Jag vill skriva några tankar om kommuner och regioners ekonomi, eller rättare sagt finansiering. För om det är något vi sett de senaste åren så är det att nästan alla kommuner och alla regioner har dålig ekonomi. Det dras ned på förskolan, vården och omsorgen. Samtidigt som staten går med stora överskott och statsskulden är rekordlåg så höjs de kommunala och regionala skatterna.
Regeringen presenterar en vårbudget, men inga extra pengar till kommuner och regioner utan istället uppmanas man att ”bita ihop”, dvs skära ned på välfärden och säga upp anställda. Jag kommer inte lägga så mycket tid på att diskutera inflationsbekämpning, även om det är ett ämne jag är något fascinerad av. Det enda jag vill konstatera är att regeringen valt en väldigt smal väg i att inflationsbekämpningen går före allt annat: arbetslöshet, välfärd och hushållens ekonomi. Det är en farlig väg och en feg väg för en politisk styrd budget. Politiska prioriteringar och avvägningar är vad som kan styra pengarna dit de gör nytta istället för att göra absolut inget och hoppas att det trubbiga instrumentet reporäntan ska rädda oss alla.
Statsbidragen
Bidrag från staten till kommuner och regioner kan lite fräckt delas in i två delar: Generella statsbidrag och riktade statsbidrag. De generella statsbidragen kan användas till det som de förtroendevalda väljer själva att lägga det på, medan de riktade statsbidragen bara får användas till det som staten (riksdag och regering) bestämmer. Ett problem är att de riktade statsbidragen ofta äter av de generella och bakbinder de lokala politikerna.
Om regeringen till exempel vill satsa 1 miljard för att minska barngrupperna i förskolan så skulle det såklart vara jättebra, men ofta tar man då 1 miljard från de generella bidragen till kommunerna och säger att den här miljarden ska gå till att minska barngrupperna. Då kan de pengarna sökas för enbart det syftet, så en kommun som har små barngrupper men få utbildade pedagoger kan inte använda pengarna till det som de behöver utan det som regeringen bestämt. Samtidigt får de mindre pengar att använda till exempelvis elevhälsa och kompetensutveckling, eftersom regeringen tagit miljarden från de generella bidragen. Inte sällan ingår det även i dealen att om man ska ta emot de riktade statsbidragen ska man själva delfinansiera hälften, samt att de är tidsbegränsade så efter några år behöver kommunen själva stå för hela kostnaden, så många söker det inte alls – inte minst om man är en fattig kommun. Då går man miste om både generella och riktade statsbidrag.
De generella statsbidragens del av välfärdens finansiering har minskat sedan nittiotalet, dels på grund av att man fuskat med inflationsuppräkningen men även av politiska skäl. Sänker man skatterna mycket så måste man ju ta det någonstans, sedan nittiotalet har man ju onekligen sänkt skatter för främst de rika, men även en nedprioritering av välfärden i stort och ideologiska skäl ligger bakom. Vi kommer in på det senare.
Demografin
Svenska folket blir allt äldre. Det låter hemskt att prata om människor i form av att man kostar eller genererar pengar, men som helhet är det genom arbete och konsumtion som skattepengarna kommer in till det offentliga och genom omsorg, vård och skola som pengarna används. Grovt talat naturligtvis. Det gör att utgifterna ökar och inkomsterna minskar nu när befolkningen blir äldre och detta kommer att hålla i sig många år framöver, inte minst nu när färre flyttar till Sverige till följd av den ändrade migrationspolitiken.
Skatterna
Jahapp, om staten sänker skatten så får väl kommuner och regioner höja den? Förvisso kan man göra det och det har man gjort. De senaste ca 20 åren har den kommunala och regionala skatten höjts rejält, men det täcker ändå inte det bortfall av statsbidrag som uppstått och absolut inte det ökade behovet i välfärden.
Samtidigt är det också här ideologin kommer in. De kommunala och regionala skattesatserna är platta, dvs samma procentsats gäller alla och naturligtvis känns en skattehöjning mer för den som redan hade ont om marginaler jämfört med den som har en högre inkomst. Staten kan ta ut skatter på många sätt: miljöskatter, fastighetsskatter, statlig inkomstskatt på inkomster över en viss summa, momser, bolagsskatter, vinstskatter etc. Staten kan även låna pengar om det kommer ett riktigt jäkla skitår.
Att man i generella termer har sänkt de statliga skatterna och minskat statsbidragen samtidigt som de kommunala och regionala skatterna har höjts har naturligtvis att göra med att vi haft en högermajoritet i riksdagen åtminstone sedan 2006. För de gammelborgerliga finns en ideologisk tanke om mer privat finansiering, dvs att man själv i hög grad ska finansiera sin vård, omsorg och barnens skola. Men för de liberala partierna finns en ideologisk tanke om platt skatt, så den här förändringen ser de inte som nödvändigtvis dålig. Tvärtom anses den vara behövlig för de liberala politikerna på riksplanet.
Utjämningssystemen
Sverige har under lång tid haft en extrem urbanisering. Unga har flyttat till större städer för att utbilda sig och de arbetsgivare som utbildad personal har därför i högre grad flyttat till större städer, vilket också innebär att de med hög utbildning (och i regel hög inkomst) behöver flytta till större städer med. Det har inneburit att landbygdskommunerna får mindre skatteintäkter och att den befolkning som är kvar i högre grad är äldre och därför behöver offentligt betald omsorg. Det är heller inte ovanligt att folk vill flytta hem till där man växte upp när de gått i pension. Andra kommuner har många barnfamiljer och ytterligare andra har många nyanlända, vilket också är grupper som påverkar ekonomin i olika grad.
För att mildra effekten av de olika förutsättningarna har det införts några olika utjämningssystem, där kostnader och inkomster ska delas mer lika. I regel betalar kranskommunerna runt Stockholm in till systemet och landsbygdskommunerna tar emot pengar. Problemet är bara att dessa system inte på långa vägar räcker till. Ser man till vilka kommuner som tar emot pengar så har de generellt rätt mycket högre skatt än de som betalar in, men likväl sämre kvalitet och mindre pengar till välfärden. Systemen tar heller inte hänsyn till saker som befolkningstäthet och avstånd, vilket naturligtvis påverkar landsbygden ytterligare.
Slutsatser
Sammantaget kan vi väl konstatera att det finns gott om problem med välfärdens finansiering och en uppenbar ovilja att lösa dem från vissa håll. Jag hoppas att i alla fall någon kan läsa detta och få en ökad förståelse för varför jag tjatar så om att den statliga finansieringen behöver öka. 🙂
Några tankar om välfärdens finansiering
Ett försök till bidrag i eftervalsanalysen
Eftervalsanalysen i Vänsterpartiet har så sakteligen tagit fart, inte minst genom en debattartikel i Flamman skriven av Melina Kandel. Jag är på tok för blyg för att svara genom en replik i Flamman, men har funderat mycket på artikeln. Både det som skaver och det som kräver en eftertänksam nickning. Därför blåser jag liv i min smått insomnade gamla blogg för att ge min syn på artikeln, den valrörelse som varit och vilka utmaningar partiet står inför nu. Det är min egen tolkning av vad som hänt och vad som händer baserat på min del i partiets valrörelse, som anställd i ett partidistrikt, delaktig i valledningen i Västra Götalandsregionen och när tid funnits ideellt engagerad i Göteborgsdistriktet. Men bilden är min egen och inte nödvändigtvis.
