RSS

Det exotiska Norrland

16 Feb

För varje dag jag bott i utanför vad vi kallar Norrland har bilden av hur min uppväxt varit i periferin blivit allt tydligare. För många av mina vänner och bekanta kommer jag inte från ett ställe utanför Örnsköldsvik, eller ens från Örnsköldsvik. Jag kommer från Norrland. Från början kunde jag ta det personligt, som att jag inte var tillräckligt viktig för att lägga på minnet varifrån jag kommer, men alltmer har jag börjat inse att det snarare handlar om en syn på den landsända vi kallar Norrland. Oavsett hur mycket de känner och respekterar mig så har de blivit uppväxta med att Norrland är perifert och något de inte har anledning att vara intresserade av. Lite som budgetposten ”övrigt” i ett bokslut. Så lite att det inte känns nödvändigt att skriva ut vad den innehåller.

Ett citat jag ofta tar upp med mina elever för att förklara människors beteende är det från Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Jag tror att detta också kan förklara det fenomen vi nu ser, där folk i regel och norrlänningar (om uttrycket tillåts) i synnerhet, exotifierar Norrland och gör det till ett område bestående av ett ständigt uppspelat manus från Jägarna-filmerna. Vi vill så gärna komma ifrån periferin och ikläder oss hellre felaktiga nidbilder än att inte få synas alls.

Missförstå mig inte nu. Visst finns det kulturella skillnader mellan de södra och norra landsdelarna, precis som det gör inom desamma. Men lika fel som det är att hänga ut finnar som alkisar, skåningar som rasister och stockholmare som snobbar är det att hänga ut norrlänningar som tystlåtna och bidrags bidragsberoende skogsmullar som kör skoter och tjuvjagar. Det finns människor som stämmer in på den bilden och det finns de som inte gör det. Norrland är lika mångfacetterat som vilket land som helst, men vi odlar själva myten om det exotiska.

Samtidigt blir jag glad när jag ser en nystart för den norrländska kulturen och debatten. Kitok och Annika Norlin bidrar med en bredare bild av vad en norrlänning är. Klungan visar upp de stereotypa med självdistans för att visa att de är just stereotyper. På facebookgrupper och twitter blandas diskussioner om Norrbotniabanan och bredbandsutbyggnaden med bilder på snötäckta berg och nostalgin från när sågen fanns kvar. Där finns den verkliga bilden. Den kanske inte är vackrare än den stereotypa, men den är mer ärlig och sann.

Inte hela bilden.

Inte hela bilden.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 februari 2015 i Krönikor, Lokalt och regionalt

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s