RSS

Advent är mörker och kyla

02 Dec

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

Många gånger har jag reflekterat över att denna sång har blivit en psalm och sällan har jag förstått det så mycket som nu. Under jul och advent ska vi ju lovsjunga Jesus, vara lyckliga kärnfamiljer med julklappar, julmat och whatnot, men ändå har de tagit med en text som denna i psalmboken. En påminnelse om att världen runtom inte tar en paus. Att kriget i och kring Syrien inte tar slut, att sverigedemokraternas anhängare inte slutar elda upp flyktingboenden och bara en sån sak som att decembermörkret i år igen håller mig vaken om nätterna och som en zombie under dagarna.

Men nej, det är inte bara mörkret utomhus som håller mig vaken. Visst har jag en gnagande oro i kroppen alltid. Mycket händer och har hänt det senaste året. Det var nog ganska exakt ett år sedan jag fick reda på att jag hade någon märkligt utväxt på min njure, ett halvår sedan den numera konstaterade cancertumören opererades bort, lite mer än fyra månader sedan min far dog i just cancer och lite mer än en månad sedan min mormor gick bort. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tagit allt det här det bra. Det har blivit för mycket. Men jag är ingen sådan som går ner mig på en gång, utan en sådan som bär det med mig och låter det lösas upp som en brustablett. Inte alltid det bästa sättet att hantera saker på, men det är sådan jag är. Och det tar tid.

Min lärare (samt/snarare livscoach) Hanne sa att när en i familjen dör är det på många håll brukligt med ett helt sorgeår, eftersom varje årligt återkommande dag eller högtid tar fram minnen och påminner en om tomheten efter den bortgångne, vilket kan bli extra smärtsamt första gången det sker. Jag tror julen blir en sådan sak. Det är så sällan jag träffar min familj och när jag gör det nu kommer det bli en så tydlig tomhet. Samtidigt är familjen det bästa man kan ha då. Att inte gå igenom det tillsammans är att inte gå igenom det alls, och då försvinner aldrig den där brustabletten ur glaset.

På fredag ska jag träffa min läkare (Hon är lika gammal som mig! What!?) och få reda på hur min kropp mår och jag har väl förberett mig på både det värsta och det bästa. Två veckor senare åker jag hem till Övik, äntligen. Jag åker upp tidigt i år, samma dag som skolan slutar, vilket jag tror är rätt talande. Just nu är det i princip bara skolan här som känns värt. Jag trodde jag skulle bli less på musik efter en termin, men det är snarare det som hållit mig på banan i sömnlösheten, tomheten och den ständigt oroande känslan att inte veta vad som händer i min kropp. Efter skolan övar jag och skriver låtar, på helgerna går jag på konserter och på långledigheter åker jag till Anna och Simon och spelar in musik. Eh. Nämnde jag att jag höll på med musik en del, förresten?

Inatt ligger jag vaken och gör om texten till ovanstående sångs följande verser, för att bli dagspolitisk men med samma innebörd. På skolan ska vi göra luciatåg med sådana omskrivna texter. Blir nog fett. Som sagt: vad skulle jag gjort utan den här skolan?

Lite bilder!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.01.43

Jag hälsade på Johnny och Kajsa i Uppsala!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.02.08

Jag och Zukie träffade Anna Ternheim på Bengans!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.02.18

Jag åkte flyg för första gången på evigheter och fick se Göteborg från ovan!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.01.25

Såhär kan ett klassrum se ut i en vecka. Helt okej.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.00.35

På Way out west såg jag Julie Ruin! Fatta vad coolt!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 02.01.55

Superdålig bild, jag vet. Men att efter en dag på skolan från 9 till 23 kunna gå därifrån, titta ut från berget för att se Bohus fästning och känna att hur jobbigt det än är så skulle jag inte hellre göra något annat denna höst. Den känslan är jag evigt tacksam för att få uppleva.

 

Nåväl, det här blev ett superpersonligt och superpretto inlägg, men det är okej bestämmer jag. Till sist en liten låt i vanlig ordning:

 

 
3 kommentarer

Publicerat av på 02 december 2015 i Uncategorized

 

3 svar till “Advent är mörker och kyla

  1. Linda

    02 december 2015 at 07:42

    En superpretto kommentar som också är helt okej:❤

     
  2. stinapigan

    02 december 2015 at 21:44

    Javisst blir allt konstigt med ens. Ett år som innehållit mycket. Man kan säga att vår familj drabbats av dubbel sorg nu i höst. Förstår att musiken håller dig uppe. Musik kan göra underverk med människor. Jag tror du får utlopp för dina känslor mycket genom musiken. Fin melodi du gjort med händelserik filmsnutt till.

     
  3. stinapigan

    02 december 2015 at 21:45

    Fina bilder , glömde jag skriva.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s