Vi kan börja där Melinda Kandel gör. Kongressen 2020 som genom ett strategidokument slår fast en delvis ny riktning. Det som hamnat i fokus är egentligen tre saker: den nya miljöpolitiken, den nya rollen i politiken och det nya bruksortsfokuset.
Den nya miljöpolitiken är egentligen inte helt ny, synen att det är systemförändringar och politiska beslut som gör den stora skillnaden och inte den enskilda individens egna val var redan EUP-valet 2019 i fokus under vår valrörelse. Jag tror därför att många som läste skrivningarna i förslagen som lades fram för kongressen inte reagerade särskilt mycket, det slog ju fast den riktning som redan tagits. Däremot gick partiledningen rätt mycket längre i detta. Samma parti som sade nej till Preemraffs utbyggnad sade nu ja till Cementas fortsatta kalkbrytning, man gör upp med högern om att sänka bensinskatten och utspelen i valrörelsen begränsas till att det är okej att äta kött och flyga charter. Det är naturligtvis inte hela bilden av partiets nya miljö- och klimatpolitik, men den bild som många jag mötte i valrörelsen hade. Att det skedde så snabbt och utan förankring hos vare sig distrikt eller riksdagsgruppen har varit ett stort irritationsdokument.
Den nya rollen i politiken handlar om att ta ett bredare tag om politiken, istället för att förhandla fram enskilda förslag som sedan S ska genomföra ska man nu vara de som själva för fram politiken och även genomför den. Man ska närma sig fackföreningarna och driva de stora frågorna i samhället. Jag ska erkänna att jag inte fullt ut ser skillnaden och känner igen bilden av hur partiet tidigare agerat, men där litar jag väl på att de som tagit fram dokumentet ser skillnaden och behovet av att förtydliga detta. I mångt och mycket är det detta som ligger bakom närmandet till Centerpartiet. Att se den stora och bistra bilden, där vi behöver samarbeta med dem för att nå en majoritet i riksdagen.
Det nya bruksortsfokuset har blivit en riktig snackis. Under några veckor januari-februari 2022 lanserades själva strategin för hur partiet ska växa i bruksorter. Definitionen har varit lite olika, men det har varit tydligt att partiledningen anser det viktigt att stärka partiet i just dessa orter. En vanlig misstolkning har varit att man ville värva röster från SD. Det hade väl för all del varit trevligt om vi kunde göra, men främst handlade det om att vi skulle föra upp frågor där de som missgynnats av de senaste decenniernas högerpolitik kan få upp ögonen för får politik. Gå från konflikter kring värdefrågor och istället fokusera på höger-vänster. Ett mål som jag tycker är rimligt och inte minst nödvändigt, men svårt så kort inpå ett val och som blivit slarvigt kommunicerat inom partiet. Kritiken som väcktes kring detta handlade även om att gruppen i sig är rätt liten och att nästan alla utspel under valåret riktades till den gruppen, att Nooshi samtidigt började bära bygghjälm på alla bilder och att det lanserades ett separat sätt att kommunicera som skulle användas just till denna grupp. Det kan också uppfattas lite nedsättande att när man ska rikta sig till folk utanför storstan så är det kött, charter och bensinpriset som man satsar på.
När allt detta började utkristalliseras så kunde man ana kritik från lite olika håll. Melinda Kandel delar upp dem i tre olika grupper: de miljöengagerade, postkolonialisterna och vänsteristerna. Jag har själv aldrig sett mig som särskilt vänster i vårt parti, men inser att jag tillhör vänsteristerna. Vi som anser att partiledningen inte fört fram socialistisk politik utan mest flirtat med centern. De miljöengagerade har vi redan varit inne på, men jag vill ändå påpeka att den bild som vissa har utmålat av dessa är rätt elak och felaktig. Det är en väldigt spretig grupp och på intet sätt någon sekt inom partiet. Men jag tycker att den grupp som Kandel lite skämtsamt kallar postkolonialiserna är en intressant spaning.
I valet 2018 fokuserade Vänsterpartiet väldigt mycket på rörelsebyggandet med parollen ”jämlikhet”. Ett bra sätt att knyta till sig den stora gruppen av människor som i samband med valet fyra år tidigare lite löst sammankopplats med Fi, men nu efter att de fått pyspunka kunde organisera sig hos oss istället. Man bryr sig mycket riktigt om värderingsfrågor, men även klimatfrågor och välfärdsfrågor. Den valrörelsen tillsammans med kampen mot marknadshyror gjorde att partiet nästan dubblerade i medlemsantal mellan 2017 och 2021. Men i valrörelsen 2022 var dessa tre frågor i princip helt utraderade från det particentrala budskapet. Många i min närhet tillhör den här gruppen och det var detta jag fick frågor om privat. ”Varför pratade Nooshi bara om industrier på sommartalet i Majorna?” eller ”Varför stod Nooshi tyst när de pratade klimat i partiledardebatten?”. Vår räddning i den gruppen var väl att Fi var utraderade och att Mp har stora trovärdighetsproblem.
En central lärdom från valet bör vara att den ovanstående strategiska missen var en av huvudanledningarna till att vi inte lyckades mobilisera våra medlemmar i valrörelsen. En vanlig liknelse när partiledningen velat ändra om partiets roll och budskap har varit Nya moderaterna anno 2005 och 2006. Det är ingen dålig liknelse, men jag tror också att man kan se en del avgörande skillnader. Moderaterna hittade ett sätt att sammanfoga de värderingar som partiet byggde på med faktiska politiska förslag och en sammanhängande berättelse som stödde värderingar och förslag. Värderingarna kring att ingen ska leva på bidrag, att S ger folk bidrag istället för jobb och att skatterna ska sänkas när bidragsberoendet upphör. Den treenigheten saknade Vänsterpartiet. Värderingar lämnades utanför och därmed även de medlemmar som håller värderingarna högst. Vi får heller inte glömma att det såklart mycket lättare att få med sig partiet på att byta strategi när man gjort ett katastrofval istället som för Vänsterpartiet ett rekordval.
Jag tror också att vi behöver ha lite is i magen här. Ledningen är oerfaren och jag har naturligtvis mina egna tankar i personfrågor, men jag tror och hoppas att man är mer ödmjuka internt än man var i den officiella valanalysen. Vi får inte glömma bort att partiet i kommuner och regioner gjorde historiskt sett väldigt bra val och att det ”bara” var i riksdagsvalet vi backade sett till hela landet. Däremot backade vi i bruksorterna, vilket naturligtvis måste ses som ett misslyckande även om vissa i VU påpekar att målet aldrig varit att öka väljarstödet där just det här valet. Men det är trots allt inget katastrofval vi gjort och det faktum att vi ökat i de lokala och regionala valet betyder även att det finns mycket goda erfarenheter som kan spridas i partiet.
