RSS

Vi lever så länge vi lär

27 Nov

Det är något med söndagar. Vila, summering av både vecka och helg, sista andetaget innan nästa vecka sätter igång. När jag var liten hade knappt ens mataffärerna öppet på söndagar. Vi liksom tvingas stanna upp och reflektionerna över tillvaron kommer som ett brev på posten. (Är detta fortfarande en giltig liknelse?) Trots att jag faktiskt haft skola idag så infinner sig den känslan.

I vanlig ordning har jag redan innan kommande vecka börjat, jobbat fler förtroendetimmar än jag har under en normal vecka och nu sitter jag och har ångest över att gå till jobbet imorgon. Men den är faktiskt lite lindrigare än vanligt, den där ångesten. Jag vet inte om det är mitt d-vitamintillskott, att jag vant mig, att jag fått kontroll över min jobbsituation eller om det är det faktum att det nu bara är fyra veckor (12 arbetsdagar) kvar tills jag slutar där. Men någonting gör att det känns ganska okej när allt kommer kring.

Tänk om det faktiskt blir så att jag går ut från skolan den 22/12 med en bra överlämning till hon som ska ta över mina kurser och en känsla av att jag faktiskt gjort ett okej jobb trots en stundtals omänsklig arbetsbörda, en gnagande livskris och en skolkultur som jag absolut inte var redo för. Den stolthet jag kommer känna över mig själv om jag faktiskt lyckas med det, den går inte att underskatta.

Min livskris har också börjat ge med sig. Jag har visserligen insett att livet som lärare inte alltid är såsom det varit när jag jobbat i Falköping, men jag är inte ännu beredd att ge upp på det. Folkhögskolelärare? Kanske värt ett försök. Men till hösten ska jag plugga och göra några inhopp på hotellet. Blir jag kvar där ett tag innan jag listat ut vad jag vill göra med mitt liv så är det ingen sorg. På riktigt.

För den som undrar över titeln så kan jag börja med att konstatera ett par grejer. Ja, det är töntigt att citera sig själv. Men det är också okej att vara töntig. I det här fallet passar den bra. Vi har haft skola i helgen och vi har haft låtskrivande. Under lördagen var jag dessvärre i Herrljunga och lekte politiker, men idag jobbade jag med en text som innehåller just den raden och igår var vi på viskonsert. Att sitta och lyssna på så många texter och få diskutera dem är faktiskt helt fantastiskt. Att få se de som sysslat med det här betydligt längre än jag. Att få ta det på allvar, dels i det korta handfasta perspektivet, men också det långsiktiga. Att tillåta sig själv att ta det roligaste och mest givande man vet på allvar.

Kanske är det också här min lilla livskris började. Skillnaden mellan att jobba på ett jobb där man känner sig otillräcklig och att plugga någonting där du lär dig göra det mest givande du vet bra. Nu är jag inte naiv. Jag vet att det inte är någonting jag kommer kunna leva på, men det tänker jag inte låta ta ifrån mig det halvår jag har kvar av den här tillvaron. Jag kommer alltid skriva låtar. Kan jag bli bättre på att skriva dem och framföra dem tänker jag jobba stenhårt för det.

Vi lever så länge vi lär. Om vi inte lär oss av våra misstag och av varandra så lever vi inte. Kanske är det klyschigt, men för mig är det sant. Jag känner att jag har lärt mig otroligt mycket de senaste månaderna. Om mig själv och vad jag vill genom denna lilla livskris, om andra genom alla nya människor jag lärt känna och framförallt om det som jag aldrig någonsin kommer ifrån: musiken och texterna.

Jag lovar att snart låta folk höra det här jag tjatat om, men det kommer senare i vår. Men eftersom jag alltid slutar mina inlägg med att länka låten som titeln kommer ifrån, kommer en annan låt alla borde höra. Men först lite bilder!

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-16-07

Hösten började med att mina fina vänner Markus och Evelina gifte sig.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-17-04

Utsikten från jobbet. Vallgraven, Stora teatern och Bältesspännarparken.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-16-47

Jag och Jonas tog med vår flagga till Helsingborg och gif-klacken.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-17-30

Pedagoghäng i Dalsland: Göra äppelmos, åka på tidig julmarknad och äta Simons underbara gryta.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-18-05

Jag, Lovisa och Julija såg Alkberg på Jazzhuset.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-18-16

Jag och Louise såg Fäboland på Tjörn!

ska%cc%88rmavbild-2016-11-27-kl-22-17-45

Det är här, på skolan, jag vill vara. Det är här jag kommer vara typ varenda helg under våren dessutom.❤

Sveriges bästa artist, årets bästa konsert och min ständiga inspiration:

 
1 kommentar

Publicerat av på 27 november 2016 i Uncategorized

 

Ett svar till “Vi lever så länge vi lär

  1. stinapigan

    28 november 2016 at 14:39

    Fint skrivet Mats, och fina bilder. Du verkar ha bra koll på ditt liv och vad du känner och vill med det. Lyssna till ditt hjärta som kommer det alltid gå bra för dig. Mamma håller alltid tummarna. Kram min son.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s