båt och blablabla. Borgerliga tidningar har redan gått ut och lugnat oss med att det är en svartmålning av svenska skolan och att de andra länderna fuskat. Nåväl. Det imponerar nog inte på varken lärare eller andra väljare.

Nej, i egenskap av ständig lärarvikarie på en gymnasieskola och halvt färdigutbildad lärare vill jag ändå ge min bild av vad som är fel i skolan idag. Det vore lätt att i min position klaga på att jag har för lite lön, för lite planeringstid och för stora klasser. Det har jag, men det är inte där roten till dessa problem finns. Det finns i de tidigare klasserna. Där har lärarna bara hälften så mycket planeringstid som jag och där har de ungefär lika stora klasser som jag, trots att deras behov av att kunna se varje elev är större. En elev som redan i fjärde klass hamnar efter i matematikundervisningen (som jag gjorde) har naturligtvis mycket större behov av att få individuell uppmärksamhet och hjälp. Finns det kanske 3-4 elever i varje klass och bara en specialpedagog på fyra parallella klasser kan ni själva räkna ut vad som händer. Det hinns inte med. Samma sak i alla ämnen.

På en gymnasieskola kan jag stå och föreläsa om Wienkongressen och förklara den. Där underlättar det mycket om jag har få elever så jag kan kolla så att alla förstår, men på matematik- eller grammatiklektionen på mellanstadiet krävs mycket mer individuell undervisning och uppmärksamhet för att kolla att alla förstått. Uppföljning här är a och o. Att tro att allt löser sig med att sätta in betyg är en ekonomiskt fördelaktig lösning, men en ineffektiv. Mer tid att sätta betyg ger nämligen mindre tid till att träffa eleven och få reda på var problemet sitter.

Det är faktiskt snarare regel än undantag att man varje gång ett nytt avsnitt i en kurs på gymnasiet börjar, upptäcker att förkunskaperna är otroligt varierande. På grundskolan saknas ofta tid att för en klass på 30 elever kunna gå igenom allt som ska hinnas med, då dessa stora klasser är svåra att hålla i stadig kurs. Det blir stökigt och svårt att strukturera, samtidigt som fler elever ger merarbete i dokumentation, utvecklingssamtal och planering. Framförallt i matematikämnet innebär många elever att allt tar längre tid, då alltmer av lektionstiden blir eget arbete i bok. Det är inte alls ovanligt att en elev kan behöva sitta 10 minuter och vänta på att få hjälp. Tid för läraren till att kolla till och motivera de elever som inte räcker upp handen har det knappast funnits sedan 80-talet.

Segregationen har också ökat brutalt de senaste åren, främst i skolan. De skolor som inte har ett rykte om sig att vara bra skolor får heller inga högpresterande elever. Ni kan ju tänka er själva vad det gör för de klassrumssituationer jag berättat om. När allt fler elever behöver extra hjälp av läraren samtidigt som det inte bli färre elever i varje grupp betyder det ännu mindre tid för varje elev. Här hjälper det inte att ”rikta” någon extra procent hit eller dit. Vi måste helt enkelt sluta ge föräldrar möjligheter att segregera sina barn. Jag tänker inte smyga med att jag vill ta bort den valfriheten. Prio 1 är att få bort de vinstdrivna skolorna som slukar pengar som annars kunde gå till skolan. Det är det viktiga och ja, det är hämmande för valfriheten. Prio 2 är att ta bort den valfriheten. För denna typ av valfrihet skadar samhället.

Skolan har blivit en budgetpost som går lätt att skära ner på pappret och när osthyveln kommer fram med minustecken i budgetarna är vi gymnasielärare sådana man lyssnar på. Högutbildade och ansvarsfulla ser vi ut, medan lärare för lägre åldrar är sådana man kan köra över som kommunpolitiker. Det är på dessa skolor debatten måste riktas, för även om man satsar på gymnasieskolan spelar det ingen roll om eleverna inte har förkunskaper när de kommer dit. Förstår man inte grejen med verb blir det svårt att förstå sig på pluskvamperfekt och förstår man inte varför det blev ett första världskrig blir det svårt att förstå varför det blev ett andra.

Så rikta inte satsningar på mig, oavsett hur bra det ser ut i rubrikerna. Rikta dem dit det behövs. För nu är det bråttom.

 
1 kommentar

Publicerat av på 03 december 2013 i Skolpolitik, Valet 2014

 

Ett svar till “Rikta inte satsningarna på mig, skolpolitiker

  1. Johanna Tallskotte

    03 december 2013 at 16:59

    Riktigt bra skrivet!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s