Det finns olika partikultur i olika delar av Vänsterpartiet och jag tror att det kan vara en del av förklaringen till att man gått ngåot i otakt. Jag bor i ett distrikt där man väljer en ledning och tar fram dokument genom yrkanden och propositionsordningar. Den som vinner vinner och den vägen blir det. Så fungerar det också i ungdomsförbundet är min erfarenhet (iofs 13-14 år gammal men ändå). Demokratiskt och tydligt, men inget bra sätt att undvika konflikter. I andra distrikt och partiföreningar vill man hellre undvika konflikter och eftersträvar konsensus. Problemet där är väl att det blir svårt att undvika att göra folk sura och att politiken riskerar att bli uddlös. Nuvarande ledning verkar gå enligt den första modellen och det är enligt det man tolkat strategidokumentet. Ledningen ska tillåtas leda så länge man har majoriteten av kongressen bakom sig, menar man. Jag tror att man lärt sig några läxor här och det har även kommit tydliga signaler om att den interna förankringsprocessen, dialogen och kommunikationen ska bättras. Gott så.
Men vad är då vägen framåt? Jag tror att breddningen av partiet på sikt är av godo och jag tror att strategidokumentets plan om att lyfta fram frågor som kan ta bort högerns problembeskrivning i de väljargrupper som ändå håller med oss om den ekonomiska politiken är en bra idé. Men det funkar inte att göra det genom att radera ut andras hjärtefrågor, de frågorna som våra väljare idag röstar på oss för. Då blir det bara ett byte av väljare, inte en breddning. Vi behöver hitta den där röda tråden mellan våra värderingar och den ekonomiska realpolitiken för att kunna mobilisera hela partiet och för att bli trovärdiga i vår argumentation i både de ”mjuka” och de ”hårda” frågorna. Det behöver ske med dialog och öppenhet, ett tydligt men också lyssnande ledarskap. Börjar vi med det nu så kan vi mycket väl lyckas bra i nästa val.
Årets bästa musik 2022
Jodå, precis som förra året är jag småbarnsförälder och sammanfattar därför årets bästa musik i en spotifyplaylist. Den hittar ni HÄR.
Årets bästa musik 2021
År 2021 blir det inga större topplistor, men väl en liten spotify-lista med bra musik från året som gått. Den hittar ni här.
Årets bästa musik 2020
Året 2020 har ju varit minst sagt märkligt, men musiken har kommit ändå. Det ska erkännas att jag för egen del säkert missat en del då jag inte längre har pendlat till jobbet och buss/tåg-resorna är ju min musikstund. Visserligen har jag kört en del bil, men musikupplevelsen är ju inte alls lika bra med dånande däck på E6an. Dock har min nya regel om minst 8000 steg om dagen givit en del tid, främst nu på höstkvisten. Konserter listas givetvis inte, men i övrigt kommer här i vanlig ordning: Årets bästa musik!
ÅRETS BÄSTA ALBUM
1. Aska – Slowgold
En av Sveriges bästa gitarrister släpper ett album med mycket fokus på just gitarr. Amanda Wernes musik är enligt Spotify ”Swedish jazz”, men här märker man också riff från blusen och rocken, samt melodier som hämtade från visa och pop. Som så mycket bra är det svårt att stoppa i fack, men det är lite tyngre än tidigare och kanske lite svårare. Det tar ett par lyssningar.
Bästa låtar: En dag till och Nåt
2. Ur aska – Dolce
Kanske talande för det här året att det är två album som heter nåt med aska som kommer överst. Men Dolce har i alla fall tagit stora kliv framåt i min smak med detta album. Lite bredare rent musikaliskt, lite självklarare framtoning och lite bättre och proffsigare över lag. Som om de fått självförtroende och givit sig själva tid att göra nåt bra.
Bästa låtar: Tommy Tommy och Fyfan vad skönt
3. Roofied angels – Les big byrd
Okej, jag vet, förlåt mig så hemskt mycket. Det är en EP och inte ett helt album. Men det finns bredden för ett album och låtarna är långa. Les big byrd är ett konstigt band på många sätt, men de överraskar här. Första låten börjar som man är van, men med ett ganska fett gitarrparti med känslan att man buskör på E4an i en gammal trasig Ford fiesta från -92. Sedan blir det flöjtar och instrumentalt och bara gött.
Bästa låtar: Jamen alla tre, va?
4. Bodensia – Mattias Alkberg
Om Alkberg släpper nytt kommer han med på min lista, det är sen gammart. Den här är inte hans bästa, men det finns några guldkorn. Mycket piano, en del experiment och kanske än mer diskbänkspoetiska inslag än jag är van vid. Definitivt inget dåligt, tvärtom är det då han är som bäst. ”Förlorare” låter som Alkberg 2009 och Första språket låter som Alkberg 2021.
Bästa låtar: Sista dagen och Jag är alltid här vars jag än är
5. Finsk Jul – Iiris Viljanen
Vän av ordning påpekar att Iiris Viljanen släppt två album i år. Redan i våras kom ”Den lilla havsfrun”, men jag fastnade inte för den. Finsk jul känns däremot i själen. Det är mycket piano, Viljanens hemmaplan, och mycket folktoner. Gott så, men det som får hjärtat att pumpa är coronan och hemlängtan. Att spela det för mig är ju som att sälja gräs på en Brian Wilson-konsert – öppet mål.
Bästa låtar: Brevväxlingar och Polska från Korsholm
6. Untitled (Rise) – Sault
Det här konstigt och känns som att de kommit från ingenstans, men för att ta med oss i en framtid som ser ut som framtiden såg ut i slutet av 70-talet. Det är djup bas, handklapp och dansmusik som nästan skulle kunna få mig att vilja röra mina höfter. Sault släppte två album under året, men Rise är bäst.
Bästa låtar: Wildfires och Free
7. Marie Key – Marie Key
Marie Keys självbetitlade album kommer som det femte i ordningen av soloalbum. Det är inga överraskningar egentligen, lite modernare sound och liter mer dramatisk ljudbild kanske. Mer soul/rnb-takter kanske, lite på samma inslagna väg som senaste albumet. Hög lägstanivå som vanligt.
Bästa låtar: Biler och Tænker på os to
8. Miss Anthropocene – Grimes
Till skillnad från ovanstående vet man aldrig vad man får med Grimes. Hon fortsätter att utforska nya grejer hela tiden, så även med detta album. En rolig grej med Grimes är att hon ofta släpper olika mixar av samma låt, så även här. Vill du höra en arty mix eller party-mix? Välj själv!
Bästa låtar: Violence och My name is dark
9. Folklore – Taylor Swift
”Folkvisa och folkmusik” har det här albumet kallats av chockade musikskribenter. Njae, skulle jag säga. Fortfarande pop även om det kanske är några mer akustiska inslag än vi är vana vid att Taylor Swift brukar använda. Många riktigt mysiga låtar. Släppte, som många artister, två album i år. Detta är bäst.
Bästa låtar: Cardigan och Seven
10. Jehova – Hurula
Robert Hurula Petterson släpper nytt. Fortfarande riviga och sårade gitarrer, ösiga trummor och ödesmättade sångtoner. Något mer ledsna än tidigare släpp från Robert med band och kanske mindre av pop-influenser. Bra kvalitet, men få låtar som sticker ut.
