RSS

Försvarandet av den heliga egentiden med hörlurarna

20 Maj

För mig är resan till och från jobb eller skola helig. Sällskap är alltid trevligt, såklart. Men att få sitta i en buss, på ett tåg eller i en spårvagn med hörlurar i öronen och bara vara i min egen lilla värld är ibland det bästa som finns. Detta i samband med att jag ibland har sociala skills i nivå med en krukväxt i norrläge kan dock ställa till det. Detta tänkte jag redogöra för med hjälp av mitt signum: en lite för lång och poänglös anekdot. Yey!

Det var några veckor sedan. Jag satte mig denna söndagsmorgon på buss 25 för att åka till jobbet och diska frukostporslin i fem timmar. Till min fasa upptäckte jag att min mobiltelefon var i det närmaste urladdad och fick därför istället för musik i öronen nöja mig med bussens motorbrummande och det svaga läckaget från en medpassagerares feta boss-lurar.

När jag byter buss för de sista minuterna av resa till jobbet möts jag av en sjukt taggad bussförare. Han är glad över att något kliver på hans tomma buss, frågar vart jag ska och beklagar sig över att vi måste upp så tidigt en söndag för att jobba. Vi snackar på ett tag och konstaterar att de som har pengar i Panama (detta var nytt då) definitivt inte tjänat sina pengar på samma hederliga sätt som vi gör. Vi önskar varandra en fin dag och jag kliver av. Detta gjorde definitivt mina kommande jobbiga timmar något lättare, då sömnbristen och de monotona arbetsuppgifterna knappast peppade mig på egen hand.

Fem timmar senare, med en nyladdad mobil i fickan, en doft av äggröra i min aura och en trötthetsnivå i klass med kungens jultal, insåg jag att jag inte skulle orka konversera med busschauffören på väg hem om det skulle råka vara samma. Risken är väl 50/50 på denna linje, tänkte jag. Jag tog mig därför till Mölndals station för att ta pendeltåget till Göteborg istället för bussen som går alldeles utanför dörren. Omständigt, men nåväl.

Med lurarna isatta och en passande playlist igångsatt blev jag dock på stationen avbruten på min väg till perrongen av… just bussföraren från i morse. Han ropade från sitt mobilsamtal en bit bort att han precis slutat och frågade om jag ska till Göteborg och säger åt mig att vi ses på tåget snart, han ska bara prata färdigt först. Jag svarade glatt ”absolut!”, men tänkte ”men nejje!” Varför sa jag så? Vad säger en annars? Är det ens okej att säga nej? Eh.

I mig pågick en strid mellan den sociala Mats som inser att busschauffören ju faktiskt är en supertrevlig och rolig person som definitivt skulle förgylla min dag ytterligare, samt den asociala Mats som tycker att lyssna på Little Jinder och scrolla instagram efter gårdagens festbilder är typ det viktigaste i livet just nu. Den sistnämnda Mats vann. När tåget rullade in stod jag därför längst fram på perrongen, lite gömd bakom bortersta väntkuren och klev på tåget lite i smyg. (I mitt huvud skedde detta ninja-style.) Ingen syn av busschaffisen. Jag tog plats och sjönk ner på mitt säte. Omständigt, jag vet.

Då slog det mig plötsligt; han ska ju av på samma hållplats! Fuck. Tänk om vi träffas där. Tänk om han förstår att jag undviker honom. Hur löser jag den sociala situationen? Bättre om han inget vet. Så när tåget stannar till vid Liseberg kliver jag av och går mot spårvagnarna för att ta en betydligt långsammare och omständigare, men något mer socialt bekväm, resa hem. Ännu mer omständigt, jag vet. Men mindre jobbigt än den tänkbara situationen på Göteborg C. När jag går längs perrongen börjar tåget rulla och genom ett av fönstren får jag en sekunds ögonkontakt med en viss förvånad busschaufför.

Kvar står en mycket förvirrad Mats och undrar hur i hela friden den här situationen uppstod. Jag ville ju bara lyssna på musik.

(En gång kom jag också sent till ett möte i Göteborg till följd av att jag hoppade av ett tåg i Vårgårda i syfte att undvika en tant med katt, men den anekdoten får jag skjuta lite på framtiden.)

Skärmavbild 2016-05-20 kl. 00.11.30.png

Spårvagnsfönster med utsikt över älven.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 maj 2016 i Uncategorized

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s