Bästa låtar: Tro på er ruin och Främlingar igen
ÅRETS BÄSTA LÅTAR (max en låt per artist/band)
1. En dag till – Slowgold
2. Tommy Tommy – Dolce
3. Reflex – Les Big Byrd
4. No time to die – Billie Eilish
5. Biler – Marie Key
6. Jag är alltid här vars jag än är – Mattias Alkberg
7. Reikdom – Vera Vinter
8. Keltiska havet – Ossler
9. Brevväxlingar – Iiris Viljanen
10. Får jag vara din kille – Johan Airijoki
ÅRETS BÄSTA SPELNINGAR
Corona-inställd såklart. 😦
HONORABLE MENTIONS
* Yes I have ghosts – Singel från David Gilmour
* Chromatica – Album från Lady gaga
* Jag kan inte säga hejdå…/När jag går in… – EP från Jakob Hellman
* Antropofagernas rike – Album från I.B Sundström
* Ingen stannar och Mer och mer – Singlar från Raketen
* Allt som är nytt – EP från Patrullen (såklart :D)
* Frustration – Album av Elin Callmer
* (O)synlig(t) – Album av Bjäran
* Ny chans nästa år – Jenny Almsenius och Ellinor Brolin
Vårt omslag till Allt som är nytt, gjort av fantastiska Bells!
Vilken pandemipersonlighet är du?
Vi har alla olika sätt att tackla det här viruset, så jag gjorde en liten genomgång av några stereotyper som täcker in oss alla på några sätt. Joodå, du VET att du är någon av dessa. Möjligtvis en kombination av två, det är också okej.
UNDANTAGET
Namn: Veronica
Ålder: 42
Bostadsort: Mjölkudden, Luleå
Sysselsättning: Webutvecklare
Familj: Sambon Micke, barnen Melvin 4 och Wilda 6, samt katten Kissis
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Jättemycket, såklart! Som för alla. Micke har ju jobbat hemifrån flera dagar i månaden sedan april, själv tycker jag det känns svårt. Jag cyklade några veckor där i maj, men det har blivit lite kallt nu så nu är det ju bussen som gäller. Fruktansvärt vad mycket folk det är i kollektivtrafiken!
Vi går ju inte längre på större fester och sådär. När jag fyllde år i våras så hade vi ju en liten fest, men vi höll oss kring 50 pers om man räknar bort barnborden, så det kändes okej. Sedan firade ju jag och Micke vår bröllopsdag härom veckan och unnade oss ett restaurangbesök. Men det var jättemånga på restaurangen, så det kändes nästan lite otäckt.
Tillhör du en riskgrupp?
Nej, det gör jag inte. Micke har ju typ 1-diabetes sedan barndomen, men den känner han ju nästan inte av längre. Men han var lite snuvig i juni, så vi tror att han redan haft covid. Så nu kan vi skicka ut honom till trånga butiker och andra ställen dit vi andra inte vågar oss.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Det känns som att man skulle ha det när allt blivit inställt och sådär, men jag vet inte var tiden tagit vägen. Märkligt va?
Hur gör du för att hålla formen?
Jag blir lite rädd av allt stillasittande så jag försöker att gå till gymmet några gånger i veckan. Men det är ofta ganska trångt där. Folk har verkligen ingen respekt för det här viruset!
Har du lärt dig nåt?
Jag har lärt mig att ha respekt för livet. Det tycker jag att man ska ha, faktiskt.
Har du problem med ensamhet?
O, ja! Jag är ju en social person och det här tär verkligen på mig. Jag har ju ett gäng kollegor som brukar gå på pubquiz på måndagar, så det har jag unnat mig att fortsätta med. Sen brukar jag träffa min gamla barndomskompis Lotten som bor i Umeå. Vi brukar ha träffats hemma hos henne, men hennes partner jobbar hemifrån, så vi får ju ses på ett café numera då.
Vad tycker du om restriktionerna?
Det är ju lite svårt att hänga med, men man försöker ju så gott man kan. Munskydd skulle ju kanske ha varit något? Jag vet att man kan använda det själv om man vill, men man vill ju inte vara den enda heller.
PREPPERN
Namn: Patrik
Ålder: 51
Bostadsort: Mölltorp, Karlsborg
Sysselsättning: IT-ansvarig på en gymnasieskola
Familj: Delad vårdnad om barnen Ida 12, Johan 15 och Anna 17.
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Litegrann. Vi arbetar hemifrån fyra dagar i veckan, vilket är rätt skönt. Barnen tycker det är rätt skönt att bo hos mig på landet istället för inne i stan nu när både deras mamma och hennes nye karl jobbar hemifrån i deras lilla lägenhet. Man känner ju också ett ansvar för att ta hand om dem nu när samhället fallerar.
Egentligen redan i januari började jag ju att rusta det sista. Toapapper hade jag ju såklart redan några årsförbrukning för mig och ungarna. Men mer konserver, bränsle, dricksvatten, ammunition och hygienartiklar. Jag har tagit ut alla mina besparingar i ädelmetaller och förberett tätningar av husets alla ventilationer.
Tillhör du en riskgrupp?
Nej, men jag har mediciner för det mesta i garaget.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Beror på hur man ser det. Jag har ställt in allt utom jobbet, då det är det som ger mig inkomster. Men den tiden har jag istället lagt på att uppdatera mig om läget. Jag har koll på samtliga europeiska universitetssjukhus statistik, börsernas investeringsindex, bloggar om ryska och amerikanska militären samt Donald Trumps båda twitterkonton.
Har du lärt dig nåt?
Jag har lärt mig handarbeta för att kunna förse mina barn med kläder.
Hur gör du för att hålla formen?
Sedan tidigare gymmar jag fyra dagar i veckan. Det gäller att vara på topp när mänskligheten slår i botten. För tio år sedan byggde jag ett gym nere i källaren som jag nu fått användning för. Det är inte samma standard som mitt stammis-gym i stan, såklart, men det duger nu när man ska hålla sig borta från folk.
Har du problem med ensamhet?
Nej.
Vad anser du om restriktionerna?
Regeringen hade stängt samhället helt om de bara haft möjligheten, covid eller inte, så vi får tacka våra förfäder att de gjort grundlagarna såsom de är. Staten är inte våra vänner, kom ihåg det.
BUBBLAN
Namn: Julia
Ålder: 31
Bostadsort: Brämaregården, Göteborg
Sysselsättning: Student
Familj: Katten Crookshanks
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Mycket! Plugget har blivit helt på distans, mitt extrajobb har blivit inställt och mina vänner ställer in alla deras fester och andra aktiviteter. I somras fanns det ju en period när en del grejer hände utomhus och chefen ringde in mig några gånger, men nu är det ju isolering som gäller igen.
Jag liksom går omkring i pyjamas hemma i lägenheten, sträckkollar på Hobbit-filmerna, käka mackor till middag, pluggar lite och lämnar knappt sängen. Det är helt fantastiskt. Som en dröm.
Tillhör du en riskgrupp?
Beror på vem som frågar, hehe. Hade ju problem med visdomständerna för några år sedan och sådär.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Ja, en del. Jag har käkat chips, spelat playstation och kollat på serier. Sen får man ju plugga litegrann också så man inte blir av med CSN.
Har du lärt dig nåt?
Jag har finslipat min sindarin (ett alviskt språk) och kommit på att vanlig creme fraiche funkar finfint som dipp till Estrellas sour cream and onion.
Hur gör du för att hålla formen?
Det gör jag inte och det vill jag inte göra.
Har du problem med ensamhet?
Det är faktiskt lite jobbigt att behöva möta de som kommer med mina beställningar från Foodora eller mat.se i dörren. Men jag överlever.
Vad anser du om restriktionerna?
För min del får man gärna förlänga dem några år och göra dem hårdare.
FLÖTES-SKUGGAN
Namn: Party-Roger
Ålder: 38
Bostadsort: Södermalm, Stockholm
Sysselsättning: Festfixare/konsult/influencerwannabe
Familj: En syster i Norrland nånstans, kan ha varit Märsta
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Inte så farligt. Nu när krogen stänger innan folk ens hunnit komma dit så får man ju dra på hemmafester istället och det kan vara lite svårt att hitta sånt. Men om man drar en vit lögn om sin ålder och sitt kön så brukar grabbarna på Jodel kunna hjälpa till att hitta ett skönt häng.
Folk verkar ta det där på dödligt allvar, men jag hörde från en kille på en hemmafest i Gnesta att hans morbror som är politiker i Svalöv säger att det nog inte är så himla farligt, så jag tar det lugnt.
Tillhör du en riskgrupp?
Nejnej, jag är frisk som en nöt. Jag hamnade på sjukhuset förra året då jag bröt benet och då ville de att jag skulle komma tillbaka och kolla mitt höga blodtryck och mina dåliga levervärden, men jag vet inte riktigt vad som hände med det där. Det har säkert gått över.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Ja, jag har ju fått betydligt mindre jobb nu. Men jag har börjat sälja lite Poppers på fest istället. En kille köper dem jättebilligt från Georgien så det blir fina pengar.
Har du lärt dig nåt?
Det är mycket mindre kö på Donken när färre är ute. Det är en lärdom jag kommer att ha nytta av.
Hur gör du för att hålla formen?
Dansgolvet är den bästa träningen! Alltid!
Har du problem med ensamhet?
Det blir ju lite ensamt när tunnelbanan nästan är tom vid tre-fyra på morgonen.
Vad anser du om restriktionerna?
Jag har ju hört att det ska finnas några sådana, men vad jag har förstått rör de inte riktigt mig. Eller?
AMBIVALENSEN
Namn, ålder, familj
Namn: James
Ålder: 30
Bostadsort: Sandviken
Sysselsättning: Egenföretagare inom bygg
Familj: Sambon Angelica och dottern Jennifer, 2 år
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Jag arbetar inom bygg, så det är ju som det är, men sambon jobbar hemifrån och vi har ju ställt in vår tilltänkta semesterresa till Prag och åkte till Stockholm istället. Exakt hur det var bättre vet vi inte, men det skulle ju vara det sa de.
Men i allmänhet kör vi väl på ungefär som tidigare tills någon säger något annat. Vi har ju liksom ingen lockdown, men folk ska hela tiden lägga sig i valen vi gör. Jävla sossar.
Tillhör du en riskgrupp?
Nej, men min mamma har KOL och henne träffar jag ju ofta. Ja, jag VET att många tycker det är fel, men liksom sue me! Det är ju inte förbjudet och hon har inte klagat.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Ja, det har jag ju fått. Vi har väl typ kollat på serier och hängt med vår bebis.
Har du lärt dig nåt?
Sossar är inte att lita på.
Hur gör du för att hålla formen?
Jo, jag tränar på gym ett par dagar i veckan. Tyvärr stängde ju gymmet en sväng i våras och nu förra veckan igen, så jag fick byta gym till ett på andra sidan stan.
Har du problem med ensamhet?
Inte alls! Jag träffar ju familjen, lite vänner ibland, kollegorna i lunchbaracken och min mamma då såklart.
Vad tycker du om restriktionerna?
Alltså är det någon som förstår dem? Ena stunden gäller högst 50 pers för tillställningar, knappt sju månader senare bara är det plötsligt max 8 personer. Sen säger de att man bara får träffa två kompisar utanför hushållet? Jag fattar ingenting, så jag kör på som vanligt.
Vi borde ha total lockdown istället för den här sossevarianten!! Eller ja, de som jobbar typ i äldreomsorgen och på sjukhusen borde ju kunna jobba. Och de som kör ut mat. Kanske typ sopgubbarna. Polis och brandkår såklart. De som kör bussar och några förskolor så de som måste jobba kan jobba. Sen är det ju synd om de äldre som blir ensamma, så det där besöksförbudet ska ju inte tillbaka. Men annars total lockdown!
A-ELEVEN
Namn: Kerstin
Ålder: 62
Bostadsort: Ytterlännäs, Härjedalens kommun
Sysselsättning: Hemtjänstpersonal
Familj: Särbon Lasse
Hur har ditt liv förändrats under covid-19-pandemin?
Jo, en del ändå. Jag har ju varit aktiv i Kommunal, kyrkopolitiken och som fikaförsäljare på Svegs IK:s hemmamatcher. Men allt det har jag ju fått sluta med nu. Jag cyklar istället för att ta bussen till jobbet och har fått ställa in deltagandet på ett par dop och födelsedagar. Lasse och barnen träffar jag ibland utomhus.
Sedan har man ju fått undersöka lite när man kan gå och handla. Det är mycket folk där vid tre till sex, så det får man ta lite senare på kvällen eller beställa hem. Även om man själv inte blir smittad så tar man ju upp plats och gör att de andra trängs med varandra.
Tillhör du en riskgrupp?
Kanske inte på pappret, men jag hade ett blåsljud på hjärtat när jag var i 40-årsåldern. De har inte hört något blåsljud sedan dess när de lyssnat, men man vet ju aldrig.
Har du haft extra tid under pandemin och hur har du använt den?
Ja, så har det ju blivit. Jag har upptäckt SVT Play och alla gamla program som man saknat. Det har varit ganska trevligt ändå.
Har du lärt dig nåt?
Jo, jag har lärt mig namnet på alla ministrar nu när man sitter och uppdaterar sig om smittan. Sen har jag börjat måla med akvarell också.
Hur gör du för att hålla formen?
Det får ju bli mycket promenader och SVT sänder gympaövningar med någon västerbottning som jag brukar försöka haka på.
Har du problem med ensamhet?
Det är nog det värsta, faktiskt. Men det finns ju telefon och ett av barnen brukar ringa på Zoom, ett program så man kan se och prata med varandra.
Vad tycker du om restriktionerna?
De verkar ganska rimliga. Kanske skulle vi varit lite hårdare, men grundlagarna ser ju ut som de gör.
Känns det tråkigt? Ja. Det är det också.
Åt var och en efter behov?
RUT-avdraget är en ganska känslig fråga och den har blivit alltmer känslig. Jag minns när regeringen Reinfeldt införde detta och en stor folklig opinion var emot. Varför ska vi alla betala för överklassens städhjälp? Rimlig fråga då och rimlig fråga nu.
Sedan dess har dock fler än bara överklassen börjat använda dem. Flyttstäd, medelklassfamiljer som har prioriteringsutrymme eller äldre utan hemtjänst. Acceptansen har ökat i befolkningen. Men den allra största delen av pengarna går fortfarande till de med absolut mest pengar.
En stor del av den ökade acceptansen för det här bidraget ligger dock i en annan fråga, nämligen den om den generella skattefinansierade välfärden. För att så länge äldre får det svårare och svårare att få den hjälp de behöver så framstår RUT-avdraget alltmer rimligt.
I många kommuner med en åldrande befolkning blir skatteintäkterna mindre, sparkraven större och den beviljade hjälpen snålare. På min tid i hemtjänsten berättade äldre kollegor om fönsterputsande, städande och beviljad social aktivitet som fick ta tid och ske på brukarens egna villkor.
Men det var på den tiden välfärden fick lov att ta plats. Idag ska det jagas minuter inom hemtjänsten för att ”använda skattebetalarnas pengar effektivt” och för att slippa höja inkomstskatterna för kommuninvånarna. I dagarna kom så förslaget att även social aktivitet för äldre ska ingå i RUT.
Idén har alltså varit att man under sin arbetsföra ålder ska betala in skatt för att när man är gammal ska man få den hjälp man behöver. Eftersom att alla inte har råd att betala in tillräckligt mycket för att få den hjälpen så delar vi på att betala in och vi delar på det vi får ut. Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
Idén idag verkar gå åt andra hållet. Vi lägger enorma summor på städhjälp, poolskötare och porslinsputsare för de rikaste och argumentet är att de äldre ju faktiskt också kan ta del av avdraget för att få städat, handlar eller social samvaro. Om de har råd, dvs.
Jag har en idé: lägg istället skattepengarna på att förbättra vår äldreomsorg så att alla de äldre i vårt samhälle får hjälp när de behöver det, inte bara de som har råd med det. Att ingen tänkt på det innan, eller?
Småstadsförakt bakom kritiken mot Amanda Lind
Härom dagen gick Jonas Gardell ut i en artikel och krävde Amanda Linds avgång. Nu tror jag inte att ett avgångskrav på en enskild minister är det mest konstruktiva, varken jag eller Jonas Gardell vet heller tillräckligt mycket om smittskydd för att egentligen uttala oss om 50 personersregeln, men det som stannat kvar i mitt bakhuvud är hans sista ord i texten:
”Amanda Lind, du måste avgå. Nu. Vi måste få en riktig kulturminister. En som kan något, det allra minsta, om branschen.”
När Amanda Lind blev vald till kultur- och idrottsminister fick en hel del osaklig kritik kring hennes kunskaper om kulturen och den verkar nu återkomma. Att inte vilja (eller i alla fall att inte lyckas övertala resten av regeringen att utan ordentlig utredning släppa evenemangen fria är tydligen att inte kunna något minsta om branschen.
Jag har som sagt inte mycket kunskaper om smittskydd. Men jag kan en hel del om politik och hur det offentliga styret fungerar, jag har varit politiskt aktiv i samma län som Lind och dessutom varit kulturutövare i samma län. Så låt oss börja med att titta på Amanda Linds politiska CV om erfarenhet av kultur:
– Ordförande Kulturforum Västernorrland
– Ordförande Samhällsnämnden i Härnösand (med ansvar för kultur)
– Första vice kommunalråd i Härnösands kommun (med ansvar för kultur)
– Ledamot i SKR (fd SKL) beredning för kultur och fritid
Jämfört med tidigare ministrar tycker jag definitivt att Amanda Lind har rätt gedigna erfarenheter av att jobba politiskt kulturlivet. Alice Bah Kuhnke har visserligen jobbat inom kulturen och Lena Adelsohn Liljeroth hade visserligen suttit i någon bolagsstyrelse inom kultursektorn och det kan absolut vara bra erfarenheter. Men Lind har jobbat med de föreningar som bokar band och pjäser, samt de museum och teatrar som utgör grunden för vårt kulturliv.
Hon har jobbat med kulturen på den nivå där de flesta kulturutövare befinner sig. Inte Dramaten eller Göta Lejon, utan små ideella föreningar som säljer smörgås och kaffe för att kunna betala alltför låga gage till ständigt kringturnerande ensembler. Samma sak med de som jobbar i biljettluckan eller kioskerna på den lokala ishallen och fotbollskansliet. Det är också de som behöver förståelse och välavvägda lättnader av evenemangsreglerna. Som av en händelse passar Amanda Lind ovanligt bra då.
Men varför tycker jag det är så viktigt att peka på det här? Gud ska veta att jag har mycket kritik mot regeringen, men varför är den här frågan så viktig för mig, som inte alls känner Amanda Lind? Svaret ligger i om vi provar att byta ut Härnösand och Västernorrland mot Stockholm i listan från hennes CV. Jag vet inte om ska kalla det småstadsförakt eller storstadsblindhet, men jag är fullkomligt övertygad om att det är detta som ligger bakom mycket av den osakliga kritiken mot hennes kompetens. Att undvika magplask som nämndsordförande i Stockholm kommer i mångas ögon alltid ses som mer av en merit än att göra ett gott jobb som nämndsordförande i en mindre stad eller region.
Men sakfrågan då? Varför tillåter hon inte fler personer på evenemang? Regeringen arbetar som ett kollektiv och vad Amanda Lind driver för linje internt är svårt att säga. Men generellt sett har de svenska myndigheterna stor makt då de alltid ska rådfrågas. Man tittar på andra länder och forskningsläget innan beslut tas. Sådant tar tid och det måste få ta tid. Jag kan, som stort fan av både musik och idrott, också tycka det är märkligt att butiker får ta in hur många personer som helst medan evenemang begränsas så väldigt starkt. Men två fel gör som bekant inte ett rätt och ska man välja mellan att begränsa människors tillgång till mat eller kultur så är valet faktiskt inte svårt.
Jag säger inte att Amanda Lind och regeringen gör allt rätt och jag misstänker att det snart kommer att komma nya regler som gör det möjligt att ta in fler. Men vi måste ha respekt för att det tar tid att hitta lämpliga lösningar. Att en fullt kompetent minister ska avgå är inte en lösning.
Årets bästa musik 2019
Året som gått har i vanlig ordning givit oss ett gäng bra album, låtar och konserter. Som brukligt listar jag därför de allra bästa av dessa tre. Kan man egentligen tävla i musik? Ja, det är klart. Men det här är å andra sidan ingen tävling, utan mitt eget tyckande och det enda jag har min blogg till numera. Så håll till godo, roligare än så här blir jag inte.
Bästa album 2019
1. Mamma – Raring
Raring har släppt singlar, spelat live och släppt Ep. Men nu kommer till sist albumet och det bär spår av det sökande bandet genomgått. Vi hör många olika sound, men alltid med den starka sårbara sången, hetsiga hi-haten och kanske främst de underbart melodiska gitarr-riffen. En mycket efterlängtad skiva som levererar trots höga förväntningar!
Bästa låtarna: Jeansjacka, Tiden då mörkret föll och Tillfällig fördrivelse
2. Galaxy I – Amason
Amanda Berman & co gör det igen! Få band och artister håller en sådan hög lägstanivå som detta band, samtidigt som de ger ut i ojämn takt och experimenterar en hel del med olika sound och instrument. Detta är ett album med många toppar och egentligen ingen botten.
Bästa låtar: Marry me just for fun, Samlaren och You dont have to call me
3. Vesper – Sara Parkman
Sara Parkman går all in på det religiösa, men folktonen är kvar och den där köttiga ösigheten går att finna även på den här skivan. Det är en i allt väsentligt modig skiva som jag aldrig sett någon motsvarighet till, men utan att tappa den dynamik och lyssnarvänlighet som jag gärna ser i ett album. En riktigt bra skiva som växer med tiden.
Bästa låtar: Antropocen, Jag ropar (kyrie eleison) och Sjung, syster sjung
4. When we all fall asleep, where do we go – Billie Eilish
Jag hade väl hört någon låt, men när Johnny frågade om jag inte borde gilla Billie Eilish fick jag ju lyssna mer ordentligt och som vanligt har han rätt. Jag fullkomligt älskar de udda melodierna, den mystiska rösten och de olika influenserna. Framförallt gillar jag dock låtarna med lekfull sub-bas, något jag inte tycker mig vara bortskämd med hos andra artister och band.
Bästa låtarna: Bury a friend, Bad guy och When the party is over
5. 2020 – Richard Dawson
Även detta ett tips från Johnny. Richard Dawson blandar på något sätt klassisk brittisk pop med medeltida harmonier och en del distad gitarr i mildare metal-stuk. Riktigt kul att lyssna på och får man in texten i medvetandet så förhöjs upplevelsen ytterligare. Ta en lyssning!
Bästa låtarna: Jogging, Two halves och The queen’s head
6. Tiden har börjat om – Vera Vinter
Vera Vinter är en stor inspiration för mig, mycket då hon skriver om de saker jag vill skriva om: Norrland, skogen och jorden. Hon gör det dock mycket bättre än mig och med en sällsynt förmåga till att skriva melodier i gränsländerna mellan nostalgi, kärlek och sorg. Ytterligare en bra skriva från henne, denna gång dessutom med lite Slowgold-inspirerat gitarrspel.
Bästa låtarna: Allting smakar skog, Köld åt alla och Under hökens vingar kom
7. 1592 – I.B Sundström
Isak Sundström, känd från från Skriet och Pascal, har under sin tid på konstfack gjort allt märkligare saker. Samtidigt som jag ibland tycker det går lite överstyr med han gnälliga röst som riskerar att bli en parodi på sig själv, så är skivan genomgående en vacker mix av harmonier, melodisnuttar och atmosfär. Det finns ingen hit, riktigt. Men det är inte det som är tanken heller.
Bästa låtarna: Lova mig, Håll min hand och 1592
8. Fiender är tråkigt – Veronica Maggio
Det finns en del artister som alltid levererar utan att gå i samma hjulspår och Maggio är en av dem. Hon hittar alltid nya vägar utan att helt byta stil. Jag ska medge att jag inte jublar över att hon börjat låta lite mer som de där bortskämda Stockholmskidsen som spelades på P3 för fyra år sedan, men överlag håller skivan bra Maggioklass.
Bästa låtar: Tillfälligheter, Fiender är tråkigt och 5 minuter
9. A space for lost time – Anna Ternheim
Anna Ternheim dras till motsatser. När hon gjorde en stor popturné skrev hon en countryskiva, när hon turnerat med tungt rockband gjorde hon en turné med Martin Hederos. Etc. Men nu känns det som att hon landat i ett sound igen. Mörkt, kraftfullt och dynamiskt, precis som de senaste skivorna. Härligt att lyssna på, men totalt är det ingen skiva som kommer att sticka ut i hennes diskografi.
Bästa låtarna: This is the one, Remember this och You belong with me
10. Days of the Bagnold summer – Belle & sebastian
Belle & Sebastian håller fortfarande. Ibland känns det som att de gör låtar som ska försöka låta som förr, men så är det många som gör. En skiva med många bra låtar, men knappast deras bästa skiva.
Bästa låtarna: I know where the summer goes, Sister Buddha och Anather Day, another Night
Bästa låtarna 2019
Marry me just for fun – Amason
Antropocen – Sara Parkman
Tiden då mörkret föll – Raring
Bury a friend – Billie Eilish
Tænker på os to – Marie Key
Jogging – Richard Dawson
Violence – Grimes
30 sekunder under Tokyo – 1900
Snö-Golem – Les big byrd
Tillfälligheter – Veronica Maggio
Playlist:https://open.spotify.com/playlist/7nthlpVqgR8WfyoVYAsUjL?si=SaUweOh7ReSMeYALkKloBQ
Bästa konserterna 2019
1. Johan Airijoki, Musiken hus Göteborg
2. Sara Parkman, Oceanen Göteborg
3. Nord & Syd, Oceanen Göteborg
4. Cats and dinosaurs, Folkets hus Trollhättan
5. Göteborgsoperans Elfrida Andrée-föreställning
Det bästa från musikåret 2018
Nu är det dags!
Som ni alla väntat! Här kommer min årstopplista över musikåret 2018, sisådär en månad senare än vanligt. Listan är naturligtvis högst personlig och jag har säkert missat just ditt favoritband och borde kanske gått på tio grymma konserter som just du var på. Men nu år det som det är. Mycket nöje!
2018 ÅRS BÄSTA ALBUM:
1. En tyst viol – Johan Airijoki
2018 var första gången jag hörde Johan Airijoki, vilket lite förvånar mig. Vemodig, norrländsk musik på svenska brukar ju annars vara något som jag har lätt att hitta. Men Airijoki sjunger så det känns och han sjunger om rätt saker. Mycket gammalt som jag hittat är också mycket bra, men låtar som Nattskift i finska Lappland, Lyssna på bruce och titelspåret En tyst viol gör denna skiva till 2018 års bästa.
2. Du sålde min biljett – Ellen Sundberg
En skiva med enbart Kjell Höglund-tolkningar, whatnow? Jag har aldrig varit något fan av Kjell Höglund, men måste tillstå att många av låtarna mår bra av att få en bättre sångröst och ett bättre arr. Ellen Sundberg gör det mycket bra med lite mer kraft i rösten men ibland också samma lite sävliga röst. De fördömdas ö, När tåget lämnar perrongen och Häxprocess är mina personliga favoriter.
3. Arktiska oceanen – Säkert
Visserligen en EP, men då den är så fruktansvärt bra måste jag bara ha med den. Med ett titelspår som för tankarna till Amanda Bergmans pumpande basar och texter om både relationer människor emellan och djur och natur släpper Annika Norlin några låtar som hamnar högt upp på hennes egna lista över bästa låtar. Två av låtarna har hit-potential, men även Washington förtjänar några extra lyssningar!
4. Mörkare – Slowgold
Det var nog inte förrän jag såg Slowgold live på Nefertiti i vintras som det slog mig hur otroligt bra gitarrist Amanda Werne egentligen är. Hon hanterar sin elgitarr på sätt som få andra gitarrister gör. Fokus på melodi och harmoni, inte på att showa. Denna skiva är något mer postig och kanske lite mörkare (hihi) än mycket annat, vilket naturligtvis passar mig bra. Verklighet är i en klass för sig, men även Mörkare och Minnen är mycket bra.
5. Illusioner – Håkan Hellström
Under en biltur längst E20 genom ett nattsvart Skaraborg lyssnade jag och några vänner igenom Joni Mitchells originalversion och båda Håkans versioner av Båda sidor nu och kom fram till att Håkan är bättre när han sjunger högre toner istället för det mörka mumlande som gjorde den förra skivan till den fiasko den (med Håkanmått mätt) faktiskt var. Nu är han tillbaka med denna skiva och lite av den gamla Håkan tittar fram igen. Det är dessa delar som får honom tillbaka på min topp tio. Men även en del nya delar; symfoniorkestrar och drömsk reverb blandas med ångestskrik. Lyssna gärna på tidigare nämnde Båda sidor nu, men även Vänta tills våren och Mitt hjärta är ett jordskred.
6. 80% – Nord & Syd
Nord & syds nya album är efterlängtat, men de har teasat oss lite med singlar allteftersom de blivit klara. Många låtar är alltså redan hits, vilket märktes på deras spelning på Oceanen nu i vinter. Julia Hanberg sjunger med lidelse och närvaro medan hennes band spelar märkligt glatt och popigt. Precis som sig bör för ett indieband alltså. Bäst är Mycket kvar att lära, Stockholm och Alla mina vänner.
7. Svevn – Gåte
Comeback! Som jag hoppats på att Gåte någon gång ska återförenas och äntligen hände det. Egentligen redan förra året, men först 2018 kom albumet. Modernare sound, en till sångerska och lite mognare musik. Mer folkmusik, mindre metal. För den som väntade sig samma gamla Gåte är det kanske lite av en besvikelse, men för den som vill ha kvalitativ folkmusik med rockinfluenser är det spot on. Ser fram emot att höra detta live! Lyssna lite extra på Tonen, Kom no Disjka och Alvorsleiken.
8. Giganter – Marie Key
Marie Key är en sådan där artist som är lite svår att veta var man har. Lite som Håkan kan hon hoppa mellan olika genrer och testa lite olika sound och stilar. Denna skiva är ganska mycket som P3 de senaste åren. Lite väl Oscar Lindros, liksom. Men trots allt är Marie Key fortfarande ett pop-proffs, så det blir betydligt mer melodiskt och catchy än nyss nämnda Oscar. Låtar som Stjernerne falder, samt Det vi sagde och Korn är väl värda att lyssna på.
9. Fan ta NPM – Hjelle
Mest känd som frontfigur i Bäddat för trubbel har Hjelle nu släppt ett par soloskivor, varav denna då är den andra. Konceptet är genomgående: enkla inspelningar där det inte måste vara perfekt, låtar med enkla och igenkännande texter (gärna samma vers flera gånger) och en smått melankolisk, avslappnad sång. Låtarna är GULD, men det är liksom inget nytt egentligen. Jag vill bara (dricka bir), Puben har stängt och Fan ta NPM är favoriter på skivan.
10. I huvet på en idiot, på en ö… etc – Markus Krunegård
Hur många gånger har jag inte känt att jag är liiiite less på Krunis, men ändå fastnar man och lyssnar på några låtar när man väl halkat in? Denna skiva är, precis som ovanstående, inte särskilt nyskapande och har ingen WOW-känsla. Men ändå är låtar som Fåglarna, Tur att vi lever samtidigt och O A O A E vi förlorade riktigt bra. Den sistnämnda är dessutom en duett med Miriam Bryant, bara en sån sak!
2018 ÅRS BÄSTA LÅTAR
1. Verklighet – Slowgold
Som sagt skivans bästa låt. Gitarrspelet, gitarrsoundet och den stämningsfulla sången sätter denna låt överst på listan. När jag hörde den live började gråta, men på skiva är det fortfarande fantastiskt.
2. Allting smakar skog – Vera vinter
Lyssna på gitarren, lyssna på texten och njut. Vill man uppleva Vera Vinters sound är det här låten man ska lyssna på.
3. Tonen – Gåte
Mycket talande låt för nya Gåte. Fortfarande folkmusik, fortfarande fokus på den fantastiska sången som Gunnhild Sundli levererar, men lite modigare och mognare. Kraft, finstämdhet och catchy melodier. Låten har allt!
4. De fördömdas ö – Ellen Sundberg
En låt jag aldrig hört förr, men som Ellen Sundberg gör riktigt bra. Jag gillar verkligen den blandning av akustisk gitarr och smygande synthar som liksom bär fram den lite oputsade sången.
5. Arktiska oceanen – Säkert!
Som jag tidigare sagt påminner denna låt lite om Amanda Bergman i mångt och mycket. Men Annika Norlins sång och text tar man inte miste på. En riktig hit!
6. Jag vill bara (dricka bir) – Hjelle
I sin enkelhet en genial låt. Det finns de som bara jagar efter pengar, inflytande och makt men jag vill bara dricka bir med mina vänner.
7. Varje ensam natt – Hurula
Han låter lite trött och kanske lite tömd på idéer, Hurula. Men en låt med råa och snygga gitarrer har han i alla fall fått fram, det måste man ge honom.
8. Stockholm – Nord & Syd
Hade en snubbe sjungit denna text hade den nog varit lite dryg, men Julija Hanbergs röst passar perfekt. Riktigt snygg refräng som jag sjungit på några varv för mig själv på jobbet.
9. Nattskift i finska Lappland – Johan Airijoki
En låt som bjuder på såväl snyggt beat som en mörk och stor text. Använder inte Lemmel kaffe denna i reklamsyfte blir jag besviken.
10. I dina armar – Håkan Hellström
Göteborgssymfonikerna gör denna låt så mycket mer mäktig och stor än vad den varit annars. Den hade kunnat vara fin som visa med gitarr, men jäklar vad den blir vacker nu!
2018 ÅRS BÄSTA KONSERTER
1. Säkert – Liseberg
Någon berättade för mig att det regnade under denna konsert. Det minns jag knappt, för det jag minns var en konsert med så mycket perfektion, briljans och hjärta att jag var tagen i flera dagar efteråt. En lång konsert med gammalt och nytt, men allting med så mycket mer tyngd än jag sett Annika Norlin förr.
2. Slowgold – Nefertifi
Jag blev väldigt överraskad av hur mycket jag uppskattade detta, lika överraskad blev jag över att hon bara hade med sig en bassist och en trummis. Ett så stort och drömskt ljud av så lite instrument! Ett par publik-mickar skapar vissa förhoppningar om en liveskiva.
3. Mattias Alkberg – Stora teatern
Visserligen en teater, men med helt band och väldigt mycket musik. Lite av en best of-konsert där jag visserligen inte skriver under på utbudet, men gärna ger Mattias Alkberg själv rätt att avgöra det. Mycket mäktigt att få mer bakgrund till vissa av låtarna.
4. Belle och Sebastian – Gothenburg film studios
Rediga proffs i en miljö där deras musik alltid hamnar i fokus. Feststämning rakt igenom och uppsluppna musiker som spelar alla sina hits, även min personliga favvo I want the world to stop.
5. Valkyrien allstars – Musikens hus
Ett sånt där band jag lyssnade lite på förr och har hört lite nu och då de senaste åren. Blev lite chockad över hur bra jag tyckte de var. En konsert med bra låtar, bra energi och bra stämning.
Jokkmokks-Jokke live på lanthandeln i Åse-Nisse.
Twitter
Mats Berglunds blogg 